torsdag 28 februari 2013

Tysk torsdag - Den definitiva boken om krigsslutet


Antony Beevor är engelsmannen som gjort det omöjliga, nämligen skrivit flera mastodontverk om speciellt viktiga skeenden i andra världskriget. Berlin, slutstriden 1945 är ingenting man läser och tar till sig på en kväll, än mindre en vecka. Jag har läst i snart sex veckor och den tiden var ganska knapp tillmätt för ett så omfattande och svårsmält verk
.
Det spelar ingen roll hur mycket jag läser, ser bilder och filmer från tiden, andra världskriget fortsätter att fascinera och repellera mig i lika stor utsträckning. I slutstriden om Berlin var det barnen och framförallt kvinnorna som led mest och som var de stora förlorarna. Flera hundratusen av dem beräknas ha våldtagits, ibland flera gånger, maten var knapp, vattenledningarna sönderbombade liksom de flesta bostäderna. Allt var ransonerat och ibland gällde det verkligen att våga livet i ryssarnas intensiva bombardemang för att då ut och köa för bröd.

Antony Beevor har en sällsam förmåga att skriva enkelt och lättfattligt. Han beskriver de stora skeendena men glömmer likväl inte den lilla människan i sammanhanget. Det är detaljerna och miljöerna som ger liv och färg åt hans berättelser. Jag ska läsa mera av Antony Beevor, D-dagen, Stalingrad och nu finns en bok om hela andra världskriget finns att botanisera bland. Det här är utmärkt uppvärmning inför vårens resa till Berlin.

Tysk torsdag
Detta är ett inlägg i serien Tysk torsdag som Bokmoster och Ingrids boktankar också publicerar.

tisdag 26 februari 2013

Svenska Dagbladets Årsbok 1941

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.
 
Litteraturen: Inget nobelpris i litteratur delades ut. De båda ledande romanerna Vilhelm Mobergs Rid i natt och Frans G Bengtssons Röde Orm uppnådde båda försäljningssiffror som är ovanliga hos oss. Andra böcker från året voro:
Harald Beijer - Brita i äktenskapet
Walter Ljungquist - Vandring med månen
Astrid Väring - Längtan heter vår arvedel
Kjerstin Göransson-Ljungman - Så blankt havet ligger
 
Vad sig i riket tilldragit: Luftskyddstjänsteplikt även i fredstid införs för både män och kvinnor. Den största vinterfälttjänstövningen tar sin början i Norrbotten. Engelska spärrballonger på drift orsakar stora skador på telefonstolpar och elektriska ledningar.

måndag 25 februari 2013

Rösta och vinn en bok

Passa på att rösta fram årets historiska bok och få chansen att vinna en av de nominerade böckerna. Sedan 2002 kör tiden Svensk Historia denna omröstning och redan första året var jag en av de stolta vinnarna. Mitt pris den gången var Dick Harrissons bok Jarlens sekel som stolt pryder min bokhylla än idag.

De nominerade historiska böckerna från förra årets utgivning är följande:

1. Adliga vapensköldar i Sverige av Otto von Schwerin
2. Den goda svensktiden? Historia och upplevelser i Baltikum av Sture Gustafson
3. ”Det står ett rum här och väntar på dig …” Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg
4. Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor. Konvenansäktenskap och kunglig sängkammarfröjd av Margareta Beckman
5. Sjöslag och rysshärjningar. Kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700-1721 av Lars Ericson Wolke
6. Sveriges historia 1920-1965 av Yvonne Hirdman, Jenny Björkman och Urban Lundberg
7. Vi som beundrade varandra så mycket – Sven Hedin och Adolf Hitler av Axel Odelberg
8. Vikingatidens härskare av Anna Lihammer

Du kan rösta fram till och med 4 mars. Läs mera här om hur omröstningen går till.

söndag 24 februari 2013

Isländsk deckare med lokal färg och historia

Genom att läsa Yrsa Sigurdardottirs deckare Det tredje tecknet är jag långt utanför min vanliga comfort-zone men det gick över förväntan. Kanske berodde på att jag just nu suger i mig så mycket jag från Island, kultur, historia, sevärdheter och geografi men det vore att göra det för enkelt.

Yrsa Sigurdardottir lyckas väva in en stor portion av isländsk historia i sin deckarhistoria med ett lyckat resultat och jag har som en svamp sugit i mig så mycket jag bara kan. Deckarintrigen i sig lämnar väl lite övrigt att önska. En ung tysk student med minst sagt udda livsstil och intresse mördas. Polisen anhåller en man men det är inte rätt person. Två privatspanare anställs av den dödes familj för att ta reda på sanningen. Kan verkligen spåren som går via trollkonster och häxerier på 1500-talet leda dem rätt?

Givet att deckare inte är min vanliga genre tycker jag ändå att den här berättelsen har klara svagheter. Intrigen är tillkrånglad och utan de historiska och geografiska aspekterna hade jag slutat lyssna för länge sedan. Och är det inte lite banalt att alla i boken ständigt och jämt ler mot varandra, trots det allvarliga innehållet i intrigen. Han log, hon log, hon ler, han ler. Det vete 17 om inte liket också log.

Boel på Böcker emellan har också läst Det tredje tecknet.

lördag 23 februari 2013

Jag har bara ingen lust i år

Efter att ha bläddrat i diverse bokreakataloger, slösurfat på nätbokhandlar och läst vad andra bloggare tänker handla, men till ingen nytta. Jag har bara ingen lust för bokrea igår. Jag kan identifiera fem skäl för detta.
  1. Mättnadskänslan efter bokrean sitter fortfarande i och lusten att handla böcker har ännu inte återkommit efter det bokregn vi bloggambassadörer nästan drunknade i och alla andra bokgåvor som kom mig till del de dagarna.
  2. Antalet hyllvärmare uppgår fortfarande till i runda slängar 70 böcker trots att jag medvetet försöker beta av högen, men så mycket nytt och roligt dyker hela tiden upp.
  3. Av de böcker som erbjuds på rean har jag i år redan läst de flesta som verkligen roar eller intresserar mig.
  4. Jag har fortfarande kvar 1 oläst från 2011 års rea och 1 oläst från 2012 års rea.
  5. Akut platsbrist i bokhyllorna hemma.
Det ska trots allt bli spännande att läsa vad alla andra bloggare fyndar, för boktips kan man aldrig få många av.

fredag 22 februari 2013

Jonas Gardell del 2

Nu har också jag äntligen läst Sjukdomen, del två i Jonas Gardells serie Torka aldrig tårar utan handskar. Böckerna är inte bara en framtida klassiker utan redan nu en klassiker, en berättelse om hur det var att vara homosexuell på 80-talet att komma ut när islossningen från omgivningen äntligen började smälta bara för att stigmatiseras av den nya stora epidemien som bara verkade drabba homosexuella, AIDS.

Karaktärerna vi lärde känna i första boken, som jag skrev om här, utvecklas och fördjupas. Benjamin och Rasmus bor numera ihop, deras relation utvecklas, fördjupas och sätts på många svåra prov. Gardell beskriver ångesten inför att att berätta för om sin sexuella läggning för familj och vänner mycket realistiskt och trovärdigt. Det är lätt att föreställa sig att många, många har delat denna vånda som Rasmus i boken känner.

Beskrivningarna över hur AIDS-sjukdomen härjar en människokropp är mycket realistiskt skrivna och inget för de äckelmagade. Det är ett effektfullt författarknep att varva romanen med tidningsartiklar, insändare och diverse rubriker från 1980-talet för att spegla tiden syn på denna nya farsot och på de homosexuella.

Jonas Gardell läser sin egen bok och gör det med bravur och jag ser fram emot nästa del.

tisdag 19 februari 2013

Svenska Dagbladets Årsböcker 1940

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

Litteraturen: Inget nobelpris i litteratur utdelas. Selma Lagerlöf och Albert Engström avlider.  En följd av kriget var att de utländska romanerna voro sparsammare företrädda. Svenska böcker från 1940 voro:
Ester Lindin - Tänk om jag gifter mig med prästen
Karin Boye - Kallocain
Gertrud Lilja - Byborna
Irja Browallius - Marméns
Josef Kjellgren - Guldkedjan

Vad sig i riket tilldragit: Sveriges första skidlinbana invigs i Åre. Regeringen protesterar mot att brittiska bombplan fällt bomber över Malmö och Trelleborg 3 oktober och upprepas 29 oktober vid Hälsingborg. Ransonering av kaffe, socker, tvål, bröd, fläsk, smö m m och importreglering för lyxartiklar tillgreps 27 mars.

måndag 18 februari 2013

Så gör Bodil Malmsten

När det bjuds på författarbesök eller dylikt försöker jag alltid hålla mig framme. Det är få saker som är så intressanta att lyssna till som en författare som beskriver sitt sätt att skriva, hur de skapar sina karaktärer och vilka miljöer de väljer. När Bodil Malmsten i sin bok Så gör jag, presenterar allt ovan plus mycket, mycket mera som är relaterat till skrivande måste man såklart hänga på och läsa.

Hon har inte bara gjort en intressant uppdelning av kapitlen med Gamla Testamentet som förebild utan också generöst delat med sig av sina erfarenheter i skrivandets vånda med humor, eftertanke och kunskap.

En bok att rekommendera för var och en som själva i större eller mindre utsträckning har skrivklåda med eller utan romanambitioner.

söndag 17 februari 2013

Jacob beslutar sig för att älska



Med Jacob beslutar sig för att älska belönades den rumänske författaren Catalin Dorian Florescu med Schweizer Buchpreis 2011.

Jacob Obertin föds och växer upp i byn Triebswetter i mellankrigstiden i den del av Rumänien där en minoritet av den tyskspråkiga befolkningen bor. Hans mor har gjort sin förmögenhet i USA, oklart hur. När hon behövde en man för att skaffa en arvinge kom Jakob senior förbi, en landsstrykare som snabbt skaffade sig en plats på familjen Obertins gård och gjorde vad som förväntades av honom. Jacob junior växer upp och blir ständigt påmind att han inte är den son som fadern förväntade sig och han kommer till korta på en mängd olika sätt. Junior förlorar t o m arvsrätten till sin fädernegård när fadern istället väljer en zigenarpojke med mer fysisk styrka och framåtanda att efterträda honom. Vi får följa Jacob genom svåra år och umbäranden när han förs bort för att skickas till ett ryskt gulagläger och vägen tillbaka till Triebswetter, besatt av tanken att ta tillbaka sitt rättmätiga arv.

1920- och 1930-talen är en brytningstid för Rumänien där monarkin får alltmer fascistiska inslag och landet blir ett byte för kommunisterna efter andra världskriget 1945. Då tar den verkliga förföljelsen av den tyska minoritetsbefolkningen fart.

Varvat med berättelsen om Jacobs liv får läsaren tillbakablickar från en historisk tid då delar av Elsass-Lothringen krigshärjats och en grupp människor beslutar sig för att lämna sin hembygd för att flytta till Banatet(Rumänien) och börja ett nytt liv där.

Det är en ganska dyster historia om ett liv i fattigdom och under en diktatur. Här bjuder inte livet på många glädjeämnen. Hopplösheten ligger som ett grått, vått täcke över livet att hur mycket man än kämpar kommer man ingen vart och det kan finnas en potentiell angivare i varje människa man möter.

Catalin Dorian Florescu är bosatt i Schweiz och skriver på tyska vilket säkert har spelat in i hans framgångar. Att skriva på ett minoritetsspråk som rumänska ska det mycket till för att slå sig fram i den litterära världen. Han har gett ut fem romaner och detta är den första som kommer ut på svenska. Mina tankar går även till Herta Müller som också skrivit om den tyska minoriteten i Rumänien i t ex novellsamlingen Flackland.

Detta är ett recensionsexemplar från förlaget 2244 som specialiserar sig på litteratur från området kring Svarta Havet. Deras utgivning är ett mycket välkommet tillskott.

lördag 16 februari 2013

Rättsröta värdigt en bananrepublik

Rättsröta
Urkundsförfalskning
Konspiration
Polisiära och juridiska misstag
Ledande frågor med planterade svar
Leds på vallningar på påstådda mordplatser
Nerdrogad
Läckage till utvalda journalister
Vittnesförhör försvinner
Vattentäta alibin bortses från
Det är inte nådiga ord som duggat i pressen i ett försök att beskriva hur Thomas Quick/Sture Bergwall skapades till det massmördande, pedofila, kannibaliska monster som han utges för att vara i pressen.

Hannes Råstam lyckas i sin bok Thomas Quick, Att skapa en seriemördare på ett ärligt försök att på ett balanserat sätt beskriva händelsekedjan bakom alla "erkännanden" och hur hela cirkusen rullade igång. Det skulle vara lätt att ge en svart-vit bild av det hela men Råstam lyckas nyansera och visa att det inte bara är skurkar och good-guys inblandade.
 
Det är tragiskt att författaren själv avled i cancer och inte fick se hela vidden av det han åstadkommit. I förra veckan beviljades Sture Bergwall resning i de sista målen han dömts för mord för och det är en seger för rättvisan, äntligen. Hannes Råstam låter i steg för steg överbevisa, förklara och dissekera samtliga förundersökningar och domar. Det är fascinerande och skrämmande läsning, bättre än vad någon konstruerad deckare någonsin kan vara. Det är sant, verkligen har verkligen överträffat fantasin och jag är djupt imponerad över Hannes Råstams outtröttliga sätt att jobba och det han har åstadkommit. Det är bara att hoppas att det finns flera duktiga journalister som jobbar i samma anda som han gjorde.

fredag 15 februari 2013

Bra litteratur står sig, apropå isländska sagor

Jag har värmt upp inför min isländska odyssé med Gunnlaug Ormstungas saga. Vilken story! Den är behändigt kort på ca 40 sidor och en lagom introduktion innan jag ger mig på Den stora, Egil Skallagrimssons Saga. Den lär ha skrivits runt 1270-1280 och handlar från tiden då Island just hade kristnats.

Gunnlaug är en ung man som brinner av lust att ge sig av från Island för se världen och vinna är och berömmelse. Innan han reser friar han till den vackra Helga, men får inte gifta sig med henne förrän han kommer tillbaka inom en viss tid. Resan tar honom till Island, Sverige, England, Orkneyöarna m fl ställen och han hinner inte hem i tid utan Helga gifts bort med en rival. De bägge hormonstinna unga hannarna beslutar sig för att slåss med varandra och bägge dör i striden. Helgas hand vinns så av en tredje man.

Innehållet i sagan är av tidlöst framgångsmaterial. Här finns kärlek, svek, avundsjuka, strid och hämnd. Berättarkonsten i sagan är rak och utan krusiduller, en stil som passar mig mycket bra. Nu ser jag fram emot att tackla den betydligt längre Egil Skallagrimssons Saga.

tisdag 12 februari 2013

Svenska Dagbladets Årsböcker 1939

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

Litteraturen: Nobelpriset tilldelas Frans Eemil Sillanpää från Finland. Av årets svenska romaner fanns det ingen som dominerade och försäljningssiffornarna höllo sig kanske något under det normala. Den största framgången hos kritiken hade Fritz Thoréns Jag är eld och luft. Andra utgåvor under året voro:
Ivar Lo Johansson - Bara en mor
Moa Martinsson - Kungens rosor
Eva Berg - Lockrop om våren
Ebba Richert - Brödernas kvinna
Louise Adelswärd - Grevinnorna på Stjärntorp som jag skrev om här.

Vad sig i riket tilldragit: 1:a maj är för första gången borgerlig helgdag. 1 september utfärdas Sveriges neutralitetsförklaring i kriget mellan Tyskland och Polen.

måndag 11 februari 2013

Hermann Hesse - Stäppvargen

Jag har länge haft ögonen på Herman Hesses Stäppvargen och nu har det äntligen blivit av att läsa den, inte så lite tack vare Lyrans klassikerutmaning.

Stäppvargen är influerad av sagor och psykoanalysen har också starkt påverkat boken. Harry Haller är bokens huvudperson. Han är en man i 50-årsåldern som har en viss distans till samhället och dess gemenskap. En dag får han ett manifest i sin hand som beskriver honom. Det är Traktat om Stäppvargen, en varelse som är till hälften människa och till hälften varg som drivs bort mot stäppen och bort från borgerlighetens instängdhet och moral.

Den är bitvis svår att få grepp om, handlingen pendlar mellan olika tider och platser och bryts med långa, teoretiska resonemang kring t ex självmord, borgerskapet eller kriget. Stäppvargen lägger till slut sitt liv i en kvinnas händer och det är först då han börjar leva på allvar. I spelet ingår att han ska följa hennes minsta vink och upptäcker att han mår bra av det. Det tar dock en ände med förskräckelse. Eller som han säger på ett ställe i boken "Priset för underhållningen är förståndet".

Hermann Hesse fick nobelpriset i litteratur 1946 och motivationen löd så här:

”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”

söndag 10 februari 2013

Isländsk rese- och läseplanering

Det blir Island till sommarsemestern. Dit har jag alltid velat åka och när det nu äntligen ska bli av så tänkte jag läsa in mig lite på landet innan. Det är bra med framförhållning och med hela sex månaders framförhållning måste jag hinna med en hel del.
Dels blir det en del guideböcker och resehandböcker för att bekanta mig med mitt mest okända nordiska grannland. Jag skulle heller inte vara bloggare om jag inte försökte läsa en del skönlitteratur. Det blev bara två inför det nordiska temat på bokmässan förra året (Haldór Laxness och Halgrimur Helgasson) och nu får jag alltså en andra chans att läsa isländskt.
Metta på Böcker Böcker Böcker som är en riktig islandskännare är en av den som har hjälpt mig med en del tips som isländska författare och böcker. Detta är min short list:
Egil Skallagrimssons saga
Einar Már Gudmundsson
Gyrdir EliassonKristín 
Marja Baldursdóttir
Jón Kalman Stefánsson
Boel på Böcker emellan har dessutom gett mig en del mycket matnyttiga tips om själva resan till Island. Vad skulle man egentligen göra utan sina bloggvänner?

lördag 9 februari 2013

Två flugor i en smäll

Det är inte dumt att genom att läsa en bok genomföra två läsutmaningar. V.S. Naipauls bok Att läsa och skriva, En personlig betraktelse platsar såklart i mitt nobelprisläsarprojekt liksom den passar i en Västmanländskans utmaning Böcker om Böcker.

Författaren var av indiskt ursprung och växte upp på Trinidad. Han arbetade hårt i skolan och skaffade sig ett eftertraktat stipendium som tog honom hela vägen till universitetet i Oxford. Hans dröm sedan 11-års åldern var nämligen att bli författare.

Boken som väl egenligen klassas som en essä handlar till stor del om Naipauls förhållande till böcker och läsningar, vad han läste som barn och vad som har inspirerat honom. När väl universitetsstudierna i Oxford var avklarade flyttade han till ett källarhål i London och för att börja sin författarbana. Då sätter den berömda skrivkrampen in och det är intressant att följa hur han till slut hittar fram till sin egen författarstil.

Hans inställning till detektivromaner är så lik min egen att jag inte kan låta bli att citera:
"Jag begrep inte meningen med denna konstlade spänning, och förstod inte vad detektivromaner skulle vara bra för (för mycket läsande som delvis förde en bakom ljuset men som bara gav en stunds tidsfördriv)".

V.S. Naipaul fick priset 2001 för ”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro”

fredag 8 februari 2013

Bokbloggsjerka del 114

Svaren på veckans bokbloggsjerka ser jag verkligen fram emot från alla andra bloggare. Frågan är nämligen denna:

Följer du någon utländsk blogg? I så fall vilken/vilka?

Jag följer den engelska dagstidningen Guardians bokblogg som finns här. Eftersom mitt andra stora intresse är trädgård måste jag bara puffa för danska Claus Dalbys trädgårdsblogg som finns här. En annan fascinerande dansk man vars blogg jag läser är Bonderöven Frank vars liv man ibland kan följa på Svt. Franks blogg finns här.

Jag söker alltid tips på nya intressanta bloggar och ser fram emot att ta del av alla andras länkar.

torsdag 7 februari 2013

En kärlekshandling, eller kanske flera?

Madeleine vaknar på sin examensmorgon och är bakfull. Läsaren får bekanta sig med henne, hennes föräldrar och en kompis Mitchell (som är kär i henne) under en allt annat en lugn frukost tillsammans. Madeleine avviker från själva examensparaden för att hasta till f d pojkvännens Leonards sida. Han är inlagd på psyket och det enda Madeleine vill göra är att finnas där för Leonard och ta hand om honom.

Handlingen spolas tillbaka i tid och vi får följa Madeleine, Leonard och Mitchell under deras studieår.  Normalt skulle jag tvekat att läsa något som hamnar under aka-porr, men här blir skolan, lektionerna och festerna mera den riktiga miljön som utspelas i än ett försök att spinna på en populär genre. Det fungerar alltså och det fungerar alldeles utmärkt. Det är inte bara tiden som skiftar i boken utan också berättarperspektivet och det är spännande. Författaren lyckas på bra sätt komma både Leonard och Mitchell in på livet med utförliga beskrivningar av deras tankar och känslor. Däremot faller dessvärre porträttet av Madeleine ganska platt till marken.
 
Jag har funderat på titeln En kärlekshandling och funderat på vad som egentligen åsyftas med det. När man vinklar och funderar på text och innehåll gör alla tre karaktärerna uppoffringar och handlar på ett sätt som skulle kunna vara vad titeln syftar på. Min tolkning är att här finns rum för flera kärlekshandlingar och inte bara en.
 
Madeleine gifter sig med Leonard och är beredd att stötta honom till 100% i hans bipolära sjukdom. Mitchell däremot luffar runt i Europa och Asien med ett brustet hjärta och försöker göra gott genom att arbeta som volontär hos moder Teresa i Indien. De sammanstrålar alla i slutet av boken och det  är inte enbart goda nyheter.
 
Detta är min första bekantskap med Jeffrey Eugenides och den ger verkligen mersmak. Det går lätt att bortse från de ibland lite väl utdragna teoretiska resonemang som förs i boken. Jag fastnar speciellt för det djupa och innehållsrika porträttet av Leonard. Det är en så stark och innehållsrik beskrivning av en person med bipolär sjukdom, att jag tyckte att Leonard stundtals verkligen kröp in under huden på mig.
 
Norstedts har gett ut denna och Jeffrey Eugenides stora genombrottsroman Middlesex som jag nu också är sugen att ge mig på.

tisdag 5 februari 2013

Svenska Dagbladets årsböcker 1938

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

Litteraturen: Nobelpriset går till den amerikanska författarinnan Pearl Buck. Bland utgivningen i Sveriges noteras bl a följande böcker:
Irja Browallius - Elida från gårdar
Harald Beijer - Dynamit
Gurli Hertzman-Ericson - Viktor Kant, chaufför
Gösta Carlberg - Vi vilja se Jesus
Stina Palmborg - Välsignade ungar
 
Vad sig i riket tilldragit: Till Sveriges första kvinnliga medicine professor utnämns Nanna Svartz.  Stor armefälttjänstövning med 24 500 man och 3000 hästar i trakterna mellan Växjö och Hässleholm. Utbrott av mul- och klövsjuka i Skåne.

måndag 4 februari 2013

Wolf Hall - värd att kämpa för

Jag skäms inte för att berätta att jag verkligen fick kämpa de första 100-150 sidorna av Wolf Hall. Många kritiker och bloggare vars omdöme jag respekterar, har hyllat Wolf Hall och höjt den skyarna och jag var helt säker på att jag skulle gilla den. Därför var det extra svårt för mig att början var så seg. Hilary Mantel har gjort det nästan omöjlig genom att skriva två böcker som inom loppet av ett par år bägge har rakat hem Man Booker Price. Wolf Hall vann 2009 och nu kan jag knappt bärga mig innan jag sätter tänderna i Bring up the bodies som vann 2012.

Det är en fantastisk odyssé över England krig åren 1500-1535. Thomas Cromwell föds som son till en hantverkare men reser runt i Europa, skaffar sig kunskaper, lär sig tala främmande språk och knyter kontakter. Sakta men säkert jobbar han sig uppåt i hemlandet och får tjänst hos kardinal Wolsey som var Englands starkaste och mäktigaste man. Detta var trappsteget för Cromwell att själv klättra vidare och nå sådana höjder som Henrik VIIIs närmaste man, earl av Essex och många fina utnämningar.

För den som inte är närmare bekant med Englands historia under denna period och alla kungens sex fruar tillråder jag starkt att läsa på innan man sätter tänderna i Wolf Hall. Det tjänar läsupplevelsen på. Det är oerhört svårt att beskriva vad som egentligen händer på de 660 sidorna annat än att de innehåller finfina personporträtt, miljöer och det bara myllrar av 1500-tal. Man känner doften från oxen som rostas över öppen eld eller rosbladen som skänker väldoft åt hovdamarnas kammare.


Att alla sidor är lika briljanta är förstås en överdrift men här finns episoder att passa alla. En av dem som jag mest kommer ihåg är när porträttet av Thomas Cromwell, som Hans Holbein målat, visas för första gången. Porträttet granskas ingående, både den avmålades ansikte och de attiraljer som han målats tillsammans med. Är det porträttet som beskrivs på de här boksidorna eller är det en personkarakterestik av den högre skolan som läsaren bjuds på. Läs själv och bilda din egen uppfattning. Wolf Hall ska enligt planerna ges ut på svenska till våren.


söndag 3 februari 2013

Helt såld på flash fiction

I senaste numret av Vi Läser fastnade jag direkt för artikeln om flash fiction och blev helt såld innan jag ens läst den klart. Jag har stött på detta fenomen tidigare men inte vetat vad det hette och att det var så stort.

Flash fiction är konsten att fatta sig kort, var gränsen går debatteras och de riktigt rättrogna säger 75 ord medan andra är mera liberala med upp till 1500 ord. Varje text eller historia ska kunna läsas på några minuter och det passar utmärkt i vår digitala värld där dels allting ska gå fort och det också är lätt att läsa på en liten skärm. För författaren gäller det att väga varje ord på guldvåg. Att utrymmet är så begränsat gör texten avskalad och allt lullull bortrationaliserat. Det är en stil som jag uppskattar.

Det är svårt att slå Ernest Hemingway klassiska flash fiction på bara sex ord som Vi Läser skriver om. Den lyder: "Till salu, babyskor, aldrig använda". Nyligen hölls en tävling där författare inbjöds att deltaga med en berättelse på inte mer än 6 ord. Margaret Atwood vann med orden "Longed for him. Got him. Shit". Detta och alla andra tävlingsbidrag finns på den här sidan.
http://www.wired.com/wired/archive/14.11/sixwords.html

Den som googlar på flash fiction får många träffar där det bara är att botanisera vidare och njuta.
http://www.writing-world.com/fiction/flash.shtml
http://www.flashfictiononline.com/
http://flashfictiononline.com/flashblog/



lördag 2 februari 2013

En 96-årig debutant

Det som först fångade mitt intresse var att Harry Bernstein, bokens författare debuterade när han var 96 år gammal. Boken Den osynliga väggen är Harrys memoarer och de tar sin början i ett av Englands fattiga arbetarkvarter när han själv är fyra år gammal.

Harrys pappa jobbar i en av stadens textilfabriker, han super och struntar i sin familj. Modern kämpar med att hålla samman hemmet och familjen, hon vänder på alla slantar. De är judar och bor liksom andra av samma religion på ena sidan av gatan medan kristna familjer bo på andra sidan. Det finns en osynlig vägg mitt i gatan som bara mycket undantagsvis korsas. Varje judisk familj har en braständande kvinna från den kristna sidan av gatan som hjälper dem med matlagningen på sabbaten. När första världskriget drabbar hela landet, då unga män från båda sidor av gatan rycker ut i kriget och de sorgkantade telegrammen delas ut på bägge sidor, först då kan man börja skönja en ljusning i förhållandena. När Harrys storasyster Lily blir kär i en man från den kristna sidan sätts mycket på sin spets.
 
Jag älskade verkligen att läsa den här boken. Man möter ett myllrande persongalleri och verklighetstrogna miljöer som skildras med stor detalrikedom. Harry berättar rättframt utan sentimentalitet om de knappa förhållanden som familjen tvangs leva under och tips och tricks hur man kunde utvidga hushållskassan. Rekommenderas.