fredag 9 november 2012

Bokbloggsjerka 104

I veckans jerka frågar Annika oss följande:

Har du en ”guilty pleasure” eller en favorit som eventuellt kan förvåna oss jerkare?

Svar Ja. Det finns en bok som verkligen betytt mera för mig än någon annan bok. Inte bara för min läshunger utan också för mitt historieintresse.

Boken som startade allt
En nött, välläst och mycket älskad bok

När jag var i 13-års åldern gick romanen Dèsirée av Annmarie Selinko som följetong i Året Runt. Jag kunde knappt bärga mig tills det att veckans nummer damp ner i brevlådan (på den tiden på fredagarna). Att säga att jag slukade de olika avsnitten är en underdrift. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. I mina tidiga tonår där alla möjliga tankar for runt i huvudet hade den här boken allt. Kärlek, historia, en stor portion av verkligheten, krig och fred och inte bara hjältedåd utan också hjältinnedåd.

Dèsirée, originalet

Jag sprang ofta på mitt bibliotek och lånade den enda kopia som fanns tills bibliotekarien höjde på ett ögonbryn och undrade om jag inte ville läsa något annat. Jag har läst boken så många gånger att jag brukade utmana min familj med att läsa ett par meningar ur boken och jag skulle genast kunna säga var i boken detta citat var hämtat från. Jag har inget minne av att jag någonsin misslyckades. Att jag vr en nörd är ett understatement. Varje 8 november (Dèsirées födelsedag) köpte jag en Napoleonbakelse för att fira, speciellt festligt var det 1977 då det var 200 år sedan hennes födelse.
Välkommen födelsedagspresent

Ett par år senare förbarmade sig min moster över mig och gav mig ett alldeles eget exemplar av Dèsirée. Stor lycka. Intresset har svalnat med åren kan jag för säkerhets skull berätta och nu är det många år sedan jag läste boken. Den har dock kvar en hedersplats i min bokhylla. Jag kan lugnt säga att Selinkos bok har varit ingången för min kärlek till läsning.
När vi för ett par år sedan skaffade en hund av den franska rasen Petit Basset Griffon Vendeen skulle den lilla valpen ha ett riktigt namn människonamn, det var ett krav från uppfödaren. För mig var namnvalet självklart. Vad passar bättre för en liten tik med franskt ursprung än namnet Dèsirée, som ju också betyder den efterlängtade? Maken var snäll och hade inget att invända mot mitt val.

Nu är vovven den enda Dèsirée i mitt liv.
Här på utställning där hon får sitt förstapris.




Inlägget publicerades första gången 120312 på internationella kvinnodagen som en del i en bloggstafett.
 








12 kommentarer:

Monika sa...

Oj, jag har ett par böcker som jag läste om några gånger i tonåren, men ingen som gjort så starkt intryck på mig :)

Lena sa...

Vilken kärlek till en bok. Helt underbart. Jag kommer också ihåg att jag läste en del berättelser i Året runt som jag tyckte var bra. Mamma prenumererade på tidningen när jag var ung. Men ingen berättelse som jag idag direkt kan komma ihåg.

Carro sa...

Att läsa Året Runt som trettonåring måste också ha varit lite ovanligt! Jag menar nu är det ju Frida och Vecorevyn och Julia och allt vad de nu heter ;)

Chicken sa...

Heh, så roligt att den boken betyde så mycket för dig! Själv har jag också ett par sådana böcker på hyllan. ^^

Hanneles bokparadis sa...

Den får jag ta och läsa, följetong i tidningar var mysigt.

Lotten sa...

Det är många böcker som gjorde intryck, men inte fullt så mycket. Kul att läsa:-)

Henrik Johansson sa...

Wow! Vilket engagemang!

Sara Pepparkaka sa...

Det var verkligen roligt att höra om Dèsirée! Kan inte komma ihåg att jag skulle ha haft någon liknande tydlig bokkärlek.

Boktjuven Ingerun sa...

Jag säger det samma. Jättekul att höra om Desiree!

Vargnatts bokhylla sa...

Vad härligt med en bok som gjort så starkt intryck! Och vilken söt vovve :)

Författardrömmar sa...

Vad roligt med en bok som gjort så starkt intryck! :)

Den luttrade bibliotekarien sa...

Desirée var också en av mina allra bästa läsupplevelser under tonåren.