måndag 31 oktober 2011

Siri Hustvedt - Sommaren utan män

Mia är poet och kring de femtio. Efter 30 års äktenskap tillkännager hennes make en dag att han vill ta en paus. Mia får ett sammanbrott, en psykos, och hamnar på sjukhus ett tag. Räddningen och återuppbyggnaden av Mias liv sker över en sommar, Sommaren utan män.

Mia tar jobb som en slags poesilärarinna för en grupp 12-åriga flickor. Vi får på nära håll uppleva hur elaka de är mot en i gruppen och hur Mia försöker sona och förena med hjälp av den litterära skapandeprocessen. En annan grupp av kvinnor som figurerar som en stark och härlig grupp är Mias mor och hennes väninnor, De Fem Svanarna på äldreboendet. Damerna har en egen bokcirkel och det är extra roligt att följa deras samtal kring bl a Jane Austen. De gamla damerna har också en väldigt pragmatisk inställning till döden något som läsaren får bevittna. Dessutom förekommer Mia syster och en granne, en kvinna med två små barn och en del äktenskapliga problem.

De här kvinnoödena och deras olika åldrar går in och ut i varandra i berättelsen och det gäller att hänga med i svängarna. Mina speciella favoritstycken i boken var nog de där de unga flickorna var med. Mödan av att växa upp, tonårsproblem, hemlig kärlek och kärleken till poesin behöver inte vara intantilt eller sötsliskigt skrivet. Siri Hustvedt ger var ålder tid och plats i romanen.

söndag 30 oktober 2011

Albert Engströms gubbar

Efter min far har jag en bokserie med Albert Engströms gubbar, det är åtta band tryckta 1941 sprängfyllda med Engströms teckningar där kända figurer som Kolingen och Bobban förekommer flitigt. Teckningarna har ursprungligen pubicerats i Söndags-Nisse och Strix.


Hitills har jag inte brytt mig särskilt mycket om Albert Engströms gubbar och väl tyckt att tiden har sprungit förbi hans humor. Nu har jag i alla fall tänkta utmana mig själv och bekanta mig med böckerna och teckningarna. De är ju trots allt klassiker.
- Varför kan du inte din läxa?
- Jag har ont i huvudet magister!
- Äh, skryt inte!

lördag 29 oktober 2011

Kulturmiljön hemmavid del 1

Vällingklockan


En vällingklocka är en gammal beteckning på en klocka av kyrkklockstyp, oftast upphängd i en takstapel. I gamla tider var det vällingklockan som kallade arbetsfolket vid större gårdar och bruk till måltiderna. Därav namnet förstås.

Vår vällingklocka satt tidigare på drängastugan, en byggnad, som sedan länge är borta. Idag är vällingklockan monterad på ett uthus. Klockan kunde även användas vid andra tillfällen än att kalla till mat. Vi vet, att man vid en stor skogsbrand på gården 1917 kallade folk samman genom ihållande klockringning. Nyby bruk 1861 står det på klockan. Klockans upphängning och rep har reparerats respektive bytts ut på 1970-talet och skicket ses kontinuerligt över. Vid speciella högtider och varje nyårsafton vid tolvslaget ringer vi fortfarande i vällingklockan.

fredag 28 oktober 2011

Kerstin Ekman - Händelser vid vatten

Vore fler deckare skrivna som denna skulle jag kanske tänka om och läsa en och annan. Kerstin Ekman gick tillbaka till sitt ursprung som deckarförfattarinna när hon skrev Händelser vid vatten 1993 men samtidigt blandar hon så mycket mer så boken är en riktig Ekmanbok med de ingredienser jag känner igen och tycker om.

Miljön i trakten kring Svartvattnet är mig så bekant efter flera Ekmanböcker.  Naturskildringarna, personbeskrivningarna, den förtätade stämningen och den skickligt vävda historien är så fina och som jag kommit att förvänta mig av Kerstin Ekman.

I början på 1970-talet begås en midsommarnatt ett dubbelmord. Det kommer att dröja 20 år innan någon börjar närma sig ett svar på gåtan. Tre inblandade, en ung kvinna, en medelålders polis och en pojke berättar alla sin version av händelserna vid vatten och för på så sätt berättelsen framåt. Vi får följa dem, deras tankar kring mordet, tiden efteråt när deras liv sakta normaliseras igen och till slut 20 år sedan. Deras liv var från början helt separata från varandra men med tiden växer de varandra närmare och blir till slut hjälplöst insyltade med varandra.

torsdag 27 oktober 2011

Författare live

Årets upplaga av Bokens Dag i Växjö var tyvärr lite avslagen och det tog aldrig riktig fart. Kanske var det blandningen av inbjudna författare som inte funkade, det var också ganska många tomma stolar i salongen  och inget riktigt dragplåster hörde jag en bänkgranne säga. Vi var utlovade tre litterära timmar men hux flux efter dryga två, så var kvällen slut. Ganska snopet.

Kvällens drottning var utan tvekan Christine Falkenland som läste ur sin nya bok, brevromanen Sfinx med en inlevelse och passion som var enastående. Det var utan tvekan kvällens behållning.

Journalisten Lars Aduktusson var korrekt, initierad och skilde sig från de andra författarna. Han berättade inte själv utan blev intervjuad vilket måste ha känts udda ur hans synvinkel. Tyvärr var det han hade att säga ganska tråkigt.

Författarduon Buthler och Öhrlund uppträdde tillsammans och jag fick aldrig klart för mig vem som var vem. Deras typ av böcker är inget som lockar mig men de gjorde det bästa framträdandet på kvällen när de växelvis berättade hur deras skapelseprocess går till, varifrån idéer kommer och vem som gör vad. Det var proffsigt.

Jordahl och Svensson i signeringssoffan


Amanda Svensson må vara nominerad till ett Augustpris men tyvärr blev jag inte särskilt sugen på att läsa hennes roman efter det smakprov hon gav oss igår.

Anneli Jordahls framträdande var inte så proffsigt men det är ändå den bok av de sex presenterade igår som jag har lust att läsa. Augustenbad en sommar verkar vara i min smak och innehåller så mycket mera än än vad kurbadet hade att erbjuda folk på 1890-talet. Det var en brytningstid då det moderna Sverige började knacka på dörren.

Sist men inte minst var Jens Liljestrand som generöst bjöd på sig själv och trivdes med att vara där han var igår kväll och att berätta om sin bok Adonis.

Ett antal av kvällens böcker lottades ut på sittplatserna och även i år hade jag turen med mig och vann en bok, signerad att ta med hem. Förhoppningsvis är den bättre än vad baksidestexten ger vid handen.

Jens Liljestrand håller min vinst i handen.
Ett signerat ex av hans bok Adonis.

onsdag 26 oktober 2011

Madame de Lafayette - Prinsessan de Clèves

Det var en förflugen kommentar från den franske presidenten Sarkozy som väckte mitt intresse för Madame de Lafayettes Prinsessan de Cléves. Sarkozy menade att det är inte så konstigt att den franska ungdomen ballar ur när de får läsa sånt "känslosvammel" från i skolan. Presidentens uttalande ledde till en kampanj i Frankrike om att läsa klassiker. Knappar med texten "Jag läser Prinsessan de Cléves" delades ut på bokmässan i Paris.

Nyligen fick jag i mitt paket Pocket och Prassel 6 pocketboken i svensk översättning och kunde inte vänta länge med att själv läsa och bilda mig min egen uppfattning. Det var det värt.

Historien utspelar sig i mitten av 1500-talet vid det franska hovet dit det kommer en ung och vacker flicka som väcker uppseende. Hon blir snabbt bortgift med prinsen av Cléves som avgudar henne men som hon inte alls bryr sig om. Det dröjer inte länge förrän prinsessan de Clèves blir kär, men inte i sin make, utan i hertigen av Nemours. Känslorna är besvarade men hon håller på sig precis som hon blivit uppfostrad till att göra. Prinsessan de Clèves make dör av sorg över sin obesvarade kärlek til sin hustru och då kan man tro att det är fritt fram för de båda älskande, men icke sa nicke. Prinsessan håller på sig även i sitt änkestånd, hon går i kloster och vägrar träffa hertigen av Nemours som mer eller mindre förföljer henne.

Det finns de som säger att detta är en av de första moderna romanerna De är historien om en kvinna som tänker för sig och som handlar efter eget huvud inom gränserna för de konvenanser och uppförandegränser som fanns då. Hon sätter sin ära i första rummet och månar om sin inre sårbarhet.

Initialt var det lite jobbigt att läsa, de första 20 sidorna innehöll i stort sett bara en lång radda av hovpersonligheter vid denna tid. Alla personer i boken har funnits, utom Prinsessan de Clèves och hennes mor. Den franska drottningen vi möter är ingen mindre än Katarina av Medici, en viljestark och makthungrig kvinna som låg bakom Bartolomeinatten och som jag läst en hel del om. Hon var en fascinerande kvinna. Boken då? Ja, kommer man bara över början av boken lättar läsningen. Till slut kan jag säga att jag inte håller med president Sarkozy.

tisdag 25 oktober 2011

Bokens dag i Växjö

Jag ser verkligen fram emot ikväll då en väninna och jag ska gå på Bokens Dag i Växjö. Sex författare kommer för att prata om sina böcker och de är; Amanda Svensson, Lars Adaktusson, Anneli Jordahl, Dan Buthler och Dag Öhrlund, Jens Liljestrand och Christine Falkenland. Mest nyfiken är jag på Anneli Jordahl och hennes bok Augustenbad. Jag läste och tyckte mycket om Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) för något år sedan. Dessutom ska det bli spännande att höra mera om Christine Falkenland. I handväskan kommer jag att ha hennes bok Min skugga, som jag hoppas få signerad i pausen.

måndag 24 oktober 2011

En blogaward

Jag tackar och bugar Anna på Och dagarna går som gav mig denna utnämning. Hennes motivering löd:

Social bloggerska som bland annat skriver om tyskspråkigt och historiska romaner. Trädgården lockar också!


Utnämningen ska vidare och fem bloggar som jag följer och gillar ska få stafettpinnen av mig. Det är inte helt lätt att välja men här kommer ett axplock av bloggare som jag uppskattar och återvänder till ständigt.

A room of my own är en vacker blogg både text- och utseendemässigt. Här hittar jag inte bara många tips på bra böcker utan också förklaring till många av våra kära traditioner.

Böcker har en blandad boksmak och hennes reportage om livet i Italien är till ständig glädje och inspiration.

The Book Pond har en rolig blandning av litteratur och vardagligheter som tilltalar mig. Här finns ständigt inspiration att hämta och ger mig ofta ett nytt perspektiv på saker och ting.

Ingrids boktankar är en blogg jag följt länge och genom sina intressanta, varierande och kvalitativa inlägg sår hon i en klass för sig. Hon är verkligen den bortglömda litteraturens förkämpe och har visar att det är möjligt att göra spännande resor i Europa från sin egen läsfåtölj.

Petrarhodin  är en blogg som ger sig i kast med fantastiska läsprojekt och blandar i övrigt friskt. En härlig blogg att återvända till för att inspireras och roas av hennes varierande litteratursmak.

Skickar ett stort hjärta till er alla, om någon sedan vill skicka vidare är det kul. Gör som ni tycker själva...

 
Instruktion:
1. Klistra in awarden på din blogg.

2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna.

3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.

4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.

5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra

Bokbloggskram!

söndag 23 oktober 2011

Günter Grass - Mitt århundrade

Inspirerad av Ingrids boktankar har jag läst Günter Grass bok Mitt årnundrade. Det är ett ambitiöst projekt han drog igång Günter Grass med att skriva hundra kapitel som var och en speglar ett år under 1900-talet. Stora och små händelser blandas, både världskrigen och halmhatten får sin beskärda del, för att inte tala om fotboll, politik, kultur och andra strömningar. Det har varit en klok idé att ha google till hands när jag läst, för många personer, platser och händelser har jag behövt slå upp och då på så sätt också fått en bra undervisning i det tyska samhället på köpet.
Varenda kapitel är skrivet i jag-form, men vem som är jaget varierar. Berättarjagen skiftar mellan en vägbyggare, en journalist och en skolflicka. Mot slutet av 1900-talet väver Grass in sig själv, sitt liv och författarskap. Det får man väl tillåta honom att göra tycker jag.

Vissa kapitel och beskrivningar av människoöden fascinerar mera än andra och stannar kvar. Jag tänker kanske främst på alla de berlinerkvinnor som när väl kriget var slut fick börja sin kamp för freden och livet efter kriget. Många var dem som samlade byggmaterial i de bombade ruinerna, knackade rent tegelstenar och levde på en skraltig lön och matranson. De är de egentliga hjältinnorna!

Grass ligger ett decennium före Jan Guillous Brobyggarna som också ska sammanfatta 1900-talet, men genom ett släktperspektiv istället. Jag är inte särskilt lockad att läsa Brobyggarna och är glad att jag valde att läsa Mitt århundrade. Det ångrar jag inte

fredag 21 oktober 2011

Min nominering

Du som har en bokblogg kan vara med och nominera din/dina kandidater till Bokbloggarnas litteraturpris. Priset är instiftat av bokbloggen Breakfast Book Club. Läs mera här hur du gör.

Jag har redan nominerat mitt val och det var inte svårt. Det blev Tomas Bannerheds Korparna. Nu är han också nominerad för Augustpriset och jag vet inte om det är bra eller dåligt vad gäller bokbloggarnas pris.

torsdag 20 oktober 2011

Kazuo Ishiguro - Återstoden av dagen

Jag har flera gånger sett den underbara filmen Återstoden av dagen med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna och nu alltså tagit itu med boken också. Man skulle kunna tro att författaren är en urbrittisk författare men icke så, utan det är en japanskfödd man Kazuo Ishiguro, numera brittisk medborgare har åstadkommit det här mästerverket.

Huvudpersonen är Mr Stevens, butler på Darlington hall sedan många år. Nu är det är 1956 och Mr Stevens har fått en ny arbetsgivare som är en stenrik amerikan. När bristen på arbetskraft för herrgården blir akut får Mr Stevens låna sin arbetsgivares bil för att åka och leta upp f d hushållerskan Miss Kenton för att kanske kunna övertyga henne om att komma tillbaka efter 20 år till Darlington hall.

Samtidigt som vi får följa Mr Stevens resa för att leta upp miss Kenton, får läsaren också ta del av livet på Darlington hall och Mr Stevens arbete där. Han går helt och hållet upp i sitt arbete och har under som gått inte tillåtit sig något privatliv utan är helt enkelt gift med sitt arbete. Boken är en odyssé över en försvunnen värld och dess vanor och levnadssätt och ger en bra inblick i den strikta hierarki som rådde både upstairs och downstairs i England. Klassindelningen var strikt och övertramp uppmuntrades icke. Författaren har gjort ett gediget forskningsarbete för att på ett så lätt och smidigt sätt fläta in berättelsen i sin historiska plats.

När jag läser Återstoden av dagen tycker jag att Anthony Hopkins skugga vilar tung över inte bara Mr Stevens utan också över hela texten. Mr Stevens är en tragisk och känslohämmad figur som i sin roll att tjäna gjort butleryrket till ett kall och i processen utplånat sig själv och sin personlighet. I slutet lovar han sig själv att försöka träna sig i att skämta mera, inte för att han själv upplever sig som tråkig, nejdå, men hans nya amerikanska arbetsgivare förväntar sig troligen detta!

onsdag 19 oktober 2011

Thomas Tranströmer - Sorgegondolen

Konstigt nog var det ingen kö på Thomas Tranströmers diktsamling Sorgegondolen från mitt bibliotek utan jag fick den veckan efter beställningen gjorts.

Jag läser att Sorgegondolen kommer från ett klassiskt musikstycke komponerat av Franz Liszt och många av dikterna skrevs efter hans stroke. Temat är då frustrationen han känner efter sin stroke och svårigheter att uttrycka sig. Detta tilltalade mig mycket när jag på måfå valde en diktsamling ur bibliotekets katalog.

Häri finns några haiku dikter, de första som Tranströmer låtit publicera och en av dem fastnade jag direkt för.

Och natten strömmar
från öster till väster med
månens hastighet.
Jag är ledsen Thomas Tranströmer och alla dina fans, men jag har svårt för lyrik. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är inte min grej. Jag kan hitta många vackra ord och strofer men jag har svårt att bli lyrisk över lyrik. Därmed inte sagt att jag kommer att sluta prova mig fram. En dag hoppas jag att knuten ska lösas upp för mig och att jag ska se ljuset.

tisdag 18 oktober 2011

Vem tror du att du är?

Tisdagskvällar under hösten har varit högtidskvällar för mig. Den utmärkta släktforskarserien Vem tror du att du är? är en given programpunkt för mig. Har du inte sett programmet så går det ut på att kända svenskar får hjälp med att hitta sina anor. Hitills den här säsongen har vi avverkat bl a Dregens, Lill-Babs, Caroline af Ugglas och Måns Herngrens anfäder.

Jag har hållit på släktforskning i över 20 år och lär mig ständigt nya saker och kan inte hjälpas att fascineras över hur mycket vi flera hundra år senare egentligen kan få fram om vår farmors farfars mormors farfars far. De svenska källorna är unika och det är inget märkvärdigt att leta sig tillbaka till slutet av 1600-talet. Dock är det ingen tävling att ta sig så långt tillbaka i tiden som möjligt utan att få reda på så mycket som möjligt kring det liv våra föregångare levde.

Ikväll letar Rikard Wolff efter sina släktingar och av döma av de förhandsglimtar vi fått, leder hans letande till Auschwitz Birkenau.

måndag 17 oktober 2011

Birgitta Stenberg - Alla vilda

Alla vilda är min första kontakt med författaren Birgitta Stenberg. Det var en smula konstigt att börja med den fjärde av fem självbiografiska böcker, men det var den som råkade komma min väg. Det visade sig gå utmärkt att hoppa rakt in i nummer 4 som till största delen utspelade sig på Mallorca på tidigt 1950-tal, långt innan charterturismen tog fart till ön.

Birgitta levde i ett öppet lesbiskt förhållande med en målare och umgicks i vidsynta kretsar med andra homosexuella par, alkoholister, drogmissbrukare, bohemer och konstnärer. Det var en salig (kanske osalig) blandning av folk och det råder inget tvivel om att det var ett vilt leverne.

Kärleksscenerna är högljudda och detaljerat återgivna liksom de olika dryckesslagen. Hon värjer sig inte från att själv komma i en dålig dager när hon beskriver sitt amfetaminmissbruk och hur lätt det var att få tag på sådant öppet på de spanska apoteken. Hon är naiv, har svårt att hålla i pengar och behandlar sin sambo ganska illa. Hon själv och hennes nöjen går före allt annat.

Det var ett roligt tidsfördriv att lyssna på Alla vilda men jag kommer inte att återvända till henne i brådrasket. Dessutom fick Birgitta Stenberg Piratenpriset 1999 och bara av den anledningen känns det bra att ha läst något av henne.

söndag 16 oktober 2011

Ansökning till vårterminen

Det är hög tid att skicka in sin anmälan till vårens universitets- och högskolekurser. Den här gången har jag fastnat för en kort kurs, vis av erfarenheten att på våren brukar jag ha så mycket annat som lockar. Umeå universitet ger dock en kurs helt på distans med det lockande innehållet Nobelpriset i litteratur, 7.5 hp, denna har jag sökt och nu är det bara att hålla tummarna för att jag ska komma med.

http://www.umu.se/utbildning/program-kurser/kurs/?currentView=about&code=1LV045

Välordnade Schweiz

En bekant till mig vistas ett par månader i Schweiz och här visar hon att det verkligen är ett av de mest välordnade länder som finns. Här är två bokinriktade exempel:

Service med bänk och böcker från det lokala biblioteket.

Böcker snyggt i hyllorn där du kan plocka till dig vad du är sugen på att läsa.
 Det framgår inte om det t o m är ordna i bokstavsordning efter författaren.
 Ordnung muss sein

lördag 15 oktober 2011

Christine Falkenland - Min skugga


Ibland samspelar ödet till att jag upptäcker en ny bok eller författare och det här ett sådant tillfälle. Tre händelser har sänt mig till denna bok.

1. Ett stort tack till Tekoppen som skickade Min Skugga av Christine Falkenland till mig.

2. Det var inte så många veckor sedan hon var med i Babel och väckte min nyfikenhet.

3. Nu ska Christine Falkenland komma till Växjö och Bokens Dag dit jag har skaffat mig biljetter.

Vad göra annat än att läsa Min skugga?

Språkligt sett är berättelsen vacker. Den är kort och lättläst MEN det beskriver inte innehållet. Huvdpersonen är Rakel. Hon haltar efter en olycka i barndomen och för att få sig en man och lite trygghet så gifter hon sig med änkligen Georg. Äktenskapet är inte lyckligt. Georg kan inte glömma sin första fru och Rakel vantrivs på ön dit hon flyttat, fiskarfruarna skrämmer henne med sina ögon och hon hittar ingen att ty sig till.

Isoleringen på ön blir värre av hennes handikapp och Rakel utvecklas till en förgrämd, elak och vidrig kvinna och Falkenland lyckas beskriva henne och hennes omgivning på ett realistiskt och trovärdigt sätt. Jag är helt såld. Boksidorna dryper av den förtätade stämningen och jag vill att boken ska vara längre. Rakel är den otrevliga huvudpersonen som läsaren ändå får en förståelse för. Det är trots allt lite synd om henne trots det hon gör mot styvdottern Cornelia och hennes som Paul.

fredag 14 oktober 2011

Vem är jag?

Linda har en rolig snabbtest hur man fungerar som läsare. Nåja, allt är inte svart eller vitt men säkert säger det något om mig.


Hur är jag som läsare?

snabb - långsam (när jag njuter av det jag läser eller inte vill missa en stavelse av en vacker text går det långsamt.

läser alla ord skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag struntar fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

läser alltid på svenska läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

 


 
 

Bokbloggsjerka del 52

Det var verkligen ett tag sedan jag var med om en bokbloggsjerka. Den är veckan frågar Annika så här:

Vilken är den sämsta bok som du faktiskt har läst ut och varför var den så dålig?

Det finns säkert mer än ett svar på den här frågan men den senaste boken jag tragglade mig igenom trots att jag tyckte den var urusel var Marcus Birros Att leva och dö som Joe Strummer. Att jag läste ut den berodde enkom på att jag vunnit den på min entrébiljett till Bokens Dag i Växjö förra året. Böcker om övervintrade förvuxna popsnören och wannabe-musiker finns det på tok för många av redan och denna tillförde inget nytt. Den var inte originell, inga bra miljöskildringar eller personbeskrivningar och var inte ens rolig. Tummen ner definitivt!

Dennis Fried - Genevieve, i huvudet på en hund. En pälsklädd dams memoarer

Ibland kan det vara avkoppling att läsa något riktigt lättviktigt och lättsmält som omväxling till den litterära kost jag normalt förtär. Genevieve, i huvudet på en hund. En pälsklädd dams memoarer tillhör definitivt denna kategori. Bara den långa och krångliga titeln anger kanske att det finns mer substans i titeln än i boken.

Detta är den första bok jag läst där bokets jag är en hund. En bortskämd, amerikans papillontik med mycket egna idéer som idiotförklarar sin matte och husse. Visserligen kan jag som matte känna igen en del beteenden som vovsingen själv beskriver, men jag har svårt att tro att det ligger någon djupare tanke eller finns någon illistig plan bakom min egen hunds ibland aparta vanor som Genevieve vill ha det till.

Boken är mycket amerikansk och är väl en fortsättning på den trend där Disney har gått i bräschen för att göra alla djur mer mänskliga och mera älskansvärda. Det är vi människor som applicerar våra egna känslor på djuren när de själva förmodligen drivs mer av drifter än av något annat. Jag tror knappast att våra kära fyrbenta vänner är kapabla till att planera och tänka ut skeenden i flera led.

Ta boken för vad den är, ren underhållning och eftersom det bara tog ett par timmar att läsa den ska jag inte gräma mig så värst mycket över förspilld lästid. Jag skrattade till en gång och det var vid följande citat:

"Varför finns det katter? Det finns faktiskt inget bra svar på den frågan. Min personliga uppfattning är att det var Guds första försök att göra hundar och Han gjorde bort sig. Totalt".

torsdag 13 oktober 2011

Danskt och japanskt i radioföljetongen

Just nu pågår Radioföljetongen En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa som jag läste nyligen och gillade jättemycket och skrev om här. Den kan man lyssna på här fram till 111130.

Nästa Radioföljetong blir dansk till glädje för mig som ska läsa en hel del danskt inför nästa års bokmässa. Det blir Peter Hoegs bok från 1993, De kanske lämpade, som börjar sändas 111101. Det blir något att se fram emot.

Önska litterära vintervärdar, eller andra

På Sveriges Radios hemsida kan alla önska vilken vintervärd man önskar höra. Önskandet pågår t o m16 oktober på den här länken. Önska din favorit i repris eller föreslå en helt ny värd. Här finns gott om författare som varit sommarpratare och som man kanske vill höra mera av. Jag har valt min favvis redan.

Avbruten läsning

Nu har det hänt igen, jag har fått tag på en bok på loppis som jag tyckte var så dålig att jag inte orkade försöka ta mig igenom den från pärm till pärm. Vid pass 60 sidor gav jag upp. Rent Hus av Louise Boije af Gennäs var min första erfarenhet av den här författaren och det gav inte någon mersmak.

Av så långt jag kom och baksidestexten att döma handlar det om Siri, invandrad från Finland som städar i riksdagshuset. Nu sysslar hon inte bara med att rengöra mattor och putsa fönster utan också att ta diverse parlamentsledamöter hon inte tycker om av daga. Jag kan inte begripa varför jag ska lägga ner tid på att läsa klart sånt dravel, nej boken åker tillbaka till loppis med det snaraste.

onsdag 12 oktober 2011

Se blomman - Kerstin Ekman, Gunnar Eriksson

I Se Blomman får läsaren följa med två blomsterälskare, författaren och botanisten, på vandring bland blommor och blad. Vilken fullträff är inte den här kombinationen. Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson turas om att lotsa oss på fjällvandring, på ängen, i skogen och även på obskyra ställen som grustag i jakten på blommor. De kompletterar varandra så väl och det är balans och harmoni i boken.

Vi möter mest text men också vackra fotografier varvat med vackra gamla blomsterplanscher. Här finns beskrivningar av vandringar, utdrag av dikter och biografier över kända botanister som t ex Elias Fries. Denne man från Femsjö socken i Småland är för svamparna vad Linné var för blommorna. För mig personligen blir det inte sämre av att han råkar vara släkt till släkten till mig någon gång i slutet av 1600-talet.

Det är ingen bok som man sträckläser, men den har legat länge på nattygsbordet och jag har läst ett stycke då och då. Till sist vill jag avsluta med ett citat av Haqvin Spegel på tal om en lång och vacker sommardag. Hänger ni med i gammalsvenskan?

Thet war een Hiertans Dag blant alla Werldens dagar!
Een Dag then iag med Lust mig nu till Minnes Drager.

tisdag 11 oktober 2011

Tack till min hemlige bokvän

Ett stort tack till min hemliga bokvän som visar sig vara Hanna leker.
Hon har lyckats plocka ihop ett fantastiskt bokpaket skräddarsytt för mig och inte bara en utan två böcker! Paketet innehöll följande:
  • Prinsessan de Clèves av Madame Lafayette, en bok som stått på min önskelista länge.
  • Erik Axel Karlfeld - Ett urval av hans dikter
  • En påse med favoritnaturgodiset - Japanmix (det mesta är redan uppätet)
  • Te från Jämtland som ska avnjutas ikväll.
  • Två fina bokmärken, kan man någonsin få för många?
  • Ett fint kort gjort med inspiration av Elfriede Jelineks "Prinsessdramer", hitills okänd för mig, vari jag hittade ledtrådarna som ledde mig fram till Hanna leker.
Stort tack till min hemliga bokvän för ett jättefint och väl uttänkt paket.

Läsplaner inför bokmässan 2012

Fast jag nätt och jämt hämtat mig från all uppladdning inför och sedan besvikelsen över att jag inte kunde åka till bokmässan i år börjar så smått tankarna inför nästa års bokmässa ta form. Nästa års tema är nordisk litteratur och då måste jag erkänna att jag är sorgligt dåligt bevandrad i våra grannländers moderna litteratur. Klassikerna i form av Johan Ludvig Runeberg, Väinö Linna, Martin Andersen Nexö, Sigrid Undset och Halldór Laxness har jag någorlunda koll på, värre är det med den moderna litteraturen.

Jag har tänkt mig att läsa minst 3 olika författare från vardera landet, vilket ger sammanlagt 12 böcker, en för varje månad. Det verkar inte vara oöverstigligt. Det är dock ett ganska stort stycke att gapa över fyra länder så i den mån det blir lästid över eller jag inte räcker riktigt ända fram kommer jag att lägga det mesta av krutet på Danmark. Varför?

Jo, Danmark är det land som jag varit mest i utav de nordiska länderna och de har det språk jag har lättast att ta till mig. Utav de fyra är det det enda jag kan läsa på orginalspråk. Min man härstammar för några generationer sedan från Danmark och vi har många grannar här runtikring som är danskar så anknytningspunkterna är många.

Den moderna isländska litteraturen känner jag dåligt men här finn ju alltid böckerx3 att ta till. Hon kör ett speciellt tema med isländsk litteratur på sin blogg och jag kommer att hålla ögonen öppna för flera litteraturtips därifrån.

Från Finland har jag visserligen läst både Sofi Oksanen och det mesta som Aarto Paasilinna skrivit, men vad i övrigt är är mörker.

I somras bekantade jag mig med Per Petersson från Norge och tidigare har jag läst några av Anne B. Ragdes böcker, annars finns här mera att lära och hämta är jag säker på.

måndag 10 oktober 2011

Paus i bloggandet

Nu drar jag till skogs i några dagar för att umgås med jaktkompisar, njuta av vacker höstnatur och kanske, kanske, kanske möta en sådan här vacker älgtjur.

Förhoppningsvis får jag tid att titta in i bloggosfären några gånger men knappast själv blogga och därför ska jag försöka förbereda ett eller annat inlägg också.

söndag 9 oktober 2011

Torgny Lindgren - Pölsan

Jag har än en gång njutit av att lyssna till när Torgny Lindgren läser en av sina egna böcker. Den här gången Pölsan. En sak står klar när jag lyssnat klart och det är att jag aldrig kommer att smaka pölsa frivilligt. Jag brukar inte vara äckelmagad men beskrivningen över hur det går till att anrätta pölsan och vad som stoppas i koket är mycket verklig.Nu menar jag inte i första hand alla inälvor, rotfrukter och kryddor som går ner i grytan utan det där lilla extra, mular, klövar, ögon etc. Nej tack.

Historien tar sin början 1947 när två främmande män kommer till trakten, en skollärare och en handelsresande i tyger. Den senares identitet råder det stor osäkerhet kring. Är han i själva verket Martin Bormann, nazisten på flykt? Dessa två herrar finner varandra i sina gemensamma intresse kring att sjunga men också i besattheten av att hitta den perfekta pölsan. De far runt i byarna och provsmakar, sätter betyg och luskar i recepten. På sina resor stöter de också på en ung, tanig gosse vid namn Torgny Lindgren som serverar dem pölsa. Det är ett roligt grepp att skriva in sig själv i berättelsen, lite som när Alfred Hitchcock alltid brukade ha en statistroll i sina egna filmer.

Tillbaka till boken så finns här många fler bottnar som vanligt i en Lindgrenroman. Det är svårigheterna för glesbygdskommuner att få budgeten att gå ihop och räcka till åldringsvård, skola etc. Det är misstänksamheten mot främlingar. Det är också skrivandets konst och funderingar kring detta men framförallt så är den stora behållningen Torgny Lindgrens alldeles eget språk med västerbottniska inslag och enkelhet blandat med bibliska metaforer.


Det känns tryggt på något sätt att återse orter som Raggsjön, Avabäck och Inreliden som är så starkt förknippade med Torgny Lindgren-land. För den som vill resa själv och på plats uppleva dessa västerbottniska orter kan ta en titt på Norsjö kommuns hemsida.

lördag 8 oktober 2011

Julia Franck - Hjärtats blinda fläckar

I slutskedet av andra världskriget överges Peter 8 år av sin mamma Helene på en järnvägsstation när detra är meningen att de ska fly västerut undan sovjetarmen. Detta är inledningen till boken och givetvis är läsarens stora fråga, Hur kan en mor överge sin son på detta sätt och varför?

Julia Francks egen far övergavs av mor på samma sätt och det är det stora familjetraumat som författaren försökt skriva av sig. I själva romanen får vi följa Helenes liv från barndomen fram till den ödesdigra dagen 1945 då hon lämnar Peter på järnvägsstationen i fast förvissning om att han skulle få det bättre varsomhelst och med vem som helst annan än hon själv. Det är en välskriven bok, ett tidsdokument från Tyskland på 1910-20-30-talen där jag faktiskt upptäcker att Helene inte är en känslokall och elak kvinna utan har sin egen ryggsäck med tragedier, präglad av den tid hon levde i, att bära på. Så här kan det mycket väl ha gått till när Helene övergav Peter.

Efter sin fars död försökte Julia Franck och hennes syster att spåra sin farmoder men kom några månader för sent fram till den bostad i Berlin hon bott i. Hon fick aldrig träffa sin farmor för att höra hennes version av hur det hela gick till.

fredag 7 oktober 2011

Hjalmar Bergman - Lotten Brenners ferier

Pocketlover ordnar en utmaning som hon kallar tre på tre. Jag har valt att läsa tre hyllvärmare av Hjalmar Bergman och nu är jag klar med nummer två i utmaningen - Lotten Brenners ferier.

Jag var inte särskilt imponerad av nummer ett - Dansen på Frötjärn och måste väl medge att Lotten Brenners ferier inte är någon höjdare heller, dock bättre än den jag först läste.

Lotten Brenner är en ful flicka som satsat på karriären istället för hem och familj. Hennes vänner beslutar sig för att skicka henne på semester för att hon ska få ha lite kul och kanske träffa en man. Boken är bitvis ganska rolig även om humorn från 1928 då den skrevs inte alldeles har överlevt till idag. Hjalmar Bergman har en egenhet och det är att han låter sina karaktärer dyka upp i flera böcker. Lotten Brenner nämndes som flyktigast i Flickan med frack, Ludwig von Batthwyl och Kajsa Koch från samma bok finns med som bifigurer här och den kanske mest kände av Bergmans karaktärer som är med i Lotten Brenners ferier är Johan Markurell, från Markurells i Wadköping såklart.

I november är det dags att tackla nästa Hjalmar Bergmanbok och då hoppas jag på lite bättre kvalitet, det är nämligen Hans nåds Testamente som står på tur.

torsdag 6 oktober 2011

Grattis Thomas Tranströmer

Nu vet vi och alla som jag träffat och bloggar jag läst här ikväll när jag kom hem är glada och smått överaskade av valet. Jag är ingen stor lyrikläsare och generande obildad vad gäller Thomas Tranströmers författarskap. Det får bli bättring på den punkten och jag har lite att ta igen, det förstår jag.

Speciellt ödmjuk blir jag när man vet att Thomas Tranströmer drabbats av en stroke men kämpat vidare kämpat vidare och producerat fin litteratur. Han är en fin ambassadör för att det går att komma tillbaka efter efter en stroke.

Quiz i väntan på kl 13.00

Blir väntan idag lång kan man sysselsäta sig med quiz på Svenska Dagbladets hemsida där det gäller att känna igen fotografier av tidigare nobelpristagare. Det är ungefär samma fenomen som när man ger barn något att sysselsätta sig innan tomten kommer på julafton.

Nobelpristagarquizen hittar ni här.

onsdag 5 oktober 2011

2012 års nobelpristagare i litteratur

Sedan jag någon gång i början av 1980-talet började intressera mig för vem som tilldelades nobelpriset i litteratur, har det bara tre gånger slumpat sig så att jag läst vederbörande författare innan priset tillkännagavs. Senast detta skedde var så sent som förra året då Marie Vargas Llosas namn ropades ut och dessförinnan med Doris Lessing och William Golding. Jag har därför ingen förhoppning om att kunna nicka igenkännande imorgon vid 13-tiden. Förhoppningsvis blir det någon vars författarskap är helt okänt för mig så mitt litterära landskap kan breddas en smula.

Nedan följer en lista på alla nobelpristagare, de jag har läst är fetmarkerade, hittills 52 inalles.

2010 Mario Vargas Llosa
2009 Herta Müller
2008 J M G Le Clézio
2007 Doris Lessing
2006 Orhan Pamuk
2005 Harold Pinter             
2004 Elfriede Jelinek
2003 J M Coetzee              
2002 Imre Kertész              
2001 V S Naipaul               
2000 Gao Xingjian
1999 Günter Grass           
1998 José Saramago 
1997 Dario Fo                   
1996 Wislawa Szymborska
1995 Seamus Heaney
1994 Kenzaburo Oe           
1993 Toni Morrison            
1992 Derek Walcott           
1991 Nadine Gordimer
1990 Octavio Paz
1989 Camilo José Cela       
1988 Naguib Mahfouz
1987 Joseph Brodsky
1986 Wole Soyinka            
1985 Claude Simon            
1984 Jaroslav Seifert
1983 William Golding
1982 Gabriel Garcia Marquez
1981 Elias Canetti
1980 Czeslaw Milosz          
1979 Odysseus Elysis         
1978 Isaac Bashevis Singer
1977 Vicente Aleixandre     
1976 Saul Bellow                
1975 Eugenio Montale
1974 Eyvind Johnson
1974 Harry Martinsson
1973 Patrick White
1972 Heinrich Böll
1971 Pablo Neruda
1970 Alexander Solzjenitsyn
1969 Samuel Beckett
1968 Yasunari Kawabata    
1967 Miguel Angel Asturias
1966 Samuel Agnon            
1966 Nelly Sachs
1965 Michail Sjolochov      
1964 Jean-Paul Sartre         
1963 Giorgos Seferis          
1962 John Steinbeck
1961 Ivo Andric                 
1960 Sait-John Perse          
1959 Salvatore Quasimode 
1958 Boris Pasternak          
1957 Albert Camus
1956 Juan Roman Jimenez  
1955 Haldor Kiljan Laxness
1954 Ernest Hemingway
1953 Winston Churchill
1952 Francois Mauriac       
1951 Pär Lagarkvist
1950 Bertrand Russel          
1949 William Faulkner        
1948 Thomas Stearns Eliot
1947 Andre Gide
1946 Herman Hesse
1945 Gabriela Mistral         
1944 Johannes V Jensen     
1943 Inget pris utdelat
1942 Inget pris utdelat
1941 Inget pris utdelat
1940 Inget pris utdelat
1939 Frans Eemil Sillanpää
1938 Pearl Buck
1937 Roger Martin du Gard
1936 Eugene o´Neill           
1935 Inget pris utdelat
1934 Luigi Pirandello
1933 Ivan Bunin                  
1932 John Galsworthy
1931 Erik Axel Karlfelt    
1930 Sincair Lewis             
1929 Thomas Mann
1928 Sigrid Undset
1927 Henri Bergson            
1926 Grazia Deledda          
1925 George Bernard Shaw
1924 Wladyslaw Reymont  
1923 William Butler Yeats   
1922 Jacinte Benavento      
1921 Anatole France          
1920 Knut Hamsun
1919 Carl Spitteler              
1918 Inget pris utdelat
1917 Karl Gjellerup            
1917 Henrik Pontoppidan
1916 Verner von Heidenstam                
1915 Remain Rolland          
1914 Inget pris utdelat
1913 Rabindranath Tagore  
1912 Gerhart Hauptmann    
1911 Maurice Maeterlinck  
1910 Paul Heyse
1909 Selma Lagerlöf
1908 Rudolf Eucken           
1907 Rudyard Kipling
1906 Giosue Carducci        
1905 Henryk Sienkiewicz    
1904 Frederik Mistral         
1904 José Echegaray          
1903 Björnstjerne Björnson
1902 Theodor Mommsen
1901 Sully Prudhomme

tisdag 4 oktober 2011

Majgull Axelsson - Moderspassion

Detta är min första bekantskap med Majgull Axelsson och djupt imponerad är jag. Vilken författare, vilken skaparkraft och vilken förmåga med ord och språk. Det har verkligen varit en njutning att få del av hennes författarskap. Jag har lyssnat på boken med Katarina Ewerlöf som uppläsare, kanske en av våra bästa uppläsare.

Minna är ägare till en vägkrog utanför Arvika. Under en storm blir hon skadad av ett träd och hamnar på sjukhus. I sängen jämte henne ligger en gammal dam och dör, det är Minnas farmor som hon aldrig träffat, farmodern har inte velat veta av varken Minna, hennes mor eller dotter. Detta är upprinnelsen till en berättelse där vi får följa en handfull människors liv som på ett eller annat sätt berörs av Minnas olyckshändelse. Samtliga dessa människors liv fokuseras i första hand på moderskapet, antingen dem själva som mödrar eller deras barn.

Stormen och översvämningarna som Arvika drabbas av blir en slags katalysator i de olika människornas liv. Beslut tas, nya vägar och livsval bestäms. Människor som normalt aldrig skulle träffas förs samman i en olycka/en katastrof och häri finns mycket av energin i boken. Dessutom är här många sidohändelser och intriger. När Minna är som mest kritiskt skadad visar sig en kopparängel för henne och fantasierna eller snarare dialogen dem emellan är fascinerande. Alldeles särskilt tyckte jag om teorierna om om hur en storm uppstår, att det kan räcka med att en fjäril i Afrika fladdrar med sina vingar och sätter igång en kedjereaktion.

Eftersom jag själv var mitt i stormens öga när stormen Gudrun drog fram över Småland för 6½ år sedan är det lätt för mig att identifiera sig med huvudpersonerna. Vi var strömlösa i 21 dagar och utan telefon i 45 dagar, så nog kan stormar och naturkatastrofer påverka oss alltid.

måndag 3 oktober 2011

Jamaica Kincaid - Lucy

Boken Lucy är mitt andra möte med författaren Jamaica Kincaid från Antigua. Annie John var den första boken och den var delvis självbiografisk om en ung flicka som växer upp och lämnar sin födelseö för vidare äventyr i världen. Lucy är ingen egentlig fortsättning på Annie John men ändå är det som att Lucy tar vid där Annie John slutade.

Nu möter vi den 19-åriga Lucy som är au-pair i New York. Hit kommer hon som en oskuldsfull och naiv flicka från landet, en flicka som aldrig tidigare åkt hiss, inte sett ett trafikljus och aldrig haft förmånen att kunna klä av sig och bada eller tvätta sig i enskildhet. Vi får följa Lucy genom hennes första år i New York där hon inte bara hittar sig själv och sin sexualitet, hon lever livet, går på museum, börjar upptäcka böcker och skaffar sig en kamera.

Genom boken löper det dåliga förhållande Lucy har med sin mamma. Hon får brev efter brev från modern men öppnar dem inte, inte ens när ett märkt "brådskande" kommer. Lucy var ett oönskat barn och det är lätt att förstå att hon kanske inte precis älskar den moder som döpte henne efter djävulen själv, Lucifer, och som berättar detta för sitt barn.

Det är roligt att följa Lucy genom hennes första år på egen hand. Hon mognar i sig själv och i sitt föhållande till andra. Hon mjuknar gentemot modern när nyheten om faderns död når henne och hon skickar hem pengar. Lucy har ett förhållande med en man som hon egentligen inte älskar, hon inser själv att det är för att hon längtar efter någon att älska.

söndag 2 oktober 2011

Världens mittpunkt

The centre of the universe behöver inte vara London, Paris, NY eller någon annan världsmetropol. Där du valt att bo är din universums medelpunkt. Det var tanken bakom vägvisaren vi satt upp vid postlådorna i somras. Vägvisaren har flitigt fotograferats av danska, tyska, holländska och svenska turister.

Vi har valt orter som betyder något för oss, platser där vi varit eller dit vi vill åka och sedan har jag smugit in en och annan exotisk litterär ort också.

Vilka platser skulle du vilja ha på din vägvisare?

lördag 1 oktober 2011

Jenny Jägerfeld - Här ligger jag och blöder

Många bokbloggare har läst och skrivit så positivt om Här ligger jag och blöder att jag nästan får ångest att jag inte helt ut delar allt bra som skrivits om boken. 2010 vann den dessutom Augustpriset för barn- och ungdomsböcker. Visst håller jag med om att boken är bra, språket är bra, karaktärerna i boken är bra, de parallella historierna om huvudpersonens Majas vardagslivet och sidestoryn vad som egentligen hänt med hennes mamma är bra.....och ändå. Är det fel på mig?

Njae, förhoppningsvis inte, men vid en snabbanalys tror jag att några faktorer spelat in.
  1. Jag har lyssnat på Här ligger jag och blöder som radioföljetong och den här gången har det lyssnadet blivit ganska hackigt. Normalt älskar jag radioföljetongerna men det bygger ändå på en viss kontinuitet och att det inte går för lång tid mellan avsnitten.
  2. Ungdomsböcker, crossover-böcker är egentligen inte min grej. Jag är ganska trött på ungdomar och deras problem och känner i dubbel bemärkelse att det är något jag vuxit ifrån.
  3. Jag är också hjärtligt trött på böcker med karaktärer som som har en eller annan psykiskt störning eller diagnos. Det har helt enkelt blivit för många böcker om detta för mig på sistone.
Slutsats. Jag ska medvetet rikta in mig på andra typer av litteratur där jag känner att jag får ut något av läsandet istället för att bli irriterad.