lördagen den 31:e mars 2012

Bokhyllerunda - D

Tänk dig att födas som en dansk, ganska fattiga prinsessa utan några större förhoppningar i livet än att hoppas på ett fördelaktigt äktenskap när äldste sonen till ryske tsaren plötsligt visar intresse för dig. Kanske den största frukten i hela Europas kungliga fruktkorg, en högvinst. Dagmar förlovar sig med Nicky och bröllopsförberedelserna tar vid. Då dör den unge fästmannen och hans lillebror Alexander får ta vid som kronprins. Alexander behöver också en fästmö och vem är bättre lämpad än Dagmar? Hon tvingas flytta sina känslor från en bror till en annan.
Hur gick det då? Jo, Dagmar flyttade till Ryssland och gjorde det bästa av situationen. Hon badade i lyx, i juveler, kläder, fester, palats och resor men det hela tog en ände med förskräckelse i och med ryska revolutionen. Dagmar tvingas fly efter att hennes bägge söner och därmed hela tsarfamiljen avrättats av bolsjevikerna. Hon tar sin tillflykt till Danmark där hon dör några år senare. Cirkeln är sluten.

E.E.P. Tisdall har skrivit boken Dagmar, Prinsesse af Danmark. Kejserinde af Rusland.

fredagen den 30:e mars 2012

Boktips till sockenbladet - marsnumret

Maries franska boktrippelDet är ganska nyligen som jag har upptäckt franska romaner. Tidigare har jag funnit dem, liksom många franska filmer, för svåra, otillgängliga och lite konstiga. Genom att ge tips på tre bra, moderna franska böcker vill jag visa att jag hade så fel om franska författare och ge dem lite upprättelse.

Igelkottens elegans – Muriel BarberyDen här boken har gått som ett långt segertåg ett par varv kring jorden minst. Den har länge legat i försäljningstoppen på listor i alla möjliga länder. Om du inte redan har läst den så gör det! Det är en feelgood roman av stora mått och de allra flesta som läst blir handlöst förälskade.
Berättelsen handlar om två kvinnor som bor i samma hus. Den 12-åriga, lillgamla Paloma som mest planerar för att dö och den åldrande portvakten Renée som försöker dölja sina litterära och konstnärliga intressen då de inte stämmer överens med schablonbilden av en fransk portvakt. De båda kvinnorna känner inte varandra, men genom en ny hyresgäst, en japansk affärsman med en spelande toalett, förs de samman och en djup vänskap uppstår.  

No och jag – Delphine de ViganBoken utspelar sig i Paris där den 13-åriga Lou ska hålla föredrag för sin klass. Lou är brådmogen tjej som har ett IQ långt utöver det vanliga. Hon har fått hoppa över två klasser i skolan, men att hålla ett föredrag skrämmer henne. I ren desperation väljer hon att intervjua en hemlös i Paris och berätta hennes historia, varför det blev som det blev. Lous intervjuobjekt är den några år äldre No som hon träffar på en järnvägsstation och fascineras av.
De träffas och skapar ett slags förhållande. Lou frågar och No svarar, ibland. De blir goda vänner och det vänder upp och ner på Lous hela tillvaro. Lou blir besatt av att ”rädda” No. Tänk om No kunde flytta in hos dem? Lous familj är tragisk. Hennes mamma är deprimerad och pappan handlingsförlamad efter att en lillasyster till Lou dött för ett antal år sedan. Föräldrarna går med på att No ska få komma och bo hos dem. Nos inflyttning blir en katalysator för allihop, de mår bättre, inte minst Lou.
Jag gillade verkligen boken och struntar i om den klassas som ungdomsbok eller som vuxenlitteratur, kanske en typisk crossover bok, alltså en bok som tilltalar både gamla och unga läsare. Det är en bladvändare, en angelägen och aktuell bok. Jag fastnade för en passus i boken:
”I vilket ögonblick blev det försent, hur länge har det varit försent? Var det försent redan första dagen jag såg henne, eller för ett halvår, två år, fem år sedan”?
Jag hoppas verkligen att det är aldrig är för sent att göra en insats eller att hjälpa en annan människa till ett bättre eller värdigare liv. Läs boken. Den är värd det! 

Justine Lévy – Vi ses på Place de SorbonneLouise, som är 18 år, sitter på ett café vid Place de la Sorbonne och väntar på sin mamma. Det dröjer, det dröjer länge och mamman kommer inte. Louise hinner dricka flera koppar kaffe, äta en paj, dricka te och röka många cigaretter medan hon väntar samtidigt som hon ser tillbaka på sitt liv och förhållandet till modern. Att vänta på mamma är inget nytt eller ovanligt. De båda har haft ett minst sagt komplicerat förhållande och Louise har bitvis bott hos sin pappa och då bara träffat mamman sporadiskt.
Medan Louise väntar och vi läser vidare växer en bild av en dotter som älskar sin mamma. Kärleken till mamman är inte enkel deras förhållande har färgats av mammans många svek, hennes tablettmissbruk, hennes många förhållanden och ändå, Louise kärlek är stark. Det är också en stark bok och på bara 170 sidor lyckas författaren förmedla en härlig historia med styrkan av kärlek och bandet mellan mor-dotter som ett ledmotiv. Det är en välskriven bok och en som jag blir varm av, trots allt.
Förra året kom en fortsättning ut, En ovärdig dotter, som verkligen pockar på att bli läst och jag står redan i kö till den på biblioteket.

torsdagen den 29:e mars 2012

Torbjörn Flygt - Underdog

Jag blev nyfiken på Torbjörns Flygt Outsider när den kom förra året men tänkte att det var nog lika bra att jag först läste vad så många andra redan läst, nämligen Underdog. Det var ett mycket bra beslut, jag gillade vad jag läste och kommer definitivt att ta mig an Outsider också.

Jag är ungefär jämngammal med Flygt och med Outsiders huvudperson Johan vilket gör att jag känner igen mycket från hans skolvärd, uppväxt och företeelser som den första videoapparaten och vilka affischer som prydde ens rum som liten. Igenkänningseffekten är inte genomgående eftersom det dröjde till långt upp i åren innan jag kom närmare ett miljonprogram än 100 meter, uppväxt som jag är i ett tryggt litet samhälle.

Jag gillar språket, jag gillar tempot, jag gillar det eftertänksamma och sammanhållningen i den lilla familjen där mamma betydde så mycket för Johan och den äldre systern och deras sammanhållning aldrig gick över styr och slutade med att syskonen inte gillade sin mamma eller tog avstånd från henne.

Det är en klar vinnare och jag förstår helt och fullt dess framgång och att den Augustpriset. Mycket välförtjänt.

onsdagen den 28:e mars 2012

Dubbelt besviken

Besvikelse nr 1. Tillsammans med ett 20-tal andra förväntansfulla litteraturälskare väntade jag förgäves på biblioteket på en föreläsare som skulle berättat för oss om August Strinderg och hans författarskap. Det nötet hade bokat in fel tisdag.

Besvikelse nr 2. Boken Ensamma hjärta och herrelösa hundar. En bit in på CD 3 slutar jag lyssna på en bok som jag nog aldrig skulle ha lånat. Bara omslaget skvallrar om att det inte är min smak, chick-lit och feel-good är två andra varningssignaler jag inte lyssnade till utan föll med hull och hår för hundarna. Det höll inte kan jag säga. Katarina Ewerlöfs uppläsning var som vanligt förstklassig men inte ens hennes röst kan ändra att det rör sig om en massa meningslöst och plader och sentimental dravel. Nej tack, jag orkar inte längre.
Min kärlek till hundar räckte inte för att gilla den här.

tisdagen den 27:e mars 2012

Bokhyllerunda - C

Jag har valt att fokusera på personer i min bokhyllerunda och på C blir det boken Släkten, pengarna & Caroline Gother av Marja Taussi Sjöberg.

Grosshandlardotter Caroline Gother levd 1740-1836 och i en tid då kvinnor hade lite chans till utbildning och knappt någon chans att styra sitt eget liv utgör hon ett strålande undantag. 1793 biföll hennes ansökan att bli myndig och hon skötte sina ekonomiska affärer grundligt och förståndigt vilket går att se ur alla kvitton, räkenskapsböcker och brev som hon efterlämnat. Dessa utgör såklart en fantastisk källa till hennes liv. Trots att hennes far var nästan bankrutt lyckades Caroline bli en av Sveriges rikaste kvinnor på sin tid och hon förblev ogift.

Författaren är professor i historia vid Umeå universitet och har på ett skickligt sätt vävt en väv av Carolines historia nästan 200 år efter att hon levt. Caroline blir levande och är en kvinna väl värd vår nutida beundran. Det går att läsa mera om Caroline Gother här.

måndagen den 26:e mars 2012

Johannes V. Jensen - Himmerlandshistorier

Årets sjunde nobelpristagare jag läst är danske författaren Johannes V. Jensen som fick sitt pris 1944. En del av motiveringen löd

”för den sällsynta kraften och frodigheten i hans diktarfantasi, förenad med vittfamnande intellektualitet och djärv, nyskapande stilkonst”

Efter nyligen avslutad 7,5 poängskurs i nobelpriset i litteratur har jag lärt mig
att sätta in författaren och hans författarskap i tiden som då var. 1944 rasade fortfarande andra världskriget och Danmark var ockuperat. Att då tilldela en dansk författare priset som var uttalat emot begreppet Übermensch och allt vad det stod för, ser jag som en antitysk handling och ett ställningstagande inte bara för den enskilde författaren utan också grannlandet i trångsmål.

Himmerlandshistorier består av 16 berättelser av olika längd som alla utspelar sig i Himmerland, den del av Jylland som Jensen kom ifrån. Karaktärerna i böckerna är oftast enkla människor och dessa beskrivs med kärlek och en viss glimt i ögat men är säkra personporträtt. I början av läsningen tyckte jag att berättelserna var lite för nostalgiska för min smak men ju mer jag läste ju mer gillade jag Jensens berättarstil. Naturen och omgivningarna är detaljrikt återgivna och jag kan lätt se allt framför mig.

Johannes V. Jensen är en fantastisk berättare men om han egentligen har djupet och visionen som ibland utmärker nobelpristagare vill jag låta vara osagt. Jag har i alla fall fått smak på att läsa mera av honom och efter en dansk väns rekommendation ska jag snarast tackla Kungens fall, som lär vara mycket bra.

söndagen den 25:e mars 2012

Bokhyllerunda - B

Åsne Seierstad väckte en hel del uppmärksamhet när hon skrev om den tid hon bott som "inbäddad författare" i familjen Khan i Kabul efter talibanernas fall. Jag har läst flera av Åsne böcker som handlar från runtom i världen men Bokhandlaren i Kabul är den som faller mig mest på läppen. Den är brutalt ärlig, väldigt direkt och här är inga krångliga omskrivningar eller försök att skönmåla livet i Afghanistan.

Bokhandlaren stämde Åsne för ärekräkning och protesterade mot hur han och hans familj porträtterades.

lördagen den 24:e mars 2012

Just nu

Enkäten som vi kan kalla Just nu, gör en runda i bloggosfären och jag vill inte vara sämre.

Just nu
... läser jag: Hanne Ørstavik, Kärlek
... väntar jag på: härliga påsken med konstrunda på Österlen och tripp till Berlin
... lyssnar jag på: Torbjörn Flygts Underdog
... tittar jag på: naturen som vaknar och börjar spritta av liv
... är nyfiken på: tyska författarinnan Anna Seghers som bl a skrev Det Sjunde korset

Läkande konst

Jag arbetar på en vårdcentral och under våren har jag initierat ett nytt grepp nämligen läkande konst.
Ingen kan säga säkert att konst är läkande men det finns en växande rörelse inom den mjukare medicinen att använda alternativa former för att hjälpa att läka eller hela människor. Det kan röra sig om anpassad musik, speciellt designade trädgårdar, färgsättning i offentlig miljö, hundar i åldringsvården men också läkande konst. Forskaren Alan Dilani vid Kungliga Tekniska Högskolan har konstaterat att det finns ett samband mellan hälsa och design, att blodtrycket faktiskt kan sänkas i en tilltalande omgivning och behovet av smärtstillande medicin minskar.  

Jag kunde själv inte motstå frestelsen att köpa en av bilderna.
Den här vackra råbocken kommer att hänga på en vägg hemma hos oss.


Idén om att lyfta fram just Jeanette Håkansson från Lövhult har legat och grott ett tag hos mig och hon var genast med på noterna när jag tillfrågade henne. Jag är personligen mycket förtjust i hennes sätt att fotografera, hur hon närmar sig naturen och hennes förmåga att fånga vilda djur på bild. Jeanette var inte nödbedd och tyckte det bara var roligt att få synas i ett så pass annorlunda sammanhang som en vårdcentral. Hon tycker det är roligt att kunna glädja besökarna med sina naturbilder. Jeanette hämtar mycket av sin inspiration från den småländska landsbygden och tycker man kan hitta så mycket vackert i naturen. ”Här finns verkligen något för alla”, säger hon. Jeanette har kompletterat sina foton med personliga dikter och tankar vilket ger en annan dimension till bilderna.

Konsten på vårdcentralens väggar har i åratal varit densamma och inte förnyats särskilt ofta, vilket är synd. Vi har fått fin respons på Jeanettes bilder, många har spontant kommit och berättat hur fina de är och vilken skillnad det är mot tidigare. Flera patienter har utsett sin personliga favorit. Många som kommer hit är lite nervösa och oroliga när de kommer till vårdcentralen och om konsten här kan tillföra våra patienter lugn och ro, så mycket bättre, då har lite av mina visioner och förhoppningar uppfyllts.

Jeanettes bilder kommer att hänga kvar på vårdcentralen till mitten av april. Eftersom vi har fått så bra respons från våra patienter kommer vi att försöka spinna vidare på det här med utställningar och har redan fått kontakt med andra konstnärer som vill komma hit och ställa ut.


fredagen den 23:e mars 2012

Jan Jörnmark - Avgrunden

Jan Jörnmark har gjort sig känd som han som började trenden med att fotografera övergivna platser. Hans senaste bok heter Avgrunden och spinner vidare på detta tema men med en internationell utblick.

Jan Jörnmark tar oss med till USA, Sverige, det gamla östblocket och även till Kina där kapitalismen lämnat spår i geografin. Vad händer när ett företag lägger ner och lämnar en ort på jakt efter billigare arbetskraft och produktionsmöjligheter i andra delar av världen.

I Detroit är kulisserna till katastroffilmerna gratis heter en av kapitlen i boken och det är väl få ställen som andas så mycket negativ framtidstro som just Detroit där kvarter efter kvarter övergivits. Endast de som inte har råd att flytta till något bättre bor kvar.

För den som vill veta mera om Jan Jörnmark och de platser som han dokumenterat rekommenderar jag hans hemsida.

torsdagen den 22:e mars 2012

Viveka Lärn - Kvinnan som var en fyr

Kvinnan som var en fyr är inte en typisk Viveka Lärnbok. Detta är en ganska sorglig historia. Cecilia är en kvinna som närmar sig de 50 och har ännu lyckats leva på arvet efter sina föräldrar. När pengarna börjar tryta söker hon dels ett nytt jobb och börjar fundera på att sälja föräldrahemmet. I samma veva möter hon en karsmatisk dansk man som själv säger sig vara hennes öde och höra ihop med henne.

För mig som alldeles nyss har avslutat Linda Olssons bok Det goda inom dig, är likheterna på ett alldeles speciellt sätt i intrigen väldigt stora och får mig att undra vem som har kopierat vem egentligen.

tisdagen den 20:e mars 2012

Bokhyllerunda - A

Sedan några veckor tillbaka är det populärt bland bloggare att presentera böcker i sin bokylla bokstavsvis. Först med detta var såvitt jag har kunnat utröna bloggen Boken är tankens barn. Många använder första bokstaven i titlarna medan andra väljer författarnas initialer. Eftersom jag har många memoarer och biografier i min ägo ska jag försöka hitta en till varje bokstav i alfabetet.

A blir Anne Franks dagbok som näppeligen behöver någon djupare introduktion. Exemplaret jag har i min ägo är den ocensurerade varianten som gavs ut för några år sedan. I de första utgåvorna hade en del av Annes tankar som ansågs lite för vågade eller orena för en tonårsflicka av prydhet utlämnats. Anna som har bloggen och dagarna går har nyligen skrivit om ett besök i Anne Franks Huis i Amsterdam. Det skulle vara roligt att få tillfälle att komma dit och se miljön och huset i vilken Anne och hennes familj gömde sig.

måndagen den 19:e mars 2012

Hallgrímur Helgason - Stormland

Detta är min första erfarenhet av samtida isländsk litteratur. Tidigare har jag endast läst någon novell av Halldór Laxnes och utdrag ur Eddan och andra gamla isländska sagor. Det är bra att Island ingår i nordisk litteratur och är tema på årets bokmässa annars kanske det hade dröjt ännu längre innan jag satt tänderna i Hallgrimur Helgasons Stormland. 2007 kom boken ut och dess isländska titel var Rokland. Boken nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris.

Låt mig först som sist säga att jag har svårt att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till den här boken. Jag blir uppretad, uttråkad och road om vartannat och det är klart att en bok som lyckas med det kanske i alla fall har något att komma med.

Huvudpersonen är Böddi som återvänt till Island efter 10 års studentliv i Tyskland. Han är bildad (delvis), på Goethe och i den isländska sagoskatten i alla fall, men något social bildning eller kompetens har han knappast. Böddi bor hos sin mamma som sliter på ortens fiskfabrik och tittar mycket TV. Överhuvudtaget verkar islänningarna i den här boken titta på TV, dricka för mycket,  äta chips och läsa fel sorts tidningar. När Böddi förlorar sitt jobb som gymnasielärare efter att han utsatt sina elever för fara på en utflykt sjunker han ner i självömkan och ett bortskämt, karlaktigt sätt att tycka synd om sig själv. Han är omogen och egoistisk och tråkig. Han driver en blogg där han skriver skit om allt och alla i den stad där han bor.

Han lyckas ändå få till det med kvinnan Dagga på en parkeringsplats medan ett helt basketlag tittar på och blir pappa. Nu finns här tecken på att en vändning är på G i Böddis liv, men icke. Han sjunker allt djupare ner i hopplösheten och boken tar en lite överaskande vändning när han likt en forntida isländsk hjälte sätter sig på en häst för att rida till Reykjavik och göra revolution.

Det är en roman om Böddis utanförskap, om det moderna island, om hopplösheten i en liten ort där framtiden verkar finnas men utan hopp. Samtidigt är den ironisk, burlesk och bitsk och det är den delen av boken jag gillar. Jag behöver tid att smälta Stormland och det är inte helt otroligt att jag ger mig i kast med Hallgrímur Helgasons mest kända bok 101 Reykjavik.

söndagen den 18:e mars 2012

Marjane Satrapi - Broderier

Jag måste krypa till korset och erkänna att jag har haft fel om seriealbum när jag har sett dem lite över axeln och inte riktigt räknat de som "riktig litteratur". I alla fall i Marjane Satrapis fall stämmer det inte alls. 

Broderier är helt enkelt lysande. En grupp iranska kvinnor samlas kring samovaren och pratar om livet, utbyter förtroenden och erfarenheter och delar med sig till varandra om sina liv (speciellt vad gäller män). De pratar om fördelarna med att vara en älskarinna kontra en hustru, vilka som opererat sin näsa, vems dotter som gift sig med vem och hur man reparerar sin oskuld. För det går tydligen, att låta en kirurg sy ihop en lite grand så den äkte maken inte märker på bröllopsnatten att bruden inte oskuld. Detta lilla kirurgiska ingrepp, att återställa mödomshinnan, kallas "att låta brodera sig". En härlig omskrivning tycker jag.

Jag sträckläste och boken var slut på mindre än en timme men jag fick så mycket till mig på denna timme som få böcker på många fler sidor ger mig normalt. Tonen är ironisk och har en bitsk humor men är ändå varm och full av kärlek. Jag ska försöka låna hem fler böcker att Satrapi för Broderier gav mersmak.

lördagen den 17:e mars 2012

Kulturmiljön hemmavid del 16

Ulvö torv


En del av vår fastighet utgörs av öppen torvmark. På en av utskiftena till gården pågår torvtäkt sedan mitten av 1940-talet. Torvtäkten om 10 hektar är utarrenderad för ändamålet. Från början jobbade två män heltid med detta och hade betydligt enklare redskap till sin hjälp än vad som brukas idag. Nu är torvtäkten en liten industri. Brytning sker med grävskopa och tillredningen görs med maskiner så torven levereras i färdiga säckar för trädgårdar i Sverige och utomlands. Mycket av torven exporteras till Italien. Det krävs ett speciellt tillstånd för torvbrytning och i detta ingår hur marken ska återställas efter brytning.

fredagen den 16:e mars 2012

Thomas Nydahl - Alla de andra som också skrev

Thomas Nydahls bok Alla de andra som också skrev är en hyllning till litteraturen, till författare, till översättare, om att välja plats för läsning och för inspiration. Det är svårt att definiera vilken typ av litteratur det egentligen rör sig om.

Första halvan av boken är en blandning, här finns bl a essäformen, intervjuformen och recensionsformen. Nydahl hyllar Christine Falkenland, Imre Kertész, Jenny Diski och Witold Gombrowicz för att nämna några. Det är i den bokens andra halva jag känner igen Thomas Nydahls författarskap från Långsamhetens nej och trivs med läsningen. Att läsa hans dagboksanteckningar, fragment från okända dagar är som att sakta samtala med författaren.

På var och varannan sida finns tankar, idéer och sentenser jag vill fundera vidare över. Det är ingen bok att hasta igenom utan läsa lite åt gången, smälta detta och gå vidare. Han är självutlämnande i sina tankar och berättelser om sitt liv. Han raljerar och ironiserar över mycket i vårt moderna samhälle men blir aldrig en gnällspik. Han sätter litteraturen, samhället och individen både i förhållande till varandra men också som perspektiv. Jag känner att jag växer och mår bra av att läsa Thomas Nydahls böcker och det kommer att bli ett återseende snart. Till sist ett citat där jag förstår precis längtan efter ett eget bibliotek:

"Det jag allra mest drömde om och längtade att få som vuxen man var ett eget bibliotek. När jag idag sitter i det, förverkligat, men under ständig utveckling och förändring, i takt med att nya böcker kommer dit och andra lämnar det, vet jag att det är den viktigaste platsen i mitt liv, den mest sensuella, varma och omslutande platsen av alla som finns fysiskt närvarande".

torsdagen den 15:e mars 2012

Irène Nemirovsky - David Golder

Jag inser att jag blivit bortskämd med Irène Nemirovskys läckra böcker, ofta i liten förpackning men de har talat till mig och slagit an en sträng. Dessväre gjorde romanen David Golder inte det.

Huvudpersonen är den gamle judiske affärsmannen David Golder som känner att livet börjar närma sig sitt slut.  Han har själv alltid varit hänsynslös när det kommer till affärer. Han vill rensa upp bland sina papper och affärsåtagande och gör detta på ett något oväntat och annorlunda sätt. Hustrun har genom alla år bedragit honom och nu får han reda på att hans älskade dotter inte är hans. Hämnden är ljuv skulle man kunna säga, men får han egentligen ut sin hämnd?

Irène Nemirovsky knyter även i denna bok an till sitt eget rysk-judiska ursprung och flykten/flytten till väst. Dessvärre ger den mig ingen större läsglädje och lämnar mig ganska oberörd. Den är inte i klass med hennes andra verk som är översatta till svenska. Jag tänker ändå avsluta min läsning av hennes verk med den sista boken som finns på svenska, Affären Kurilof , och hoppas att den är mera läsvärd.

tisdagen den 13:e mars 2012

Gratis ljudbok

ARLA har just nu en kampanj där man kan få en gratis ljudbok via Storytel, tydligen finns över 2500 titlar att välja mellan.

Allt jag behöver göra är att skicka in kvitton som visar att jag har köpt fyra valfria laktosfria produkter. Ingen konst för mig som är laktosintolerant. Se mer info på ditt laktosfria mjölkpaket eller här.

måndagen den 12:e mars 2012

Linda Olsson - Det goda inom dig

Det tog mig ett tag att komma fram till Linda Olssons tredje bok Det goda inom dig och det var helt oavsiktligt. Jag har tidigare läst och tyckt mycket om Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam (som jag skrev om här).

I den senaste boken är Marion huvudpersonen. Hon är läkare i 60-års åldern och bosatt på Nya Zealand som i mångt och mycket dragit sig tillbaka från samhället och människorna. En dag möter hon en ung pojke Ika på stranden och detta möte blir början till att Marion får ett nytt fokus  i livet och inför läsaren rullas hennes liv upp bit för bit. Förutom nutid får vi följa Marion, som från början hette Marianne, genom en traumatisk barndom i Sverige där hon skiljs från sin älskade lillebror. Vi får några korta snuttar från en period i hennes liv då hon bodde i London i ett intentsägande äktenskap och vi för följa med när hon först kommer till Nya Zealand och det livsomstörtande möte här med en fotograf.

Vid första anblicken kan de olika tiderna synas spretiga men ju längre jag läser desto bättre tycker jag de hålls samman och vävs in i varandra. Det är mycket allvar, dramatik och ensamhet i boken men till slut upplever Marion en försoning med sig själv, sitt traumatiska förgångna och får återigen hopp om livet och framtiden. Det är en bok som jag mådde bra av att läsa.

Linda Olsson har en egen hemsida där man kan läsa mera om henne och hennes författarskap

söndagen den 11:e mars 2012

Nobelpriset i litteratur 7,5 poäng - sammanfattning

Under några vinterveckor har jag deltagit i Umeå universitets kurs om Nobelpristagare i litteratur. Vi har varit ett fyrtiotal studenter som fått ta del av föreläsningar via nätet, diskussioner på ett forum och kursen ska avslutas med en uppsats där vi kan välja att gå djupare in på något av ämnena eller författarna som vi avhandlat på kursen.

Förutom en introduktionsvecka var kursupplägget följande:
Vecka 1 - Litteratursociologiska aspekter av nobelpriset samt Nobelprisets mediala betydelse.
Vecka 2 - Toni Morrison
Vecka 3 - Thomas Tranströmer
Vecka 4 - Eyvind Johnsson
Vecka 5 - Latinamerika och nobelpriset, att spegla en kontinent
Vecka 6 - Elfriede Jelinek

Detta är första gången kursen ges så vi som läser nu är väl lite försökskaniner kan jag tänka mig. Huruvida, det blir en fortsättning har jag inte hört något om ännu och kursprogrammet för ht-12 och vt-13 är inte officiellt ännu. Det har varit en hel del krångel med Umeå universitets dataprogram och registreringsprocedur. Några kurser fick byta plats p g a tekniska problem och någon föreläsning hade så dåligt ljud att det inte gick att lyssna. De fick komplettera ljudet med text.

Vi har varit fem bokbloggare som läst kursen och det är roligt att kunna bolla lite tankar med varandra. Vi har haft en facebookgrupp där vi kunnat ventilera sådant vi vill hålla privat inom gruppen och det rekommenderas verkligen. Förutom undertecknad har EnligtO, Lyran, Nobelprisprojektet och Paperback Lover varit några av mina studiekamrater.

Jag kommer inte att kunna slutföra kursen inom rimlig tid tyvärr först p g a många extra timmar på arbetet och sedan p g a sjukdom. Jag har varit tvungen att sålla kraftigt i det jag har läst, men tröstar mig med att böckerna finns kvar. Det har ändå varit oerhört givande att få ta del "experternas" syn på pristagarna som skiljer sig något från mig som enskild läsare. Jag har fått flera nya ingångar i mitt läsande och ny kunskap vilket jag är glad för.

lördagen den 10:e mars 2012

Kulturmiljön hemmavid del 15

Sumpskog

Skogsstyrelsen har gjort en sumpskogsinventering. På fastigheten där vi bor finns tre sumpskogsområden om totalt ca 20 hektar.

Område 1 är mager torvmark som är bevuxen med tallskog. Området gränsar till öppen myrmark och sjö. En f d järnväg passerar över området där banvallen finns kvar. Här finns spår av äldre dikning samt att det finns väg i området. Allt detta har svag påverkan på området och skogsskötseln i detta område måste utföras med speciell hänsyn.
Område 2 är f d mossodling. Här dominerar glasbjörken. Det finns störningar i området genom väg, det är gallrat samt att här finns spår av äldre dikning. När skogen ska gallras i detta område måste vi ta speciell hänsyn till sumpskogen.

Område 3 är talldominerad mosskog. Området är starkt påverkat genom torvtäkt. Inom området finns en nyckelbiotop som då är en torvmarksö. Detta område ska lämnas orört från skogsskötsel

fredagen den 9:e mars 2012

Folke Schimanski - Berlin, en stads historia

Folke Schimanskis bok om Berlin, en stads historia är en fantastisk skapelse för den reseintresserade som vill få ut mera ur en guidebok än var de bästa restaurangerna ligger och när muséerna har öppet. Författaren har gjort ett digert efterforskningsarbete om Tysklands historia med speciellt fokus på Berlin. Många storstäder i Europa har en skiftande och bitvis våldsam historia men få städer har stått i blickpunkten så mycket som Berlin.

Boken om Berlin är uppdelad i 10 kapitel som grovt motsvarar olika skeden i stadens historia. Läsaren får ta del av stadens utveckling, hur livet tedde sig såväl för gemene man som för kung eller kejsare och vi får veta vad som idag finns kvar som är typiskt för varje period. För varje period finns en faktaruta med vad som är typiskt för just denna tid och lästips från just denna tid.

Det gläder mig särskilt att kulturen och litteraturen får så stort utrymme, vilka pjäser som satts upp på teatrarna, vilka tidningar folk har läst etc. En räcka av kända författare med anknytning till Berlin passerar revy. Eller vad sägs om Marx, Fontane, Goethe och Hoffman för att nämna några. Goethe lär ha sagt följande om berlinaren:

"Det här folkslaget har stort självförtroende, är välsignat med vits och ironi och snålar inte med dessa håvor".

Jag har njutit av att läsa den här skildringen om Berlin och den kommer att bli en fin följeslagare när jag åker dit till påsk. Boken ger en mer djupgående förståelse för staden, dess folk, utseende och utveckling. För resenären som vill ha ut mera av sin resa, vara förberedd och påläst är den här Berlinboken ett måste. En utmärkt grund att stå på innan Berlin intas.

torsdagen den 8:e mars 2012

Bloggstafett på internationella kvinnodagen

Boken som startade allt
En nött, välläst och mycket älskad bok 

På internationella kvinnodagen drar Enligt O igång en bloggstafett där temat är kvinnor såklart. Här är mitt bidrag.

När jag var i 13-års åldern gick romanen Dèsirée av Annmarie Selinko som följetong i Året Runt. Jag kunde knappt bärga mig tills det att veckans nummer damp ner i brevlådan (på den tiden på fredagarna). Att säga att jag slukade de olika avsnitten är en underdrift. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. I mina tidiga tonår där alla möjliga tankar for runt i huvudet hade den här boken allt. Kärlek, historia, en stor portion av verkligheten, krig och fred och inte bara hjältedåd utan också hjältinnedåd.

Dèsirée, originalet

Jag sprang ofta på mitt bibliotek och lånade den enda kopia som fanns tills bibliotekarien höjde på ett ögonbryn och undrade om jag inte ville läsa något annat. Jag har läst boken så många gånger att jag brukade utmana min familj med att läsa ett par meningar ur boken och jag skulle genast kunna säga var i boken detta citat var hämtat från. Jag har inget minne av att jag någonsin misslyckades. Att jag vr en nörd är ett understatement. Varje 8 november (Dèsirées födelsedag) köpte jag en Napoleonbakelse för att fira, speciellt festligt var det 1977 då det var 200 år sedan hennes födelse.
Välkommen födelsedagspresent

Ett par år senare förbarmade sig min moster över mig och gav mig ett alldeles eget exemplar av Dèsirée. Stor lycka. Intresset har svalnat med åren kan jag för säkerhets skull berätta och nu är det många år sedan jag läste boken. Den har dock kvar en hedersplats i min bokhylla. Jag kan lugnt säga att Selinkos bok har varit ingången för min kärlek till läsning.
När vi för ett par år sedan skaffade en hund av den franska rasen Petit Basset Griffon Vendeen skulle den lilla valpen ha ett riktigt namn människonamn, det var ett krav från uppfödaren. För mig var namnvalet självklart. Vad passar bättre för en liten tik med franskt ursprung än namnet Dèsirée, som ju också betyder den efterlängtade? Maken var snäll och hade inget att invända mot mitt val.

Nu är vovven den enda Dèsirée i mitt liv




Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?, Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks, Erica - en dröm i rosa, Tvärtemot, ...och dagarna går, Fix Me Up, TinaO , Calle Brunell, Bokodyssé, Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker, Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter, Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg, Kill your darlings, Sandra Gustafsson, Desirée Fredlund, ...and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan


onsdagen den 7:e mars 2012

Citat

"Det verkar gå en deckarförfattare per älg i Sverige. När är det jaktsäsong?"
Dansk litteraturkritiker

Uppsnappat i Thomas Nydahls bok Alla de andra som också skrev.

tisdagen den 6:e mars 2012

Glöm inte bloggstafetten på torsdag

På torsdag deltar bloggen och jag i Enligt O bloggstafett för att hylla internationella kvinnodagen. Glöm inte att surfa runt och låta er inspireras av vad som lovar bli en massa intressanta inlägg. Det är också ett härligt sätt att upptäcka nya bloggar. Undertecknad kommer att publicera sitt inlägg 05:30 och här är en lista på alla andra som deltar och deras hålltider.

00.01 enligt O
00.30 Marias stickning och läsning
01.00 Böcker x 3
01.30 Hanneles Bokparadis
02.00 Nina Ruthström
02.30 Sofies Bokblogg
03.00 Mind the Book
03.30 I mitt sinne
04.00 Andra intryck
04.30 Ord och inga visor
05.00 Boktjuven
05.30 Mimmimariesböcker
06.00 What you readin?
06.30 Pantalaimone
07.00 Matildas Läshörna
07.30 Peter Andersson
08.00 *malins bokblogg*
08.30 A room of my own
09.00 Madeleines bokhörna
09.30 thecuriouscaseofthebooks
10.00 Erica - en dröm i rosa
10.30 Tvärtemot
11.00 ...och dagarna går
11.30 Fix Me Up
12.00 TinaO
12.15 Calle Brunell
12.30 Bokodyssé
13.00 Med näsan i en bok
13.30 alice bröms
14.00 Beroende av böcker
14.30 Den var bra
15.00 Olika sidor
15.30 Dantes Bibliotek
16.00 Lyrans Noblesser
16.30 Livet mellan två evigheter
17.00 Den läsande kaninen
17.30 Breakfast Bookclub
18.00 Lottens bokblogg
18.30 Kill your darlings
19.00 Sandra Gustafsson
19.30 Desirée Fredlund
20.00 ...and then there was Beatrix
20.30 Lingonhjärta
21.00 Gunillas Blogg
21.30 Stänk och flikar
22.00 Fiktiviteter
22.30 Bokmilaskogen
23.00 Saris blogg
23.30 Böcker emellan
23.59 enligt O

måndagen den 5:e mars 2012

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten

Det har tagit mig lite för lång tid att komma till skott och läsa 2009 års Augustprisvinnare, Carl-Henning Wijkmarks bok Stundande natten och det var har boken inte förtjänat. Kanske skrämmer temat med en grupp män som ligger för döden, kanske får jag nog av sjukvården genom mitt arbete och vill läsa annat när jag är ledig. Hursomhelst är jag glad att jag tog mig i kragen och slutligen kom till skott.
Det är en helt enkelt briljant bok om ett ämne som vi idag ryggar för men avhandlas på ett naturligt och inte särskilt skrämmande sätt av Carl-Henning Wijkmark. Visst kan den här boken ses som inlägg i debatten om de ständiga nerskärningarna inom vården och hur dåliga vi i Sverige är på vård i livets slutskede, men först och främst är det utmärkt och faktiskt medryckande läsning.

Fyra män ligger på sal 5 och väntar på döden. Den förste träffar läsaren aldrig då han ligger bakom en skärm och knappt inte talar. De övriga är Börje, Harry och Hasse där den sistnämnde är bokens berättare. Det är han som är kvar till sist när först mannen bakom skynket gått bort och de andra två valt att förkorta sina liv på ett okonventionellt men ändå under omständigheterna behagligt sätt. Hasse lånar böcker från bokvagnen och försöker läsa sig till insikt om döden, han funderar över en grupp människor som varje dag köar utanför hans fönster och tröstas och peppas av två underbara och medkännande sjuksköterskor som heter Angela och Birgit för att orka med sin sista tid.

Språket är vacker, nästan poetiskt och jag önskar jag fick läsa en annan, mera positiv bok, av samma författare för att mera ohejdat njuta av hans författarstil.  

söndagen den 4:e mars 2012

Kulturmiljön hemmavid del 14

Ingång till ett gryt under en stor flat sten

Gryt
Runt om på fastigheten där vi bor finns en handfull gryt. Dessa nyttjas både av grävling och av räv. Vi har bl a  ett stort gryt med ovanligt många ingångar. Några av ingångarna har blockerats av tidigare generationer jägare för lättare åtkomst till bytet. Delar av detta gryt finns under ett stort, flat stenblock.

lördagen den 3:e mars 2012

Bokbloggsjerka del 69

Veckans bokbloggsjerka handlar om böcker som andra tyckt om men jag inte gillat. Frågan lyder som följer:

Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?
Självklart har det funnits böcker som andra kritiker, vänner eller bokbloggare älskat och höjt till skyarna och mer eller mindre tryckt ner dem i halsen på mig, nåja så har det känts i alla fall, och då jag redan på förhand haft en viss aversion mot boken i sig. Sedan finns det fall då jag själv byggt upp höga förväntningar på en bok och som sedan inte kunnat leva upp till mina högt ställda förväntningar. Värre är det kanske med de böcker jag redan innan läsningen börjar har en halvljum inställning till och som sedan inte visar sig hållla måttet. I dessa fall har jag varken känt mig tvungen att läsa eller haft överdrivna förväntningar.

En sådan bok från förra året var Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis och den har jag bloggat om här.

fredagen den 2:e mars 2012

Tatiana de Rosnay - Sarahs nyckel

Återigen en fransk kvinnlig författare och återigen en bok om andra världskriget. Det verkar som att jag bara inte kan komma ifrån ämnet. Detta är min första bok av Tatiana de Rosnay och jag gillar vad jag läser. Det är en bra historia, baserad på en riktigt händelse (jo BOATS visserligen men ändå med klass). I juli 1942 var Paris och stora delar av Frankrike ockuperat av tyskarna och hade en fransk regering som gick i tyskarnas ledband. Denna Vichyregering föll till föga för tyska krav och massarresterade minst 13 000 judar. De hölls i flera dagar utan mat eller vatten i en cykelvelodrom Vél d’Hiv varifrån den här händelsen har fått sitt namn.

Sarah är 10 år när polisen knackar på dörren för att hämta henne och hennes judiska familj. Hon låser in sin lillebror i ett skåp och tror att hon snart kan återvända för att hämta honom. Tyvärr går det inte som Sarah planerat. Familjen hamnar först i Vél d’Hiv och transporteras sedan till ett läger och sedan vidare till Tyskland. Sarah lyckas rymma och klarar sig mirakulöst genom krigt tack vare att vänliga människor tar sig an henne och hjälper henne.

I början läser vi vartannat kapitel berättat av Sarah om händelserna sommaren 1942 och vartannat berättat av Julia som börjar gräva i händelserna kringVél d’Hiv-arresteringarna och fördjupar sig i Sarahs berättelse. Det är ett bra berättartekniskt grepp men tankarna, känslorna och slutledningsförmågan som författaren tillskriver en 10-årig flicka är inte trovärdiga. Jag tror att få barn kan dra så smarta slutledningar och tänka så mogna tankar och här förlorar boken lite av sin trovärdighet.

Ibland tycker jag att Tatiana de Rosnay underskattar sina läsare. Ungefär 100 sidor innan hon avslöjar vad Julias barn ska heta har den kloke och insiktsfulle läsaren redan gissat detta bara för att det är så uppenbart och en smula fantasilöst.

Ett av bokens viktigaste budskap är ändå att den tar upp tabun i Frankrike som lever kvar knutna till ockupationstiden. Fransmännen och Vichyregeringens skuld i att ingen reagerade mot fasorna och tyskarnas behandling av judarna belyser författaren på ett bra sätt.

torsdagen den 1:e mars 2012

Fössta tossdan i mass

Fössta tossdan i mass, Alla smålänningars nationaldag,

Vi hyllar våren och vi hyllar Småland, dialekten och folket.
Idag är dagen. Det är fössta tossdan i mass.
Smålänningar utöver detta land- förenen eder och ställ till med fest!
Isterband och ostkaka med lingondricka kanske?

Imre Kertész - Mannen utan öde

Bara februari och jag har redan klarat av min sjätte nobelpristagare. Imre Kertész fick priset 2002 och motiveringen löd:
”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke"

Imre Kertész skildring av en pojke och hans vistelser i en rad koncentrationsläger är en bok som jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig. Den var helt enkelt fängslande från pärm till pärm. Mannen utan öde är en enkelt skriven och från känslor helt avskalad bok om fånglivet, de knappa matransoneringarna, järnvägstransporterna, gallringsprocesserna etc etc.

När jag läser Mannen utan öde får jag en konstig vision av att läsa en slags förvrängd turistbroschyr. Överallt dit bokens huvudperson György Köves  kommer ser han sig omkring och noterar geografin, byggnader, hur mottagningsprocessen går till, rakningen av hans huvud och avlusning och dusch där det till hans lättnad kommer varmt vatten istället för gas. Det är säkert ett medvetet litterärt grepp och som på något sätt får förtattaren att nå hem med sitt budskap på ett effektivt sätt.

Pojken som huvudperson är filosofisk och finner sig i det mesta han utsätts för och försöker något positivt i allt. Just det här draget påminner mig om en annan känd bok Alexander Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv som ju utspelar sig i ett ryskt fångläger i Sibirien.

Jag svor på för några månader sedan att jag var mätt på skildringar från andra världskriget men den här boken kunde jag bara inte låta bli sedan jag fyndat den på loppis för 2 kronor!!! Jag känner att jag räddade den från hyllornas anonymitet till ett bättre öde i min bokhylla.

Nobelprisprojektet har också läst Mannen utan öde.