torsdag 31 oktober 2013

Flickorna från Viterbo - Tysk torsdag

Bland de skrifter, pjäser från Radiotjänst etc som jag fått av svärmor (se här) hittade jag denna: Flickorna från Viterbo av Günter Eich. Han var tysk författare och dramatiker och levde 1907-72. Under sitt liv publicerade han också flera stycken för radioteater, vilket alltså Flickorna från Viterbo var. Den är tryckt 1954 och har nr 133 i Radiotjänst teaterbibliotek. Günter Eich var medlem av Gruppe 47 som startades efter andra världskriget med tanken att läsa och kritisera varandras verk. Gruppe 47 dominerade tysk litteratur fram till 1960-talet.

Flickorna från Viterbo är satt i Berlin oktober 1943. En ung flicka Gabriele och hennes morfar Oldenburg befinner sig i ett rum. Så småningom får vi reda på att de är gömda av en fru Winter. Varje gång de hör steg i trappan tror de det är Gestapo som kommer för att hämta dem. I deras överlevnadsstrategi ingår att berätta historien om en italiensk skolklass med en grupp flickor från Viterbo och deras lärare som går vilse i Roms katakomber.

Ibland när de själva från sitt gömställe tror att de inte ska upptäckas återspeglas deras optimism på hur det går för flickorna i katakomberna, då är deras räddning nära. När Gabriele och Oldenburg däremot inser att de kan vara förråda kommer flickorna från Viterbo att svälta ihjäl och aldrig hittas.

Det är ett skickligt skrivit drama som lämnar en del åt läsaren att själv fylla på med och fullborda historien. Flickorna från Viterbo är det enda av Günter Eichs verk som är översatt till svenska.

Ingrid har tidigare skrivit om Günter Eich och Gruppe 47 här.

tisdag 29 oktober 2013

Sagobygden - Gärdslevargens koja


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Gärdslevargens koja Kojan ligger där Älmhults kommun gränsar mot Skåne och Blekinge och stenarna är stora som hus. Namnet fick Gärdslevargen (1840-1901) för han högg gärdslen till gärdesgårdar och att han skrek och tjöt som en varg när han gick i skogen. En gång lejdes Gärdslevargen för att mörda trollkarlen Johannes.

 

måndag 28 oktober 2013

Lite upp-och-nedvända världen

 
 
 
Jag blev minst sagt snopen när jag öppnade kartongen med fyra böcker jag beställt via tyska Amazon. I minst en fjärdedel av en av böckerna är text och bild tryckt upp och ner. Jag förväntar mig inte att behöva rotera boken var fjärde sida jag läser och jag har betalt fullt pris, i det här fallet 15 euro. Nu börjar det trixiga jobbet med att reklamera över landgränser och på främmande språk. Som tur väl är finns här en och annan fritidsboende tysk i buskarna som jag tänker ta hjälp av.
 
Hur ofta händer sånt här. Det är inte bara trycknisse som varit framme. Hela hans klass verkar ha haft party.

söndag 27 oktober 2013

Vad är en hjälte?

Enligt ett online lexikon är definitionen av en hjälte följande: Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära.


Den engelske historikern har i sin bok Heroes samlat en gäng hjältar från biblisk tid till vår egen och har gjort ett par udda val. Hans definition av hjälten är också vidare än vad det traditionella lexikonet vill ge vid handen.

I Paul Johnsons bok får följande plats på hans lista:
Deborah, Judit, Samson och David från bibeln.
Alexander den store och Julius Ceasar. Krigiska erövrare.
Bodicea, Henry V, Jeanne d'Arc. Krigiska renässanspersoner.
Thomas More, Lady Jane Grey, Maria Stuart, Elizabeth I och Sir Walter Raleigh. Brittiska 1500-tals hjältar.
George Washington, Lord Nelson, Hertigen av Wellington. Krigare och frihetskämpar.
Emily Dickinson och Jane Walsh Carlyle. Kvinnliga 1800-tals författare.
Abraham Lincoln och Robert E. Lee. Amerikanska inbördeskriget.
Lady Pamela Barry. Societetsvärdinna.
Winston Churchill och Charles de Gaulle ledare under andra världskriget.
Mae West och Marilyn Monroe, kvinnliga förgrundsgestalter på film.
Ronald Reagan, Margaret Thatcher och Påven Johannes Paulus II för att de fick slut på kalla kriget.

Hjältarna i uppräkningen har en lite anglosaxisk slagsida minst sagt. (Hade det funnits britter i bibeln hade de säkert platsat också). Det som är anmärkningsvärt är att han ger plats åt två kvinnliga författare från 1800-talet, och det är inte de uppenbara (Austen eller Brontë). Jag har själv inte läst någon av dessa damer men måste absolut försöka få tag på något verk av dem.

Det som är intressant att se är hur synen på hjältar har förändrats över tid och omvärderats. Djingis Khan som var en världens mest kända mordbrännare, rövare och våldtäktsman har numera en slags hjältestatus i delar av det forna Sovjet, t ex Azerbajdzjan. Man reser statyer och minnesmärken över honom och skolbarn uppmuntras att se honom som landets fader. David Livingstone sågs av sina samtida som en hjälte men med nya kunskaper är han nu skydd som en rasist. Synen på hjälten varierar det gäller att vara politiskt korrekt för att platsa på listan. Gamla meriter kommer man inte alltid längst med.

Jag kan tycka att en hjälte är någon som gör något utöver det vanliga och riskerar något själv för att hjälpa andra. Det är svårt att definiera en hjälte, kanske lättare att exemplifiera. Sporthjältar hör vi talas om titt som tätt och då kanske vi lever i en ganska futtig värld?

lördag 26 oktober 2013

Brick lane

Läsaren möter Nazneen som ung flicka som flugit till London från Bangladesh efter att ha ingått ett arrangerat äktenskap. Hennes make är äldre, småfet och ganska så patetisk. Hennes äktenskap är kärlekslöst och kretsar kring makens behov. Hon lagar hans mat, klipper hans liktornar och lyssnar på hans ändlösa tjat om att han ska göra karriär och komma upp sig efter alla hopplösa kvällskurser han läser. Detta är ingången till Monica Alis bästsäljare Brick Lane. Nazneen har ingen utbildning, kan ingen engelska och tar sig sällan långt från det hopplösa bostadsområde på Brick Lane i östra London där de bor. Det är ett område fullt med asiater och här finner hon ändå några vänner bland de andra bangladeshiska (heter det så?) kvinnorna.

Nazneens riktiga livlina är systern Hasina som är kvar i hemlandet i Dhaka och som det inte går så bra för. De skriver långa brev till varandra och Nazneen skickar några pund så fort som hon kan få ihop lite pengar. Genom breven speglas de två systrarnas olika levnadsomständigheter och de kulturer de lever i. Brick Lane börjar på 1980-talet och slutar i början av 2000-talet. Det har inte hänt så mycket i Nazneens liv på denna tid förutom två döttrar. De växer upp under knappa omständigheter där fadern inte tillåter schampo utan tycker det räcker att tvätta håret i Yes diskmedel, billigt och bra. Döttrarna slits mellan föräldrarnas hemlands kultur och verkligheten i det London de växer upp i.

Nazneen börjar sy hemma åt en klädfabrik när döttrarna blivit lite större och mot alla odds inleder hon ett förhållande med leverantören. Det är bra mycket yngre man som får henne att äntligen känna sig levande.

Efter att boken har rört sig fram i väldigt lusig fart hettar det till på slutet och olika omvälvande händelser avlöser varandra. Det är muslimska kampgrupper, upplopp i förorten och en Chanu som äntligen efter 20 år av prat vill återvända till Bangladesh där hans ihopsamlade pengar kommer att räcka längre och där han är någon. Där har han status. Nazneen ställs inför ett svårt val och detta gör hon med bravur.

När jag läser uppfattar jag att boken handlar om integration, om moderskärlek om att kämpa för det man tror på och försöka leva ut sin dröm mot alla odds.

Monica Ali har varit på korta listan för Man Booker Prize för Brick Lane och också dubbats en av Storbritanniens 20 bästa unga författare av Granta.

fredag 25 oktober 2013

Gardell x 3

Tredje och sista delen i Jonas Gardells episka berättelse om de homosexuella unga männen som flyttade till Stockholm för att få en chans att leva sina egna liv, är nu fullbordad och så är också min läsning.

Torka aldrig tårar utan handskar. Döden. Den tredje delen. I och med denna tredje del så knyts påsen ihop. De två tidigare delarna. Kärleken och Sjukdomen har jag tidigare skrivit om. Gardell har skrivit en hel folkgrupps historia med den begynnande frigörelsen och upptinande klimat som de homosexuella började uppleva på 1970-80-talen för att nästan med en gång de känt frihetens sötma drabbas av HIV och AIDS med följd att de hängdes ut i media och fick utstå mycket spott och spe. För vi som var med på den tiden minns propagandan och den smått hysteriska känslan av rädsla som genomsyrade allt och alla som hade någon anknytning till HIV,

Kunskapen om sjukdomen och dess smittvägar är idag mycket bättre och det och Gardells romansvit har och kommer att ha en stor betydelse för framtiden.

Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att detta redan är en klassiker. Den har redan skördat flera priser och utmärkelser och jag misstänker det blir flera. Lite konstigt tyckte jag det var att den inte var med i Augustprissammanhanget.

torsdag 24 oktober 2013

Tysk torsdag - Kein Mitleid mit den Frauen

För några veckor sedan presenterade jag Kein Mitleid mit den Söhnen av Eva Ziebura. Nu är det dags för samma författare att ta sig an fruarna i boken Mitleid mit den Frauen. Deras liv skulle inte visa sig så mycket muntrare än deras respektive makars. Trycks männen ner så tar de med stor sannolikhet ut sin besvikelse och frustration på dem som står dem närmast. Deras fruar och deras barn. Kungariket Preussen på 1700-talet var inget undantag. Varken Fredrik, August Wilhelm eller Heinrichs hade något att säga till om vid valet av sina gemåler, kvinnorna än mindre. Denna bok berättar fruarnas historia.


Elisabeth Christina drog en av Europas högvinster i det kungliga äktenskapslotteriet på 1730-talt när hon giftes bort med Preussens kronpris Friedrich. Det skulle visa sig vara en nitlott. De första åren medan gamle soldatkungen fortfarande levde bodde Elisabeth Christina och Friedrich ihop, men så snart kronprinsen blev kung lämnade han sin fru. Hon förvisades till ett liv i ensamhet. Hon blev sällan inbjuden till hovet mera och fick aldrig en inbjudan till Friedrich den Stores nya palats i Potsdam utanför Berlin. Hon beskrivs som blyg, lydig, kvinnlig och tystlåten. Allt det som Friedrich inte ville se i en kvinna Det är tveksamt om äktenskapet fullbordades.


Louise Amalia var Elisabeth Christinas syster och hennes make blev August Wilhelm. Bägge kom från det lilla tyska furstendömet Braunschweig-Bevern. När systerns äktenskap förblev barnlöst måste någon annan säkra tronföljden och den lotten föll på Louise Amalia. Hon födde flera barn, bland annat den blivande Preussiske kungen Fredrik Vilhelm II. August Wilhelm var en soldat i själv och hjärta och dog medan flera av hans barn var unga. I ett listigt och elakt testamente uteslöt han sin fru helt från barnens uppfostran och bestämde t o m att de skulle bo hos släktingar och inte ha något med sin mor att göra. Kungen kom till Louise Amalias sida och mildrade testamentets verkningar.


Wilhelmina av Nassau blev gift med tredje brodern Heinrich. Han var homosexuell och bodde öppet med och visade upp sina favoriter. Inte heller detta äktenskap tror man fullbordades. Wilhelmina var dock livlig och en riktig sällskapsmänniska som vann svågern kungens hjärta, vilket hon fick många fördelar av. Dessvärre var Wilhelmina hela livet förälskad i sin make till ingen nytta. Han tyckte hon var pinsam och ville inte bo med henne så makarna blev särbos.



Tysk torsdag

tisdag 22 oktober 2013

Sagobygden - Agundaborg


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.


Agundaborg
För mycket länge sedan bodde fru Agunda i sin borg vid Agunnarydsjön. Hon var kristen och byggde den första kyrkan i trakten. Hedniska riddare hotade med att anfalla henne. Men ett under hände.
 

måndag 21 oktober 2013

Tunisian girl - Ett stopp på jorden-runt-resan

Lina Ben Mhenni är kvinnan bakom boken och bloggen som heter just Tunisian girl. Hon var en av dem som vågade ta ton och säga ifrån om våldet och förtrycket i sitt land. Jasminrevolutionen har denna omvälvning kallats i Tunisien våren 2011 som spred sig till flera arabiska grannländer väckte förhoppningar i övriga världen.

I denna korta bok får vi berättelsen om hur hon och andra nätaktivister gick tillväga och vad de hoppades uppnå. Det blir också en lektion i hur civil olydnad organiseras och utförs via nätet, sociala medier och SMS.

Mina tankar och känslor för den här boken är splittrade. Den väcker en del frågor hos mig. Jag kan beundra vad Lina Ben Mhenni övriga nätaktivister kunde åstadkomma i Tunisien, en kraft i det godas tjänst. Men vad händer när samma taktik används för illegala handlingar som definitivt inte främjar allmännas bästa? Det kan röra sig om att sprida information snabbt om streetracing, släppa ut minkar till en nästan säker död eller sprida ett upplopp i förorterna med brinnande bilar och stora kostnader för samhället och den enskilde. För vem vet och vem ska avgöra om de ungdomar (ja, jag tror det rör sig främst om ungdomar) som hörs mest och låter mest har rätt. eller om de har en majoritet av folket med sig?

Jag har läst Tunisian girl i Lyrans jorden-runt-resa på hållplatsen Afrika.

söndag 20 oktober 2013

Serving Victoria

Drottning Victoria regerade England och ett vidsträckt imperium med en kvinnlig järnhand, men få kände av hennes auktoritet så mycket som de som var anställda hos henne. I Serving Victoria. Life in the Royal Household får läsaren följa med på resa bakom kulisserna genom förstahandsupplysningar och ögonvittnesskildringar. Duktiga Kate Hubbard som redan har ett par biografier på sin CV, bl a en om Charlotte Bronte, är författarinnan bakom Serving Victoria.

En barnsköterska i den kungliga barnkammaren, drottningens personliga läkare, hennes egen hovpredikant, en hovfröken, privatsekreteraren och en hovdam är bokens informanter för det råder ingen tvekan om att drottningen är huvudpersonen. Dessa sex representerar olika skeden i drottningens långa regeringstid, de innehade vitt skilda positioner och stannade olika länge hos henne.

Att tjäna drottning Victoria och vara del av ett ambulerande hov som med årstiderna flyttade mellan hennes några av favoritresidens Balmoral, Osborne house, Windsor och ytterst sällan Buckingham Palace, var ingen dans på rosor. Lönen var i och för sig över medel men oavsett vilken position man hade vid hovet var man i stort sett livegna och en stor del av dagen gick åt till att vänta på dagens order.

Det är ingen överdrift att säga att jag har läst mycket om drottning Victoria och hennes tid men även så finns här gott om nytt material som kastar ett starkare och inte alls så smickrande sken på drottningen. Hon var mycket självisk och kanske mer komisk än vad som tidigare är känt. Hon drog sig inte för att svepa innehållet på sitt skrivbord i golvet när hon inte fick som ville och var mycket känslosam med nära till gråt. När hon åkte på sina eftermiddagspromenader i vagn var det en sport för barn, barnbarn och tjänare att undvika henne och det var inte ovanligt att se grupper av folk huka sig bakom några buskar för att slippa ett möte.

Kate Hubbard lyckas levandegöra både miljöer och de människor hon skriver om. Hon visar stor ömhet för sina "objekt" och skildrar historien med en varsam hand. Språket är bra och läsningen flyter på alldeles utmärkt. Det är en fantastiskt intressant bok att läsa och självklart är det alltid attraktivt att få en inblick bakom kulisserna dit normalt ingen kommer. En bok jag starkt rekommenderar för den som är intresserad av England eller historia.

lördag 19 oktober 2013

Woyzeck, uppföljning med strålande recensioner


Pjäsen Woyzeck som jag skrev på Tysk Torsdag, se här, har fått strålande recensioner efter premiären i veckan.

DN: kallar det för teaterhistoriens bästa pjäs, ett ungt förtvivlat drama skrivet från världens mitt.

SvD: En fullmättad och närmast euforisk svindel inför det obevekliga.

Aftonbladet: Vass som en rakkniv. Upplyftande förskräcklig och alldeles ljuvlig iscensättning.

Jag blir riktigt sugen på att se pjäsen. Det måste vara en helt annan känsla att se den på scen än att läsa den från ett gammalt häfte.

Kopparslagaren

Ibland ramlar man bara över en bok som ligger på biblioteket och bara väntar på mig. Så var det när jag upptäckte Michaela Ivarsdotters bok Kopparslagaren häromveckan. Michaela är fjärde generationens kopparslagare och en länk till hennes hemsida finns här.

I boken berättar Michaela inte bara sin släkts historia och dess anknytning till kopparn utan också kopparslagarnas historia i Sverige och hur det var för gesällerna som gav sig ut på vandringar riket runt för att lära yrket.

Även i min släkt har det funnits duktiga kopparslagare och plåtslagare. Min morfar drev i många egen verkstad i Halmstad och sedan han gått i pension skapade han flitigt kopparsaker till glädje för släkt och vänner. Jag har många av hans saker i min ägo idag. Det är mjölkannor, blomkrukor, ostkakebunkar, sparbössa, adventsstjärna, ljusstakar men allra kärast är ett skrin med mitt namn på och som är täckt av finaste siden på insidan. Varje gång jag putsar eller dammar kopparsakerna står min morfar levande framför mig.



Ett urval av de saker som min morfar gjort.

fredag 18 oktober 2013

Tredje gången är inte gillt

Nu har jag återigen glömt att blogga om en bok. Den här gången är det Khaled Hosseinis bok Och bergen svarade som jag lyssnade mig igenom i augusti. Därför kan jag dessvärre inte vara så detaljerad som önskad eftersom mitt minne inte är jättebra och boken inte heller är särskilt minnesvärd.

Efter Flyga Drake som jag gav högsta poäng kom Tusen strålande solar som var klart godkänd och nu denna. Sorry Khaled Hosseini men den här når inte ända fram och tänder ingen gnista hos mig. Magin saknas. Kemin mellan mig och huvudpersonerna klickar inte som det ska. Inte ens det  bitterljuva slutet omvänder mig. Varför?

Det är i botten en familjesaga i några generationer där två syskon skils åt. Bägge känner sig senare i livet stympade utan att kunna sätta fingret på varför. Det är något som saknas. Hade bara författaren nöjt sig med detta och miljöer och förklarande historia från Afghanistan tror jag att det hade funkat för mig. Han blandar in många bifigurer som drar iväg onödigt långt i periferin och sliter på mitt tålamod.

Bloggbohemen försökte också läsa den i somras men kom aldrig till slut. Läs här vad hon tyckte. Jag skulle måhända ha lyssnat till henne?

torsdag 17 oktober 2013

Tysk Torsdag. Gammal pjäs får nytt liv på Dramaten

När den tyske författaren Georg Büchner dog 1837 lämnade han ett ofullbordat drama efter sig, Woyzeck. Flera andra författare har hjälpt till att skriva klart pjäsen. Den spelas relativt flitigt och har t o m filmatiserats. Idagr har Woyzeck premiär på Dramaten, se länk. Det är inte första gången den har spelats där. Redan 1969 satte Ingmar Bergman upp stycket.

Huvudpersonen Woyzeck är en fattig soldat hunsad av sina befäl och utsatt för medicinska experiment. Hans läkare har satt honom på en kost av enbart ärtor i flera månader. Han älskarinna Marie bedrar honom och det kommer att få ödesdigra och dramatiska konsekvenser när Woyzeck drivits till en fruktansvärd handling.

Pjäsen är ganska konstig och har ansetts som både farlig och radikal och lär ha baserats på en sann historia. Den är ganska lättläst och tunn, bara 23 sidor, men jag är inte helt bekväm med att läsa drama. Författaren Georg Büchner (1813-37) var både republikan och revolutionär.

Detta är en av de skrifter jag ärvt och skrivit om här. Woyzeck var en del av Radiotjänsts Teaterbibliotek som gemene man kunde köpa och sedan sitta hemma och lyssna till radion och följa dramat. Skriften är daterad 1956.

Sanna skriver om tyska tanter idag.
Bokmoster tipsar om litteraturprogrammet Das blaue Sofa


Lånad bild från den
tyska filmatiseringen.

Tysk torsdag

onsdag 16 oktober 2013

Man Booker prize vinnare 2013

Nyzeeländskan Eleanor Catton blev igår vinnare av Man Booker Prize. Hon blev historisk genom att dels ha vunnit med den längsta boken någonsin, 832 sidor. Ms Cotton är också den yngsta pristagaren någonsin med sina 28 år. Hon började skriva bara för tre år sedan.

The Luminaries är titeln på vinnarboken och beskrivs som en deckare från guldruschen på 1800-talet. Läs mera om boken på The Guardians hemsida, här.

tisdag 15 oktober 2013

Sagobygden - Hanaslövsberget


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Hanaslövsberget

I Hanaslövsberget bor en hemsk trollkäring som tagit in folk i berget. När det syns rök och dimma kring berget säger folk att det är Hanaslövskittan som byker. Hon tvättar vid Pockers kittel, en håla i en sten nära bergets topp.

måndag 14 oktober 2013

Piratenposten VIII

Idag när älgjakten börjar i södra Sverige kanske det kan passa med en anekdot från älgjakten 1926 där författaren Fritiof Nilsson Piraten deltog. Han lär ha varit en bra skytt men denna morgon lär han ha behövt tre skott för att fälla en vacker älgtjur. Han hade tagit hjälp av en ung grabb han träffade i skogen som fick en slant för att driva älgtjuren till just Piratens pass. Skytten var inte sen att ta slaktsupen så "att flaskan torkade på insidan".

söndag 13 oktober 2013

Paris efter befrielsen


Anthony Beevor har gjort sig själv synonym med djupgående och breda skildringar av olika skeden av andra världskriget. I den nya Paris efter befrielsen 1944-49 har han med sin hustru som medförfattare. Jag har tidigare läst D-dagen och Berlin-slutstriden av samma författare och är en stor beundrare av det han har åstadkommit.

Som vanligt i Beevors böcker förekommer det ett myllrande persongalleri från höga befälhavare till meniga soldater, folk från olika länder och från olika sidor av kriget. En del av hans mästarhand ligger i att han har en förmåga att levandegöra historien med hjälp av enskilda människor och deras vittnesmål.

Efter den första befrielse- och fredsyran förestår en svår tid. Det är ett samhälle som gör upp med krigs- och ockupationsåren. Kollaboratörer och medlöpare nosas fram och i de flesta fall straffas dessa på ett grymt sätt av sina vanliga medmänniskor vid sidan av polis- och domstolsväsende. Inte minst kvinnorna som har haft umgänge med tyskarna skändas offentligt på känt maner från andra ockuperade länder med rakade huvudet och skam.

Det är många utmaningar som Paris står inför. Frankrike är i stort sett konkursmässigt, har stora utlandsskulder och svårigheter att mätta och värma sin befolkning. Hur ska medlöpare och kommunister hanteras, nu när Sovjetunionen inte längre är en allierad utan ett hot mot västvärlden? Inte minst hjärtslitande är det att läsa om krigsfångarnas återkomst, de vandrande skeletten som stiger av tågen och tar med en fläkt av koncentrationslägren och grymheterna från krigszonerna.

Då är det desto roligare att läsa om kulturpersonligheterna. Det dröjde inte länge innan Paris åter var en samlingsplats och metropol i Europa med Ernest Hemingway i spetsen. Läsaren får följa med till olika ställen där Camus, Simone de Beauvoir, Violette Leduc, Sartre och Jean Genet hänger. Två fattiga unga män bodde samma hotell och svalt sig igenom tillvaron medan de drömde och jobbade på sin litterära framtid. Båda skulle så småningom få nobelpriset i litteratur, Gabriel Garcia Marques och Mario Vargas Llosa.

Det har varit oerhört intressant att ta del av efterkrigstiden med sina specifika problem. Alltför ofta slutar krigsskildringarna med fredsslutet. Jag ska försöka läsa samtliga böcker som Anthony Beevor gett ut tidigare. Han är en mästare.

Tack till Historiska media för recensionsexemplaret och för att de outtröttligt sprider god historisk litteratur.

lördag 12 oktober 2013

Sagor och sägner från Island

EN litterär souvenir fick jag med mig hem från sommarens resa till Island. Det är Sagor och Sägner från Island. Det är en samling av urgamla sagor, myter och sägner, sådana som varje land och kultur egentligen har. Berättelserna i den här boken beskrivs som den isländska bondebefolkningens kulturskatt och det är bara att hålla med.

Boken är pedagogisk uppbyggd kring vilka figurer det är som figurerar i de olika sagorna. Alver och troll, Spöken och trollkarlar, Fredlösa och fromma samt en övrig-kategori. Hela kalaset är frejdigt illustrerat av den isländske konstnären Kjartan Guðjónsson.

Vissa av temana i sagorna och drag av karaktär och innehåll känner jag igen från vår svenska berättartradition. Inte så konstigt egentligen efter kulturutbyte ändå har förekommit mellan våra länder sedan Island blev koloniserat.


fredag 11 oktober 2013

Priser till vinnarna

Tack till alla som deltog i min tävling om att gissa årets nobelpristagare. Tre bloggare lyckades pricka Alice Munro och vinner varsin bok av en tidigare pristagare. Jag lottade de tre inbördes och där 1-an fick välja först. Så här blev det.

Och dagarna går: Nobeller - Noveller av nobelpristagare
Ugglanoboken: Wole Soyinka - Aké, barndomsåren
Violen: Diktsamling av Erik Axel Karlfeldt, Dalmålaren i urval Inledning och urval av Svante Svärdström

Alla är välkomna tillbaka 2014 då jag planerar att göra tävlingen till en årlig händelse.

torsdag 10 oktober 2013

Grattis till vinnarna som gissade på Munro

Nu vet vi vem det blev. Ett populärt val bland tävlingsdeltagarna i min tävling som gick ut på att gissa rätt nobelpristagare. Hela tre gissare satsade på Alice Munro och de kommer att vinna varsin bok av tidigare nobelpristagare.

Grattis till Violen, och dagarna går samt Ugglan och boken som alla trodde på Alice Munro. Ikväll sker en dragning bland de tre med rätt svar och så snart som de har valt sina böcker presenteras vinsterna på bloggen.

Fler Nobeller

Nobeller = noveller skrivna av nobelpristagare. Detta är andra boken i serien och liksom i den första, som kom för några år, sedan innehåller boken en härlig spridning över tid och geografisk hemvist. 20 nobelpristagare är representerade. Deras naturliga litterära hemvist är både lyrikerns, dramatikerns och prosaistens.

Några noveller innebär nya bekantskaper som lockar till vidare läsning, andra glömmer jag lika fort som jag läst. Kenzaburo Õe, Grazie Deledda och J M G Le Clèzio kommer jag säkerligen att läsa mera av.

Här är hela listan över författarna och deras nobeller:

Tomas Tranströmer – Minnen
Herta Müller – Min familj, Kungen sover, Äppelträdet
Harold Pinter – Spegeln
V s Naipaul – Att läsa och skriva
Imre Kertész – Ur Galärdagbok
Juan Ramón Jiménez – Månen
Herman Hesse – Staden
Yasunari Kawabata – Födelsemärket
Toni Morrison – Be blåaste ögonen
Doris Lessing – Debbie och Julie
Saul Bellow – En blivande far
Grazia Deledda – Magikern
Johannes V Jensen – Dunderkalven
Mario Vargas Llosa – Den besökande
Wole Soyinka – En berättelse om två länder
J M G Le Clèzio – Rymlingen
Albert Camus – De stumma
Knut Hamsun – Luffardagar
Kenzaburo Õe – Planetens övergivna barnWyslawa Szymborska - Väggalmanackan

onsdag 9 oktober 2013

Sista tävlingsdagen


Vid midnatt idag går tiden ut för att gissa vem som får nobelpriset i litteratur. Missa inte chansen att vara med och gissa och vinna böcker av tidigare vinnare.

Det närmar sig dagen då Peter Englund stiger ut genom dörren och för att tillkännage vem den lycklige pristagaren av nobelpriset i litteratur är. Tävlingen på bloggen går ut på att förutspå vem som får priset. Du har inte bara chansen att få äran av att ha förutspått pristagaren 2013 utan också chansen att vinna en bok av en tidigare pristagare.
Det finns tre böcker av tidigare nobelpristagare i potten. Vinnarna lottas bland dem som gissat rätt författare. Skulle ingen ha gissat rätt författare, lottas vinnarna bland de som har gissat på rätt land och skulle ingen ha prickat rätt land, lottas vinnarna bland alla som deltagit i tävlingen.
Skriv den författare du tror på och det land han/hon kommer från i kommentarsfältet. Skriver du om tävlingen på din blogg och delar länken i kommentarsrutan får du två gissningar. Du måste också skriva hur jag kan få tag på dig om du skulle vinna.
Tycker ni det är roligt att kunna förutspå nobelpristagaren har jag tänkt att detta ska bli ett årligt event. Tävlingen pågår fram t o m onsdagen 9 oktober klockan 23.59 .
Hittills har gissningarna fördelats så här:

Assia Djebar - 3
Alice Munro - 2
Ko Un - 1
Ngugi wa Thiong'o - 1
Sofi Oksanen - 1
Javier Maria - 1
Svetlana Aleksijevitz - 1

tisdag 8 oktober 2013

Sagobygden - Lille Petter Johans stuga


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Lille Petter Johans stuga

Torpstugor är ofta små, men denna stuga är så låg i taket att de flesta besökare inte kan gå raka. Här levde skomakaren Lille Petter Johan (1875-1952) som var mycket kortväxt.

måndag 7 oktober 2013

Sagan om Hravnkel Frösgode

Hravnkel Frösgodes saga är en av de mest kända isländska släktsagorna. Den utspelar sig under första halvan av 900-talet. Vid denna tid är fortfarande asatron allenarådande på Island och den ger läsaren en inblick i hur människor trodde och tänkte. Detta är också ett land och en kultur där en dräng kan bli dräpt för att rida på fel häst, vilket är upprinnelsen till fiendskap mellan två släkter på östra Island. En vendetta värdig Sicilien bryter ut där bägge sidor känner att de måste hämnas prestigeförlusten.

För den som vill läsa mera, faktiskt hela sagan, kan göra det här.

Sagan om Hravnkel Frösgode har jag läst som en del i Pocketlovers Utmaning tre på tre. Tidigare har jag läst Hönsa-Tores saga.

söndag 6 oktober 2013

Bring up the bodies. Wolf Halls efterföljare

För er som läste Hilary Mantels första bok om Thomas Cromwell, Wolf Hall kommer ni att känna igen er. Huvudkaraktärerna är bekanta och grunden är lagd. Vi återupptar kontakten med Thomas Cromwell och hans värld i september 1535 i Bring Up The Bodies. Anne Boleyn är äntligen gift med Henrik VIII och är drottning av England. För två år sedan födde hon ett barn, dessvärre en flicka (den blivande Elizabeth I), som gjorde bägge hennes föräldrar besvikna. Henrik väntar fortfarande den efterlängtade sonen och tronarvingen. Dessutom finns tecken att han tröttnat på Anne som lär ha varit grälsjuk och makthungrig. Han kastar allt fler blickar på en ung hovfröken, Jane Seymour. Thomas Cromwell märker detta och agerar innan kungen uttala sina önskemål.

Cromwell är Henriks spin doctor, mannen bakom scenen som har ett finger med i varje paj. Han ligger alltid steget före och börjar slipa på en plan hur man ska göra sig av med Anne Boleyn. Henriks första drottning Katarina av Aragonien dör och nu börjar det riktigt intressanta spelet. Vi får följa Cromwell medan han på olika diskreta (och inte så diskreta) sätt intervjuar vittnen och övertalar folk att det vore bra om de berättade att Anne Boleyn varit otrogen. Ryktena sveper tätt genom 1500-tals korridorerna och nätet dras åt kring Anne.

 Medan Anne sitter fängslad och väntar på rättegången i Towern får den blyga Jane Seymour lektioner i hur en drottning träder in i ett rum och genomgår en make over med sin garderob. Henrik placerar djävulisiskt Annes släktingar som domare i rätten mot henne. Det är listigt, utstuderat och illvilligt och släktingarna har naturligtvis inget val när domen ska avkunnas, lojaliten mot kungen måste bevisas. Boken avslutas med hennes avrättning. In i det sista lär hon ha väntat på en benådning från kungen som aldrig kom.

Miljöskildringarna är bara så fantastiska och jag älskar speciellt skildringarna från Cromwells eget hus Austin Friars. Här är aldrig tyst och alltid en massa aktiviteter på en och samma gång. Än kommer ett skrin med reliker som ska destrueras nu när landet inte längre är katolskt, än är det fattiga människor med olika böner om hjälp, än är vi med i köket där matoset är tätt inför kvällens middag. Mycket bra skrivet.

Jag hade vissa problem med att komma in i Wolf Hall men Bring Up The Bodies har jag slukat från första till sista sidan. De gick inte att lägga den ifrån mig. Få kan som Hilary Mantel måla upp en scen så att läsaren känner sig närvarande, som ett vittne till det historiska som passerat. Bring Up The Bodies finner jag en värdig efterföljare till Wolf Hall, ja faktiskt snäppet bättre.

Det finns en känd ramsa i England om Henrik VIII.s fruar:
Divorced, beheaded, died.
Divorced, beheaded, survived.
Nu har vi mött de första tre Katarina, Anne och Jane. I nästa bok lär vi möta hustru nr 4, Anne av Cleve, hon som slapp lindrigast undan. Cromwell som hittills varit kungens instrument, blir då själv hans offer.

 
Nr 1 Katarina av Aragonien
Nr 2 Anne Boleyn
Nr 3 Jane Seymour

lördag 5 oktober 2013

Tävling - Gissa nobelpristagaren



Det närmar sig dagen då Peter Englund stiger ut genom dörren och för att tillkännage vem den lycklige pristagaren av nobelpriset i litteratur är. Tävlingen på bloggen går ut på att förutspå vem som får priset. Du har inte bara chansen att få äran av att ha förutspått pristagaren 2013 utan också chansen att vinna en bok av en tidigare pristagare.
Det finns tre böcker av tidigare nobelpristagare i potten. Vinnarna lottas bland dem som gissat rätt författare. Skulle ingen ha gissat rätt författare, lottas vinnarna bland de som har gissat på rätt land och skulle ingen ha prickat rätt land, lottas vinnarna bland alla som deltagit i tävlingen.
Skriv den författare du tror på och det land han/hon kommer från i kommentarsfältet. Skriver du om tävlingen på din blogg och delar länken i kommentarsrutan får du två gissningar. Du måste också skriva hur jag kan få tag på dig om du skulle vinna.
Tycker ni det är roligt att kunna förutspå nobelpristagaren har jag tänkt att detta ska bli ett årligt event. Tävlingen pågår fram t o m onsdagen 9 oktober klockan 23.59 .

fredag 4 oktober 2013

Analfabeten och Mma Ramotswe i papperskorgen

Det är två böcker som inte hållit måttet och som jag avslutat i förtid. De är:


Jag har försökt och försökt lite till men det går inte. Jonas Jonassons Analfabeten som kunde räkna räcker inte till och jag slutar en bit in i romanen. Hundraåringen var kul, nytänkande (om än liknande Arto Paasilinnas böcker) och kändes fräsch. Analfabeten är omtuggning av samma slags berättelse, vilda äventyr och osannolika sammanträffanden. Det känns varken nytt eller roligt längre, bara tramsigt.

och

Alexander McCall Smith är också en författare som kör samma stuk i bok efter bok efter bok. Det gäller att krama ut så mycket som det bara går ut Mma Ramotswe och hennes vänner. Det var kul de första 4-5 böckerna men nu på nummer 13!! går det hela på tomgång. I Limpopos akademi för privatdetektiver blir tedrickandet och de traditionellt byggda afrikanska kvinnorna en parodi på sig själva och även den hamnar i papperskorgen.


Antingen älskar man honom, eller så gör man det inte

Fenomenet Ernst Kirchsteiger rullar oförtrutet på. Det finns ingen ände på denne mans talanger. Han inreder, han snickrar, han odlar, han ritar, han syr, han lagar mat etc etc. Det senaste är en ny bok Året med Ernst med den fyndiga underrubriken Två meter kärlek med Mat, blommor, tankar och inredningstips.

Missförstå mig nu inte, jag tillhör de som gillar Ernst och skulle nästan gå så långt som att säga att jag älskar honom.  Jag missar ALDRIG sommar med Ernst eller när han julpyntar i TV i decembertid. Därför var det en högtidsstund när väntan på nya boken var till ända på biblioteket. Dessvärre innehöll boken en hel del gammal skåpmat, inte recepten indelade årstidsvis för de känner jag inte igen, men däremot inredningstipsen, dekorationerna och de vackra bilderna. De allra flesta är tagna direkt ur de senaste 4-5 årens renoveringsobjekt som visats på TV. Lite småtrist. Återseendets glädje i all ära men att det var ett uppsamlingsheat anade jag inte.

torsdag 3 oktober 2013

Tysk torsdag - Kein Mitleid mit den Söhnen

Det har aldrig varit lätt att födas till en ställning man kanske inte vill ha eller passar för. För det mesta har jag koncentrerat mig till kvinnornas historia i Europas historiska kungliga hus, men den här lilla boken hittade jag i Berlin i våras och kunde inte låta bli. Eva Ziebura har skrivit boken Kein Mitleid mit den Söhnen.

Huvudpersonerna är Preussens kung Fredrik den store och hans två bröder August Wilhelm och Heinrich. De föddes i 1700-talets början i Berlin. Deras far den stränge och krävande Friedrich Wilhelm I som inte såg till sina barns personligheter eller önskemål utan alla, speciellt sönerna, skulle stöpas i samma militäriska form. Han var en puritan med spariver. Kassakistorna fylldes under hans regeringstid och något hovliv tilläts inte. Mest av allt hatade han Frankrikes inflytande, kulturen, musiken, litteraturen. Dessvärre var både hans drottning Sofia Dorotea och framförallt sonen Fredrik den store stora fans av allt franskt och det fick de lida för. Fredrik pryglades flera gånger när fadern kom på honom med att spela flöjt eller läsa en bok. När Fredrik vantrivdes så till den grad att han planerade att fly, fångade fadern in honom, tvingade honom att åse avrättningen av sonens medhjälpare och satte honom i fängelse innan han togs till nåder.

Alla tre sönerna tvingades till äktenskap, trots att både Fredrik och Heinrich inte föredrog kvinnor. Båda äktenskapen blev olyckliga. Detta är en sorglig berättelse där inte bara de tre bröderna Fredrik, August Wilhelm och Heinrich är offer utan även fadern och farfadern är i viss mån offer i deras tur till fäder utan förståelse. Det tycks mig svårt att ingen lär sig läxan, generation efter generation. Kanske lika så gott att Fredrik den store aldrig blev far utan tronen ärvdes av en brorson.

Jag tycker det här inlägget passar fint i Bokmosters serie Tysk Torsdag.


Fredrik den store av Preussen