Årets första nobelpristagare

Årets första nobelpristagare blev Naguib Mahfouz som fick priset 1988. Motiveringen till hans pris löd:

”som genom valörrika verk - ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga - har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”

Boken som jag har läst heter Wedding Song på engelska och verkar inte vara översatt till svenska vad jag har kunnat hitta. Wedding Song utspelar sig kring en teater och människorna som är knutna dit. Boken är indelad i fyra delar/kapitel vari fyra av karaktärerna i boken berättar sin version av samma händelse. Det var lite svårt till en början att hålla koll på vem som berättade vad, speciellt som det hela inte presenterades i kronologisk ordning. Fast det är också bokens styrka, lite efterhand får läsaren ta del av nya vinklingar och pusselbitar till berättelsen och det är fascinerande.

Svenska Dagbladets årsböcker 1937

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

 

 

Litteraturen: Nobelpriset går till fransmannen Roger Martin Du Gard. Samfundet "De nio" tilldelar författaren Gustaf Hellström sitt stora pris på 10 000 kronor. Bland bokfloran 1937 märks bland andra:
Martha Böös - Bryt staven över mitt huvud
Iris Cederblad - Ljuva oskuld
Astrid Forsberg - Eros och korset
Kerstin Hed - Vägen till hemlanden
Ebba Theorin-Kholares - Mannen du gav mig

Vad som sig i riket tilldragit: Andra världskrigets kastar redan sin skugga över riket när den första stora frivilliga kursen i civilt luftskydd inleds i Stockholm. Stadion i Råsunda, Sveriges största idrottsplats tas för första gången i bruk. Inlandsbanan invigs.

Alan Bennett - Drottningen vänder blad

Det är något kittlande och lockande att använda en riktigt person och en så aktad som den engelska drottningen som huvudperson i en bok. Sue Townsend gjorde likadant på 90-talet i The Queen and I och Alan Bennett gjort om tricket och gjort det bra. Boken som kom ut för några år sedan heter Drottningen vänder blad.

En vacker dag är drottningen ute och promenerar med sina hundar och där finns plötsligt bokbussen. Hon tycker det vore väldigt oartigt att gå sin väg utan att låna en bok och så är läsprojektet igång. Drottningen blir en riktig bokmal och det är väl inget fel i att någon läser men när hon börjar intervjua främmande politiker på besök om deras läsvanor och upphöjer en kökspojke, också med litterära intressen, till hennes sekreterare börjar etablissemanget känna sig hotat.

Samtidigt som Alan Bennett skrivit en rolig bok bedriver han försiktig satir med hovet och andra absurditeter som omger drottningen. Elizabeth II har alltid varit känd för sina väl tilltagna handväskor och nu är det lätt att föreställa sig att hon gömmer en bok eller två däri.

Drottningen vänder blad är en bok i utmaningen Böcker om Böcker som Västmanländskans bokblogg anordnar. Jag har även läst Snusk av samma författare, som dessvärre inte levde upp till företrädaren.

Fina boktips

När bloggen fyllde år häromveckan var kriteriet för att delta i utlottningen att de tävlande gav mig ett boktips. Här är hela fina listan där jag är verkligt sugen på att läsa många av dem och faktiskt bara läst en redan. Vi får se hur många jag klarar av i år.

Den frusna trädgården – Kristin Hannah (Bokrecensioner)

En berättelse om kärlek och mörker - Amos Oz (Och dagarna går)

Att föda ett barn - Kristina Sandberg (Nobelprisprojektet)

Balladen om Marie - Tonni Arnold (Helena Milton)

Man utan land - Kurt Vonneguts  (Hermia)

The Shelter of Neighbours - Eilis Ni Dhuibnes (Ingrids läsardagbok)

Väggen - Marlen Haushofers  (Ord och jord)

Känslan av ett slut - Julian Barnes (Violen)

Norrland - Po Tidholm (Y-fronten)

Tillbaka till henne - Sara Lövestam (Bokdivisionen)

Livet efter dig - Jojo Moyes (Feelgoodbibliotekarien)

Alkemisten - Paulo Coelho (V)

Släkten – Utgiven av Historiska media (Ylva kort och gott)

Berthold Brechts dikter

Jämte författarens
staty i Berlin

I snart nio månader har jag hållit på med att läsa Berthold Brechts Liebesgedichte (Kärleksdikter). Det har gått oerhört långsamt särskilt när man betänker att diktboken är endast 114 sidor. Min ursäkt är att Brecht är inte lätt och särskilt inte på originalspråk. Jag sitter och läser sakta med en tysk/svensk ordbok vid min sida. Många av orden Brecht använder finns inte alltid med och det försvårar läsningen såklart. Lyrik är ju egentligen inte min grej men efter att ha varit på besök i Brechts museum som ligger i hans gamla hem, blev jag ändå inspirerad att läsa honom på tyska.

 

Dikterna har inte något speciellt vackert språk, här finns många könsord och riktigt fula liknelser ibland som jag inte tycker hör hemma i kärleksdikter. Här finns en del längre stycken som han kallar sonetter, kanske inspirerade av Shakespeare.

 

Till slut ett litet citat, den kortaste dikten i boken.

Schwächen

Du hattest keine

Ich hatte eine:

Ich liebte

Nu vet jag vem jag ska rösta på

Det var dumt av mig att låta Elisabeth Östnäs roman Feberflickan bli liggande oläst så länge i min hylla. Det är en riktig liten pärla till bok med sprängstoff innanför pärmarna där de 128 sidorna rymmer massor.

Luna går omkring i sitt hem och städar, hon öppnar dörrar som tidigare varit låsta för henne alltmedan hennes föräldrar ligger döda - mördade i ett rum i huset. Hon resonerar med sig själv, minns händelser ur det förflutna samtidigt som hon prövar på att gömma sin blodbestänkta klänning. Kommer blodet från den pågående mensen eller från de döda? Visst är berättelsen mörk men det är ändå ingen blodig mördarhistoria eller klassisk deckargåta.  Läsaren sätts på prov och får själv tänka efter lite och det gillar jag, litterär hjärngymnastik. Författaren lär vara inspirerad av den verkliga berättelsen om Lizzie Borden, läs mera här.

 

Det här är en bok som jag läste från pärm till pärm under en eftermiddag. Det är svårt att tro att det är en debutroman när man ser den skickligt ihopsnickrade berättelsen och den vackra språkanteringen.

 

Jag har tidigare haft en del vånda att hitta en värdig kandidat bland de nominerade för utnämningen av Bokbloggarnas litteraturpris, men nu är mitt val solklart. Min röst lägger jag på Feberflickan och hoppas hon vinner.

 

Tack till Columbi Publishing som gett ut boken och försåg mig och de andra bloggambassadörerna med varsitt recensionsexemplar.

Tematrio om vinter

Veckans tematrio har det väl valda ämnet vinter och det kan jag inte låta bli utan att göra ett inlägg om. Här är mina tre vintriga böcker:

1. P O Enquist - Magnetisörens femte vinter. Årstiden är egentligen inte så framträdande i den här boken, den finns praktiskt nog bara i titeln. Jag skrev om boken här.

 

2. Johan Theorin - Nattfåk. En av fyra tänkta böcker som handlar om Öland. Nattfåk syftar på den hemska vind med snö, is och kyla som kan dra in över ön. Om du inte redan har, så läs den.

3. Colm Tóibín - En lång vinter. En kort berättelse om en lång vinter för en familj i Pyreneerna där modern försvinner samtidigt som snön drar in över trakten. Jag skrev om boken här.

Svenska Dagbladets årsböcker 1936

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.


Litteratur: Amerikanen Eugene O'Neill tilldelas nobelpriset. Böcker som utgavs 1936 voro bland andra:

Curt Berg - De blå dragonerna

Anna-Lenah Elgström - Elsa i männens värld

Eugenie Söderberg - Studentfabriken

Karin Boye - För lite

Ella Byström - Kvinnan i Hyllos' hus

Ragnar Jändel - Barndomstid

 

Vad sig i riket tilldragit: Ystads nya konstmuseum och bibliotek invigs. Första flygofficerarna rycker in för utbildning i Ängelholm. Stora delar av Bollnäs brinner ner.

Årets första klassiker

Årets första klassiker blev Hjalmar Söderbergs bok Martin Bircks ungdom från 1901. Den utspelar sig i Stockholmsmiljö och är uppdelad i tre delar som beskriver huvudpersonens barndom, ungdom och tidig medelålder. Läsaren möter ett allvarligt och eftertänksamt barn som möter en hård och kompromisslös värld utanför hemmet där nya läxor ska läras när skolan börjar. Barnet växer upp till en melankolisk ung man som ägnar mycket tid till att fundera över livet och dess mening. Hans förhållande till kvinnor är komplicerat, de både attraherar och stöter bort honom. Han skriver dikter som återspeglar hans ångest.

I vuxen ålder har han en flickvän men hans ekonomi är för dålig för att kunna gifta sig och försörja en familj varför de får smyga med sitt förhållande. Han känner sig misslyckad över att han inte kan ge henne vad hon vill ha och inte kan erbjuda henne ett bättre liv. Det är tragiskt att de måste följa konventionerna och smyga med sin kärlek.

Jag passar på att försöka läsa några klassiker i vinter/vår för att hänga med i Lyrans klassikerutmaning.

Irriterad

Jag blir irriterad på mig själv när jag har låtit det gå för långt med lyssnandet av en dålig ljudbok. Föralldel kan uppläsningen ha något med det hela att göra men inte allt. Fredrik Backmans bok En man som heter Ove har hyllats av somliga så jag tänkte ge den en chans. Blaj, blaj, blaj. Det blev knappt halva boken innan jag med irritation knäppte bort ljudet.

Ove själv irriterade mig men mest var det den enerverande grannfrun Parvane som fick mitt blod att koka och det är inte bra för blodtrycket så jag slutade lyssna. Maken till efterhängsen människa.

Fredrik Backmans storhet har helt gått mig förbi. Han anses av somliga tillhöra Sveriges roligaste människor just nu. Jaha, då är jag väl tråkig då som tycker annorledes. Bara för att ge honom en chans och bredda registret surfade jag in på hans blogg och fattade nada. Väldigt gapig och med mycket svärord. Inte min stil eller humor. Jag låter Ove vila i frid.

Ian McEwan - Uppdrag sweet tooth

Dett är mitt andra möte med engelske författaren Ian McEwan. Tidigare har jag njutit av hans berättarkonst i Hetta som jag skrev om här.

Serena kommer direkt från universitetet till sitt första jobb på MI5, Storbritanniens underrättelsetjänst. Hennes arbete är monotont och trist och hemma i sitt rum slukar hon mest böcker. En dag väljs hon ut som lämplig just p g a sitt stora litteraturintresse till ett nytt projekt "Sweet tooth". Det handlar om att ekonomiskt stödja författare som kan förväntas skriva artiklar, romaner och berättelser med den rätta politiska färgen. Serena blir sambandsofficer med en snygg och begåvad ung författare och det går som det går. Ljuv musik uppståt MEN han vet inte vem hon egentligen är eller var hon jobbar.

Jag har läst mig till att Ian McEwan har lånat många av sina egna drag till Serenas författare och tillåter sig att skoja friskt med sina läsare. Läsaren leds sakta mot det klimax som måste komma och när det kommer är det lite av ett västgötaklimax för mig. Berättelsen räcker inte riktigt inte till. Det hela är faktiskt lite långtråkigt och kommer på mig själv att nästan somna. Det saknas något i berättelsen, kanske är det en själ.

En bra bokvecka

I måndags bar jag hem två böcker från bokbytet på jobbet:
Harry Bernstein - Den osynliga väggen
Nawal El Saadwi - Den stulna romanen

Igår hittade jag utsorterade böcker på Tingsryd bibliotek för fem kronor styck:
Léonora Miano - Konturer av den dag som nalkas
Terry Kay - Dans med vit hund
Zena el Khalil - Beirut, jag älskar dig

Idag kom två recensionsex i brevlådan:
Robert Goolrick - En egen plats
Catalin Dorian Florescu - Jacob beslutar sig för att älska

Nu har jag mycket behagliga problem med att välja vad jag först ska läsa.

Ett fascinerande arv

Det är inte lätt att skriva något på temat judeförföljelse i Tyskland och andra världskriget utan att upprepa vad andra författare redan gjort. Astrid Rosenfelds bok Adams arv känns ändå fräsch med en ny vinkling på berättelsen.

Läsaren lär känna Eddy som växer upp i Berlin på 1980-talet med judiskt påbrå. Redan från unga år jämförs han med sin morfars bror Adam som är familjens svarta får. Just när familjen stod beredda att lämna nazityskland försvann Adam och tog familjeförmögenheten med sig. Pengarna som skulle se dem till ett nytt liv i säkerhet i England. I mer än ett halvt sekel förtalas Adam tills Eddy efter mormoderns död hittar ett aldrig? läst manuskript efterlämnat av Adam där en helt annan bild av honom och hans försvinnande växer fram. Adam var i själva verket en hjälte.

Adams arv blev en stor succé när den kom ut i Tyskland för några år sedan och var nominerad till Tyska Bokpriset samt var tyska bokhandlares och läsares favorit. Det är lätt att hålla med dem. Jag har läst mycket på temat andra världskriget, både fakta och skönlitteratur, men Adams arv får en alldeles egen plats här. När boken landade i brevlådan lade jag ifrån mig all annan läsning och sedan var jag okontaktbar i flera timmar framöver.

Astrid Rosenfeld lyckas skriva lättsamt om ett allvarligt ämne utan att för förringa dess tragik. Hon har ett roligt språk och många små hyss för sig i berättelsen som jag skrattar gott åt. Hennes persongalleri är växlande och ibland smått otroligt i sin fantasirikedom. Dessvärre finner jag slutet lite platt men här finns ändå en av finaste beskrivningar av kärlek jag stött på:
Anna, när din blick träffade mig var allt rätt. Jag bar hela världen i mig. Miljontals fåglar steg upp mot himlen i mig I mina ådror brusade hav och floder.

Tack till Thorén & Lindskog som gett oss ännu en bra, tysk författarinna att njuta av. För min del hoppas jag att det inte dröjer för länge innan hon ger ut en ny bok.

Köpstopp - vad sedan?

Då och då brukar jag gå till biblioteket med en önskelista på ny litteratur som jag tycker borde finnas i bokbestånden. Min normalt så tillmötesgående bibliotekarie kunde då inte hjälpa till. Kommunen där jag bor brottas med dålig ekonomi. Sedan en vecka är köpstopp infört och det drabbar dessvärre också bokinköpen till biblioteken. Sett över en hel kommun tror jag böckerna till huvudbiblioteket, bokbussen och de fyra filialerna inte är någon större summa jämförelsevis med annat, men sparas ska det.

Tidigare om åren har det surrats om biblioteksfilialnedläggning och jag är rädd att det blir nästa steg. Kanske sneglar politiker och tjänstemän på storebror Växjö kommun där de lägger ner biblioteksfilialerna och lämnar ut kassar med böcker i livsmedelsafffären. Hujedamig! Där har de visserligen förbyggt sig på arenor för diverse där företrädesvis män kan visa upp sig spelandes ishockey, fotboll, innebandy....etc. Biblioteken får betala tycks det. Hur det går i min egen kommun och med mitt kära bibliotek lär framtiden utvisa. Tills vidare får jag läsa ur hyllvärmarhögen eller beställa klassiker kanske, medan chansen finns.

Svenska Dagbladet årsböcker 1935

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

Littaraturen: Inget nobelpris delades ut i år. Vad snopna vi skulle bli om samma hände i höst. I övrigt noteras följande böcker bland utgivningen:
Harald Beijer - Ångaren Rättfärdigheten
Waldemar Hammenhög - Svenske apollo
Hans Botwid - Leken som fortsätter
Tora Nordström-Bonnier - Vanlig anständighet, en Rivieraroman
Astrid Väring - Ett skepp kommer lastat
Ingeborg Björklund - Han som sjöng

 

Vad sig i riket tilldragit: Prästfrumöte i Västerås stift. Förslag från Medicinalstyrelsen om förebyggande mödra- och barnavård för hela landet. Kungligt besök av kronprinsparet i Vislanda och på Grimslövs folkhögskola.

Varför så sällsynt i bloggosfären

Jag har funderat lite över varför Björn Ranelid egentligen är en så sällsynt gäst i bloggosfären men antagligen är en av förklaringarna att meningarna är lika delade bland oss bloggare som bland folk i gemen. Han lämnar få oberörda. Många ser bara en solariebrun man med uppknäppt skjorta och inte förbi denna image. För säga vad man vill, han är unik och har sitt alldeles egna sätt att bruka vårt svenska språk. Jag tillhör dem som gillar honom och hans böcker, även om jag inte läst så många. Förra årets sista bok som jag först nu får tid att skriva om var Tyst i klassen. Skriven av Björn Ranelid och uppläst av Björn Ranelid.

Här tar Ranelid sats i sin egen barndom bland de fattiga i Malmös arbetarkvarter. Vi får läsa om fattigdom, hustru- och barnmisshandel, klasskamp och segregation men också om vad kärleken kan åstadkomma och viljan att ta sig vidare och göra något av sitt liv.

Vi får följa Kristina Liljas uppväxt i en av Malmös nödbostäder och hur hon rakryggad går genom först skolan och sedan livet och är den som vågar säga ifrån när något är fel. Hon blir till sist präst och förlägger sin gärning bland de prostituerade, i fängelset bland grova kriminella för att till sist landa i en skånsk landsortsförsamling och där kanske utföra sin allra viktigaste gärning.

Det är en grandios historia berättad med ranelidskans rika bildspråk men någonstans blir det bara för mycket av det goda. För att verkligen banka in sitt budskap i läsaren blir det ofta övertydligt och de många upprepningarna gör bara den här läsaren trött och lite irriterad. Synd på en fin tanke.

Vänner som figurerar i roman

När man läser Ulf Lundells bok Vädermannen finns makens släktingar plötsligt där på sidan 149. De bor i Kivik och promenerar så gott som dagligen i nationalparken Stens huvud där också Lundell brukar gå. De har ofta sett honom men aldrig trängt sig på kändisen. I Vädermannen är det bokens huvudperson Georg som träffar pensionärsparet med sina nyinköpta kassar med fisk.

Makens släktingar var glada över att förekomma i en roman och kanske allra mest glada att Ulf Lundell föryngrat dem med ett antal år.

Känner du någon som fått plats i en bok?

Liten är stor

Jag uppskattar alltmer korta böcker där författaren utan att göra avkall på innehåll, stil, språk, person- eller miljöbeskrivningar väver sin litterära väv utan överflöd och utfyllnad. Förra året hade jag turen att läsa flera böcker som passar in på denna beskrivning. Siegfried Lenz bok En tyst minut är en av dessa böcker. En riktig liten pärla till bok som går att läsa i ett sträck utan att behöva bli avbruten. Det är en verklig konst att kunna fatta sig kort.

I en tyst minut får vi följa Christian som går på gymnasiet i Tyskland. Han är mycket förtjust i sin unga engelsklärare Stella och på sommarlovet får han tillfälle att umgås flitigt med henne vid en badort. De gör utflykter med båt, simmar, solar och söker skydd tillsammans för regnet och Christians hormoner och fantasi rusar bägge iväg. Han är kär och börjar fantisera om en framtid med Stella.

Det är en fin berättelse om kärlek men som tyvärr från början ger läsaren en insikt om att detta inte kommer att sluta lyckligt. Vemodet som ligger och jäser under havsytan tar inte musten av berättelsen utan det hela är bara vackert. Jag kommer definitivt att återvända till En tyst minut, det är den väl värd.

Boken är ännu en fin berättelse utgiven av Thorén & Lindskog.

Saudiarabisk chick-lit

Fyra unga kvinnor ur det privilegierade övre skiktet i Saudiarabien är huvudpersonerna i denna variant av arabisk chick-lit. De som känner mig vet att chick-lit inte är min genre och att boken beskrivits som mellanösterns svar på Sex and the city skulle normalt få mig att en gå en lång omväg. Ändå har jag läst den och ändå har jag gillat den.

Flickorna från Riyadh är skriven som en modern variant av en brevroman. Varje fredag efter fredagsbönen publicerar författarinnan ett nyhetsbrev som handlar om livet som ung kvinna i Saudiarabien idag. Vi får följa Gamra, Michelle, Sadim och Lamis liv och öden i dessa veckobrev. De har sin beskärda del av hjärta och smärta, kärlek och brutna äktenskapslöften, skilsmässa och kille som aldrig friar eller killen som friar som de inte vill ha. När jag läser och förundras över levnadsvillkoren lär jag mig samtidigt oerhört mycket om ett slutet land där kvinnor inte är tillåtna att köra bil, gå ut på egen hand och naturligtvis inte bestämma vem de ska gifta sig med utan familjens tillåtelse.

Det är alltför lätt att sitta i sitt trygga liv i väst och tycka till om en annan kultur, religion och sätt att leva. Författarinnan Rajaa Alsanea höll sig anonym och vågade inte be om lov att publicera sin roman i hemlandet utan manuset smugglades ut till Libanon. Boken har blivit en bästsäljare i väst såväl som i arabvärlden och Rajaa bor idag i USA och studerar till tandläkare.

Tack till Josefine I min Bokhylla som skickade boken till mig när hon hade en utstädning.

Vinnarna är...

Tack till alla som deltog i bloggens 2-års firande och gav mig så många, trevliga boktips. Dessa kommer jag att sammanställa och visa framöver och där finns mer än ett guldkorn som jag är intresserad av att läsa. Vinnarna av de tre böckerna är:

1. Nathalie, en delikat historia. Ljudbok i MP3-format
Vinnare: Violen

2. Brevnoveller, 2012 års utgivning
Vinnare: Bokdivisionen

3. Stål av Silvia Avallone i excessformat
Vinnare: Ylvakortochgott

Grattis till vinnarna! Skicka mig era adresser så postar jag era vinster.

Svenska Dagbladet årsböcker 1934

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året. 

Littaraturen: Luigi Pirandello från Italien får nobelpriset.
Den lapske författaren Johan Thuri får på sin 80-årsdag, som han firar i Jukkasjärvi lappskola, mottaga konungens guldmedalj av åttonde storleken. Sveriges författareförenings styrelse uppvaktar regeringen med en anhållan, att rätten till fria hemlån från av stat och kommun understödda bibliotek måtte upphävas och en licensavgift á 2 kronor per kalnderår införas för dessa lån. Några av årets utgåvor voro:

Lyrik
Anders Österling - Nya valda dikter
Gnnar Mascoll Silverstolpe - Valda dikter
Erik Lindorm - På marsch
Johannes Edelfelt - Högmässa
Debutanter
Sven Löfgren - Apoteket Pantern
Elsa Eschillius - En vecka i Skåne

 

Vad sig i riket tilldragit: En petition med 126 519 namnunderskrifter från ungdomar mot den moralupplösande pornografiska propagandan överlämnas till kronprinsen. En staty av Peter Wieselgren avtäckes i Linnéparken i Växjö.
 

Liten men naggande god

Alter Ego är så liten och tunn att den är lätt att förbises, men visst vet vi alla att storleken inte spelar någon roll. Haha, i alla fall somnar jag fortare i sällskap med en tegelstensroman än en novell.

I Adam Hansson debutbok har han plockat fram miljöer och människor som han känner väl. Efter några år på reklamfirma i Köpenhamn har han rikt material att ösa ur till denna bok. Detta är en branchs jag inte alls känner eller skulle känna mig hemma i. Ytlig där stark konkurrens råder och dagens stjärna är morgondagens loser. Det gäller att vinna kontrakten och att leverera. Språket är snabbt och rappt och allt överskottsfett är bortskalat. Det är verkligen en liten pärla som säger så mycket på så få sidor.

Det ska bli intressant att följa Adam Hansson och se om författartalangerna räcker utanför den bransch som han själv känner så bra, talangen finns där onekligen. Jag ser fram emot nästa bok.

Tack till Collings förlag som gav mig och de andra bloggambassadörerna varsitt ex av Alter ego. Andra som har läst boken är Bokblomma, Erikas bokprat och Zachan - The Writer

Bokbloggarnas litteraturpris

Bloggen Breakfast Bookclub är drivande bakom bokbloggarnas litteraturpris. Alla med bokblogg får nominera och de som nominerade året innan ingår i årets jury vilket jag alltså gör i år.

De åtta nominerade med mest röster blev:
Fredrik Backman, En man som heter Ove, Forum
Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar, Norstedts
Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Eld, Rabén & Sjögren
Christin Ljungqvist, Kaninhjärta, Gilla böcker
Melina Marchetta, Jellicoe Road, X Publishing
Jonathan Tropper, Boken om Joe, Gilla böcker
Carl-Johan Vallgren, Havsmannen, Albert Bonniers förlag
Elisabeth Östnäs, Feberflickan, Columbi Publishing

 När jag ser de nominerade måste jag erkänna att jag förlorar intresset så smått. Av böckerna på listan har jag endast läst Jonas Gardells bok och den tycker jag inte förtjänar utmärkelsen. Efter ett par CD-skivor gav jag upp lyssnandet av Fredrik Backmans bok om Ove som bara lyckades irritera mig och som jag inte gillade alls. Feberflickan av Elisabeth Östnäs ligger oläst i hyllan så nu måste jag läsa åtminstone den innan jag röstar.

.

Utlottning på bloggens födelsedag

Hipp, hipp, hurra. Tänka sig att bloggen fyller 2 år idag. Det ska firas med utlottningar bland er som tipsar mig om en jättebra bok att läsa 2013. Inte mindre än tre vinster finns och som väntar på att bli skickade.

Vinst 1. De fyra brevnoveller från 2012 års utgåva. Författare Mats Kempe, Sara Mannheimer, Eric Ericsson och My Vingren. Läs mer om brevnoveller här.
Vinst 2. Nathalie, en delikat historia - David Foenkinos. Ljudbok i MP3-format. Läs mera här.
Vinst 3. Hyllade boken Stål av Silvia Avallone i nya spännande Excessformatet.

Reglerna är enkla.
Tipsa mig om en bok som du tror att jag skulle gilla att läsa 2013. Ange vilken av vinsterna du vill vinna.Gör det direkt i kommentarsfältet och du får 1 lott.
Tipsa mig om en bok här i kommentarsfältet plus skriv om utlottningen på din egen blogg och länka hit så får du 2 lotter. Ange vilken av vinsterna du vill vinna. (Glöm inte att lämna länken till din blogg här i kommentarsfältet).


Sista dag för gratulationer och boktipsande är 9 januari. Vinnarna presenteras på bloggen 10 januari. Jag rangordnar inte tipsen för att du ska vinna, utan alla som tipsar har chans att vinna oavsett vilken bok ni tycker att jag ska läsa. Såklart uppskattar jag ju de tips som stämmer in på den litteratursmak jag har och som jag inte läst tidigare.


Jag ser fram emot många trevliga lästips!

Någon annan som har problem med blogger

Någon annan som har problem med blogger? Jag kan inte ladda upp bilder från datorfil idag. Skumt. Vad göra?

Med Nathalie kom läslusten tillbaka

Min läsning på senhösten och i vinter har varit som att försöka springa i tuggummi. Inte mycket har lockat mig och böcker jag längtat efter har jag fastnat i och inte kommit vidare. Nu har det lossnat, äntligen. Antingen är det julferien med mycket lästid eller så är det Nathalie - en delikat historia som har fått mig nedåtgående spiral att vända. David Foenkinos visar sig ha en särskild talang för att skriva en fin kärlekshistoria med lätt hand, humor och en del oväntade vändningar.

Nathalie blir änka efter en trafikolycka. Hon tröstar sig med att begrava sig i arbete och när livet så smått börjar återvända till henne är det mer än en man på arbetet som blir förälskade i henne. Den ene är chefen vilket aldrig är komplikationsfritt och den andre är Markus,  en ung svensk man från Uppsala, bosatt i Paris. Har jag något negativt att säga om berättelsen så är det det något stelbenta och förutsägbara porträttet av Markus. Är det så vi svenskar fortfarande upplevs utomlands?

Nathalie är avkopplande att lyssna till (och läsa gissar jag). En litterär fiffighet är de små korta avbrott, citat eller bara någon reflexion, som läsaren bjuds på i läsandet.

Bokdjungeln, Bokmania och Bokmoster har också läst om Nathalie.

Boktips till Sockenbladet - decembernumret

Till sista numret av vårt Sockenblad för 2012 valde jag ett engelskt tema för mina tre böcker.

Maries engelska boktrippel

De flesta utländska böcker som ges ut i Sverige idag är ursprungligen skrivna på engelska och det finns verkligen en uppsjö att välja bland. Då jag själv har bott flera år i England läser jag med förkärlek böcker därifrån. Den här gången har jag valt en gammal favorit och två nyutkomna böcker från 2012.  

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Ibland kommer det en bok i ens väg som även om den kanske inte förändrar ens liv så nitar den sig fast och gräver sig in i medvetandet. Den nitar och gräver på ett mycket positivt sätt hastar jag att tillägga. Harolf Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, utgiven i somras är just en sådan bok. 

Pensionären Harold Fry bor i södra England och en dag dimper det ner ett brev från ett hospice i norra delen av landet som meddelar att hans f d arbetskamrat Queenie ligger för döden. Harold tänker svara på brevet men på väg till postlådan mognar beslutet fram att han istället ska fotvandra hela vägen till Queenies sjukbädd. Han är varken mentalt eller praktiskt utrustad för en såpass lång fotvandring, men han sätter ändå igång med att gå.

Allt eftersom vandringen fortskrider lär läsaren känna Harold mera och inser att han bär på ett mentalt bagage som han sakta bearbetar under färdens gång. Efter ett tag blir Harolds pilgrimsfärd känd i media och han får snart en hel svans med vandrare efter sig som också ska gå till Queenies dödsbädd.  

Det finns mycket i boken som är vackert och tänkvärt. Det är först när Harold ger sig ut på sin vandring som han börjar upptäcka världen omkring sig och se skönheten i naturen och i varje liten blomma. Hans dygnsrytm ändras och den verkliga andliga resan börjar den dagen då han skickar hem sin plånbok och tillhörigheter och bestämmer sig för att endast leva på vad människor han möter ger honom. Harold överlever skoskavsblåsor, kramper, han sover utomhus eller i en lada och äter alltsomoftast ur soptunnor och når till slut fram till Queenie. Scenen då de två möts är tårframkallande och vacker. Det ensliga i hans vandring, trots sällskapet, är det som ger honom insikt och vishet och häri ligger en av bokens styrkor.

 Major Pettigrews sista chans

Major Pettigrews sista chans, Helen Simonsons bok, fick följa med mig på semestern till Skottland i somras och det var ett mycket bra val. Den är inte bara en mycket bra bok som fångar läsaren i stort sett från första sidan utan också gav min resa en extra brittisk krydda.   

Samma dag major Pettigrew får reda på att hans ende bror gått bort ringer mrs Ali från servicebutiken i byn på dörren. De två förenas snart i gemensam sympati för varandra som sakteliga växer till kärlek. Tro nu inte att en konservativ, traditionell engelsk gentleman av den gamla stammen ostraffat kan träffa och umgås med en pakistansk, muslimsk änka. Många är de som vill ha ett ord med i lagt både från hans och hennes sida av familjen, bägge präglade av rasism på sitt sätt. Dessutom finns det mer än en skvallerkäring i byn och golfpartner som har sitt att säga också.

Deras är en kärlekshistoria som sveper undan ras, religion och fördomar och visar att kärlek inte bara är förbehållen den yngre generationen. Här är både gammaldags artighet, uppvaktning och äkta vänskap. Speciellt roligt för en boknörd är såklart att de två möts i en gemensam beundran av Rudyard Kiplings verk som de diskuterar över en kopp te på söndagseftermiddagarna.

Helen Simonson har skickligt vävt samman en historia och lyckats med konststycket att också skildra flera underhistorier utan att det blir trångt mellan pärmarna. Läsaren får ta del av religiös fanatism, en bygemenskaps motstånd mot nybyggnation och utveckling, ensamstående mödrars situation och sociala frågor, främst kring åldrandet. Författarinnan gör detta galant och utan att det känns krystat eller invävt. Läsandet lämnar kvar en varm känsla av kärlek till sin nästa och att det aldrig är för sent att leva livet och njuta av det.

Michelle Magorian – God natt mr Tom

Den klassikern vill jag minnas att jag har sett på film eller som TV-serie för ett antal år sedan och det var ett kärt återseende att läsa boken också. Det är egentligen en ungdomsbok, men en som vuxna kan läsa och ha lika stor glädje av.  

Historien i korthet handlar om William, som i likhet med tusentals andra barn 1939, blev evakuerade från London vid andra världskrigets början. För många barn var det en traumatisk skilsmässa från deras föräldrar och de var tvungna att finna sig tillrätta i helt nya, ofta, lantliga miljöer. För William blev det tvärtom. Efter att först ha varit rädd för den barske mannen han hamnat hos och rädd för att få stryk här, liksom hemma hos modern, vinner mr Tom sakta hans förtroende. Tillsammans bygger de ett skyddsrum och odlar grönsaker. William finner sig väl tillrätta hos mr Tom, trivs i skolan och får kamrater bland de andra barnen i byn. Han växer både fysiskt och mentalt när han väl kom bort från modern men så en dag vill hon ha honom tillbaka.  

Det är inte svårt att förstå att Michelle Magorian fick stor framgång med Godnatt mr Tom och vann flera priser. Det är en historia om en vacker vänskap och jag fann boken fängslande och ibland lite hjärteknipande utan att bli för sliskig. Det är lite av en feelgood-roman att följa pojkens utveckling när han äntligen fick chansen att visa vad han dög till.

 

 

 

Lakrits

Den här boken är rena rama drömboken för en lakritsälskare som jag. Här finns all information om lakrits som du någonsin undrat över. Dess ursprung, vilka produkter som kommer från olika länder, hur läckerbitarna uttalas olika beroende på varifrån i vårt avlånga land man kommer ifrån. 

Nostalgitrippen med bilder på gamla godingar som tablettasken Salta fisken och hockeypulver skickar rysningar ner för ryggraden och gör att snålvattnet rinner till. På 1980-talet när väninnan var au pair i USA skickade jag stora påsar med saltlaktrits till henne som nog fortfarande är mycket svårt att få tag på. Det kryllar av liknande vittnesmål i boken.

 

Under laktritsfestivalen i Stockholm 2011 röstades lakritsvännernas favorit fram. Inte helt otippat eller förvånande vann turkiskt peppar med djungelvrål som god tvåa. Den gamla klassikern lakritspipan står sig fortfarande väl i konkurrensen.

 

Hela härligheten avslutas med en del recept. Visst har jag lagat mat med anis som krydda och med fänkål vars smak har anstrykning av lakritssmak. Ouzo däremot skyr jag. Riktigt nyfiken blir jag på laktritspulver som går att använda i allt från inlagd sill och pannacotta till tårta och marmelad. Nu måste jag ge mig ut på jakt efter lakritspulver och provlaga.

Läsplaner 2013

I viss mån har jag lärt mig att hålla igen på nyårslöften av olika slag, speciellt läsrelaterade sådana. Nu önskar jag också att jag kan lära mig att hålla igen på läsutmaningar och bli mer realistisk för hur mycket jag orkar läsa. Inför 2013 har jag inte speciella läsplaner förutom de som följt mig i ett antal år nu. Jag ska försöka beta av lite den ständigt växande högen av hyllvärmare. De allra flesta av dem alldeles oförtänta sådana.

• Fortsätta läsa åtminstone sex nobelpristagare per år.
• Försöka läsa ett par Augusprisvinnare så min samling blir komplett
• Dito med Piratenprisvinnare
• Hyllvärmarna växer, både i bokhyllan och de jag har i ljudfil. Är det för vågat att satsa på att var fjärde bok ska vara en hyllvärmare?
• Lite fokus på Rumänien precis som Bokmässan har.
• Göra klart utmaningen att läsa Böcker om Böcker. Det åtestår fyra månader och fyra böcker. Det bör jag väl klara.
• Läsa något gammalt isländskt inför sommarens resa dit.

Puhhh.....det blev ändå ganska mycket.