fredagen den 30:e september 2011

Artikel till sockenbladet - septembernumret

De tre böcker jag valt ut att skriva om till det här numret av vårt sockenblad är alla historiska romaner.

Maries historiska boktrippel


Medinas juvel – Sherry Jones

Medinas juvel är en berättelse om en av Mohammeds hustrur, Aisha. Det är en historisk roman och efter vad jag kan läsa mig till mycket väl underbyggd och historiskt korrekt skriven av författaren, den amerikanska journalisten Sherry Jones. Aisha var endast 6 år gammal när hon lovades bort till profeten som var mycket äldre än hon. I boken är Aisha huvudpersonen och hon tänker, talar och agerar genom Sherry Jones såklart och denna delen är fiktiv såklart.

Historiskt sett är boken intressant. Jag har lärt mig en hel del om Mohammed och islam och om kvinnans ställning i på 600-talet i det som idag är Saudi Arabien genom att läsa boken. MEN jag tröttnar fort på hur Aisha framställs och agerar. Allting är så melodramatisk och storvulet och känslor och handlingar går till ytterligheter flera gånger om i denna unga flickas tänkta värld och äktenskap med Mohammed.

Det nästan mest intressanta med Medinas juvel är att det höll på att inte bli någon bok utgiven alls. Boken var såld och allt klappat och klart med utgivningsrättigheter i flera länder när förlaget fick kalla fötter och beslutade sig för att utöva självcensur och dra tillbaka den från utgivning p g a vissa islamkännare avrått dem från att ge ut boken. Salman Rushdie kom till författarens försvar och följden blev att ett brittiskt förlag beslöt att ge ut boken trots ett brandbombsattentat. Läs mera om detta här. 

Syster och Bror – Agneta Pleijel

När jag slutade läsa Syster och Bror lämnade jag 1800-talet ganska ovilligt. Syskonen Albert och Helena är barn till Isaac Berg, hovsångare och sångmästare på Operan. Syskonens talanger fördelas olika. Helena, flickan i familjen begåvas med sångröst och drömmer som ung om att få bli sångerska. Albert, sonen, arvtagaren den som ska föra faderns verk och familjens heder vidare, visar sig vara dövstum. Häri ligger mycket av boken tragedi och samtidigt lockelse. Vi får följa syskonen genom deras omväxlande liv, i Sverige och utomlands.

Syster och Bror är tredje delen i Agneta Pleijels trilogi om sin egen familjehistoria. Den inleddes med Drottningen chirurg och Kungens komediant. Familjehistorien är nedtecknad med hjälp av brev, familjedokument, arkivforskning och en muntlig tradition som författaren vuxit upp med. Agneta Pleijel är själv osäker på vilken sorts bok hon egentligen har åstadkommit. En roman, en biografi, en historisk fantasi? Jag tycker inte det spelar någon roll i vilket fack de här tre böckerna stoppas in i, de är bra och läsvärda och när vi växelvis får lära känna Albert och Helena som barn, som ungdomar och sedan som vuxna, får följa deras drömmar och lida med dem i besvikelser är jag en fullkomligt nöjd läsare.

Agneta Pleijel har en ovanlig förmåga att levandegöra sitt persongalleri. Hennes inlevelseförmåga är djup utan att falla i fångstgropar som att tycka synd om karaktärerna. När vi följer Albert och Helena lockas jag att avbryta läsningen för att leta upp mera information om platser och företeelser i boken. Än är det Manillaskolan, än Jenny Lind och sedan information om upproret på Sicilien som Albert blandas in i.

För en historieintresserad läsare som jag är detta en av årets höjdare för mig. 

Hjärtblad – Aino Trosell

Huvudpersonen är Hulda. Vi möter henne först när den hemska hungersnöden rasade i Sverige 1867-68 då Hulda är 7 år gammal. Intuitivt förstår den unga flickan att hjälpa till att roa sig själv och småsyskonen så inte hungern känns så påtaglig. Vi får sedan följa Hulda genom barndom och ungdom då hon vallar kor och getter på fäbodarna kring hemsocknen Malung, hur hon vandrar till skolan och till konfirmationsundervisningen och hur hon blir förälskad. Liksom många andra dalkullor vid denna tid var möjligheterna till inkomst små och de unga kvinnorna vandrade söderut för att söka arbete. Detta öde blir även Huldas. Hon hamnar som tjänsteflicka i en fin familj, avancerar till husfru när denna avlider och slutligen som fru i huset när matmodern också går bort.

Där någonstans när Hulda blir vandringskulla förlorar författaren sin bok enligt mig. Hanna tar ett alldeles för stort steg, gör en klassresa som inte känns trovärdig vid denna tid. Jag lyssnar klart på boken och trots slutet är jag mycket positivt inställd till den. Den skildrar en tillvaro och en livsstil som nu är försvunnen men ändå inte för så länge sedan.  Huldas barndomsskildring vävs med Sveriges och Dalarnas historia i slutet av 1800-talet. Genom Huldas ögon och upplevelser ser vi världen förändras allt mera. Det ligger en gedigen forskning bakom boken och det märks tydligt att författaren är väl beläst i tiden hon skriver om.


torsdagen den 29:e september 2011

Catherine Mavrikakis - Himlen i Bay City

Många bloggare före mig har läst och gillat Himlen i Bay City trots att dess teman är så dystra. Galenskap, ilska, miljöförstöring, destruktivt tonårsbeteende, pyromani, städmani och droger är bara några av de egenskaper som Amy och och hennes dysfunktionella familj visar upp. Det hela bottnar i andra världskriget och att ett tjugotal av Amys släktingar blev mördade i koncentrationsläger. Amys mor och moster undkom men bär på djupa sår, sår som de överför till Amy. Hon kan inte undkomma vare sig hon vill eller inte.

Det är ingen lättläst bok, bitvis rent plågsam och ibland tycker jag faktiskt tråkig. Jag säller mig inte till dem som tokhyllar Himlen i Bay City. Den är för spretig på något sätt och jag känner att det finns ingen i boken som jag kan identifiera mig med.

onsdagen den 28:e september 2011

Hur får man med sin make till biblioteket?

Hur får man med sin make till biblioteket?

Jo, ett föredrag av Bosse "Bildoktorn" Andersson är det enkla svaret på den frågan.
Igår kväll gästade han ett bibliotek i närheten och majoriteten av åhörarna var män, och den typ av män som kanske inte sedan skoltiden satt sin fot i ett bibliotek.

Föredraget handlade om bilar och människor han mött, whisky och även böcker. Något där för de flesta faktiskt. Bildoktorn är en riktig pedagog, han har flytande berättarstil, entusiasm för sitt ämne och ett utmärkt språk. Inga utfyllnader av "typ" eller "liksom" i sikte. Dessutom besatt han oanade djup (nu är jag kanske fördomsfull) när han pratade om böcker och livsfrågor. En och annan vits under bältet kunde han kosta på sig, det går ju hem i stugorna.

Boktipsen kretsade kring böcker där bilar på ett eller annat sätt hade en huvudroll. Här är ett urval:

Jukebox - Åke Edvardsson
Lars Mytting - Hästkrafter
Garth Stein - Enzo och konsten att köra fort i regn
Birgitta Stenberg - Spanska trappan
Stig Dagerman - Konsten att döda ett barn

tisdagen den 27:e september 2011

Vindsröjning

Svärmor har röjt på sin vind och funnit en ren guldgruva för en litteraturintressad svärdotter.Ett dryga 40-talet skrifter utgivna av  Modersmålslärarnas föreningar och Radiottjänstens teaterbibliotek återfanns vid en rejäl vindsröjning. Ville jag ha dem? Javisst, självklart, tack så mycket.

Häftena är daterade mellan 1948 och 1959 och här finns både för mig kända och okända storheter modern (för den tiden) dramatik såväl som de gamla grekerna. Det ska bli roligt att sätta tänderna i dem så småningom. Först de ligga på avdoftning ett tag. En tämligen mustig doft har de dragit till sig efter ett halvsekel på vinden.

måndagen den 26:e september 2011

Kader Abdolah - Dagbok i kilskrift

När jag bekantade mig med Kader Abdolahs författarskap i somras och hans bok Huset i moskén, blev jag lite smått förälskad i hans sätt att skriva och berätta en historia. Dagbok i kilskrift är kanske inte riktigt i samma klass, men ändå en bok som jag inte vill lägga ifrån mig när jag väl börjat läsa.

I korthet handlar den om ett far-sonförhållande. Fadern Agha Akbar och sonen Ismail som bor i Saffransbergen i Iran. Fadern är dövstum medan Ismail är "normalbegåvad". När Ismail växer upp blir rollerna dem emellan omvända. Det är sonen som ser efter fadern, hjälper honom och visar honom tillrätta. Det är en stark och vacker kärlek dem emellan och läsaren förstår att det är svårt för dem båda när Ismail, en vänsteraktivist, tar beslutet att fly från aytaollornas Iran till väst. Han hamnar så småningom i Holland och vissa passager i boken handlar härifrån.

En dag får Ismail paket från Iran med faderns dagbok. Det är inte vilken dagbok som helst. Agha Akbars dagbok är nämligen skriven på kilskrift, det enda språk han förstår. Det blir en verklig resa för sonen i tid och rum, när han mödosamt försöker ta sig igenom, tyda och förstå faderns berättelse och tankar. Läsaren får följa med på resan. Samtidigt som Agha Akbar skriver om sitt och sin familjs liv får vi också följa med på resan genom Irans omvälvande 1900-tals historia.

Khaled Abdolah är en fantastisk berättare. Han är själv ursprungligen från Iran men bor idag i Holland och skriver faktiskt på hollänska. Han kan inte bara konsten att väva ihop en roman, han sprider också kunskap om sitt gamla hemland Iran, dess historia, religion och myter.

söndagen den 25:e september 2011

Pocket & Prassel 6. Till min hemliga bokvän.

Till min hemliga bokvän
Jag är med i bokbytet Pocket och Prassel 6.0 som En bok om dagen arrangerar. Nu tänkte jag underlätta för min hemlige bokvän. Jag har svarat på frågeformuläret som tillhör bokbytet och hoppas det är till någon hjälp för dig.

*Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Just nu är jag inne i en period där jag gillar litteratur från östeuropa, Afrika och Indien, men överraskningar är lika kul.

* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Under året som gått har jag läst mycket tyskt inför höstens bokmässa i Göteborg. Jag vill fortsätta att upptäcka författare från andra delar av världen. Jag skulle bli jätteglad om jag hittade någon av följande pocketböcker i mitt gröna paket:

Aksel Sandemose – Varulven
Prinsessan de Clèves – Madame de Lafayette
Markus Zusak – Boktjuven
Joyce Carol Oates – Blonde
Virginia Wolf – Mrs Dalloway
Eller varför inte något nordiskt inför nästa års bokmässa?

* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Läser aldrig deckare, fantasy, skräck och mycket sällan lyrik. Har svårt för chick-lit och crossover böcker.

* Finns det någon författare som du samlar på? Har du alla?
Nej.

* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
På min blogg finns alla böcker jag läst sedan januari i år.

* Annat litterärt, värt att veta..?
Har ett mål att jag ska läsa något av alla nobelpristagare i litteratur. Se blogginlägget om vad jag redan läst http://mimmimarie.blogspot.com/2011/04/mitt-forhallande-till-nobelpristagare.html


* Vad äter du för godis?
Jag är diabetiker och äter inte godis men någon gång syndar jag och då ska det vara salt lakrits.

* Naturgodis - ätbart eller inte..?
Ja, tack. Men inget med yougurt eller choklad på. Gillar ”torrt” naturgodis som japanmix eller Bombay mix.

* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Älskar te. Helst svart eller rött. Dricker inte te med citron eller grönt te. Dricker inte kaffe.

* Hobby?
Släktforskning, min hund och min trädgård.

* Favoritfilm?
The Kings speech.

* Favoritmusik?
Klassiskt.

* Samlar du på något?
Udda och roliga örhängen.


lördagen den 24:e september 2011

Surt värre

Trots ett läkarbesök, fyra sjukgymnastbesök, sjukskrivning, vila, inflammationsdämpande och smärtstillande medicinering i veckan som gått måste jag inse fakta. Min rygg klarar inte av resan till bokmässan idag. Det är surt värre och hur mycket jag än försöker intala mig att det kommer flera bokmässor, är jag fortfarande ledsen och besviken.

fredagen den 23:e september 2011

Theodor Fontane - Effi Briest

Jag hann med ytterligare en tysk bok innan jag förhoppningsvis imorgon far till bokmässan i Göteborg och vilken bok sedan. Effi Briest av Theodor Fontane är en kärleksroman i stil med Anna Karenina eller Madame Bovary.

Boken bygger på en verklig händelse i den preussiska högsta sociteten där en ung friherinna begick ett äktenskapsbrott. I boken blir den unga hjältinnan som 17-åring bortgift med en mycket äldre man. De flyttar till en liten, trist badort som inte erbjuder den unga hustrun mycket till liv eller förstöelse. Hon har tråkigt och inleder en kärleksaffär med en major på orten.

När Effis man blir befodrat och de flyttar till Berlin är kärleksaffären ett minne blott. Av en slump upptäcker den äkte mannen flera år senare några brev från den kärlekskranke majoren. Hans ära enligt rådande tyskt mönster var kränkt och han utmanar majoren på duell och dödar honom. Effi blir förskjuten från maken och får inte träffa sitt barn. Tidens dom mot en kvinna med utomäktenskaplig affär är hård. Maken då? Jo, han fick sex veckors fängelse och var sedan välkommen tillbaka till societeten och till sitt jobb på ministeriet.

Det är en bok som skickligt speglar men aldrig dömer den tidens moral  men är även intressant ur perspektivet individens rätt och samhällets tvång. Effi Briest är filmad ett antal gånger och det skulle vara roligt att se t ex Fassbinders version.

torsdagen den 22:e september 2011

Present från biblioteket

Varje år har mitt bibliotek en läskampanj som de kallar Hängmatteboken. Dealen går ut på att man lånar och läser minst fem böcker från biblioteket och träffas fram på höstkanten för att prata om böcker i allmänhet och vad var och läst under sommaren i synnerhet. Sist men inte minst får alla deltagare en pocketbok. Bokträffen var igår kväll och p g a ryggskottet kunde jag dessvärre inte vara med, men idag fick jag min bok i alla fall. Där fanns många intressanta böcker att välja på men till slut bestämde jag mig för Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay.

onsdagen den 21:e september 2011

Tomas Bannerhed - Korparna

Just nu lider jag av ryggskott, har väldigt svårt att sitta och bara önskar bli frisk i tid till bokmässan på lördag varför recensionen av Korparna blir oförtjänt kort. Liksom de flesta andra som läst Korparna av Tomas Bannerhed gillar jag den väldigt mycket. Allt från omslagsbild och titel till innehåll och språk är så bra.

Det är landsbygd och 1970-tal och berättarjaget är Klas, i början av boken en 12-årig kille, som ägnar all tid han kan åt fåglar och fågelskådning. Han lever med kraven på att han ska ta över jordbruket efter fadern, en fader som drivs in i sjukdom av de omänskliga kraven i tiden då småjordbruken går under i drivor. Han smiter undan från sysslorna på gården och kanske mest smiter han från fadern som uppför sig mycket udda. Läsaren märker redan från början att det inte står rätt till med fadern och det finns en slags undergångsstämning boken igenom. Det låter måhända trist men det är det inte, spänningen stegras för var dag och jag förväntar mig att katastrofen ska slå till i familjen när som helst och vilka ska dras med?

Tomas Bannerhed har ett språk som är tätt och där varje ord verkar vägt på guldvåg. Jag har lyssnat på Korparna och njutit. Reine Brynolfssons uppläsning är som vanligt briljant och han fullkomlig rättvisa åt texten. Eftersom jag också växte upp på 70-talet, dock inte på en gård, finns här en hög igenkänningsfaktor. Det är inte svårt att identifiera sig med Klas och känna hans rädslor och frustration. Korparna är så bra att den seglar upp som en av årets fem bästa böcker i år.

tisdagen den 20:e september 2011

Karl-Markus Gauss - De döende européerna

Då och då när jag läser mina bokbloggarvänners inlägg skymtar något alldeles speciellt fram, något som går lite utanför den vanliga litteraturen som det brukar skrivas om. De döende europeerna av Karl-Markus Gauss är en sådan bok. Tack vare Ingrids boktankar fick jag tips om boken.

Författaren skriver initierat och kunnigt om feem olika folk, minoriteter, i dagens europa. Det handlar om sefarderna i Sarajevo, gottschetyskarna i Sloveniens skogar, arbëresherna i Kalabrien, arumänerna i Makedonien och Sorberna i Tyskland. Det är de senares öde som fängslar mig mest, kanske för att de finns närmast Sverige men också för att en annan benämning på dem var venderna. Det kan måhända kännas igen i den gamla uppräkningen av vilka som den svenske kungen härskade över. Sveriges, Götes och Vendes konung.

Idag lever sorberna kvar i byarna Cottbus, Hoyersweda och Bautzen sydöst om Berlin och ganska nära den polska gränsen. De har varit ständigt förföljda genom århundrandena, av preussare och nazister och även i viss mån av regimen i DDR, även om de då tillerkändes en viss egen status, på regimens villkor. Det vore intressant att styra stegen dit nästa gång vi åker till Tyskland.

måndagen den 19:e september 2011

Henrik Pettersson - Jehåvasjäveln

Jehåvasjäveln är Henrik Petterssons debutbok och handlar om hans uppväxt som ett Jehovas vittne. Henriks alter ego i boken är Jens. Vi får följa hans barn och ungdom en i en familj som inte liknar de flesta andra svenskar. Jens familj firar inte jul, påsk eller midsommar, man firar inte heller födelsedagar, man röster inte i allmänna val. Det är ändå en lycklig barndom, full av kärlek från föräldrar och syskon och andra medlemmar i Jehovas vittne. Församlingen står för gemenskap och trygghet och tron på vad som står i Bibeln och vad som predikas i Rikets sal är total.

I tonåren möter och förälskar sig Jens i Emma. Hon är också ett Jehovas vittne men vågar ifrågasätta församlingen och vara kritisk till vad de lär sig och vad som står i vakttornet. Jens börjar själv vackla och allt ställs på sin spets när först Emma blir utesluten ur församlingen för att hon inte rättat sig efter de regler som gäller och sedan när två av Jens familjemedlemmar dör. Jehovas ställningstagande mot blodtransfusioner diskuteras utförligt och det är intressant att få veta deras ståndpunkt till varför de vägrar ta emot blod. I efterdyningarna och sorgearbetet som följer väljer Jens slutligen sida och även han blir utesluten ur Jehovas vittne.

Jag har inte läst den här boken som en roman utan snarare för att få insyn i och veta mera om hur det är att leva som ett Jehovas vittne. Prosan är ganska kantig och skriven mest i dialogform och det är inte den som är bokens starka sida. Henrik Pettersson försöker på slutet förklara hur det känns att vara ett Jehovas vittne, apropå att han ämnar flytta till USA.

"Det känns som att jag har en större chans där. Jag kommer att vara en utlänning på riktigt, men här hemma är jag helt bortkommen fast alla tror att jag är som de."

söndagen den 18:e september 2011

Bilder från min trädgård vecka 37

Nu är det skördetid!

Äpplet Aroma.

Plommonet Viktoria

Hönan som ruvar i en rabatt är från Laos och gjord av återvunna oljefat.

Att vakna till Dario Fo

Det hör till ovanligheterna att jag tittar på TV före kl 18 men med ryggskott och svårt att ligga länge på ett och samma ställe blev det en stund i TV-soffan i morse. Glad blev jag när Arne Weise presenterade Minnenas Television och där visade de Dario Fos Den nakne manne och Mannen i frack från 1967.

Det var ett roligt stycke baserat på ordspråket "Det är kläderna som gör mannen" och medverkade gjorde bl a Ingvar Kjellsson och Sven Wollter.

lördagen den 17:e september 2011

Hjalmar Bergman - Dansen på Frötjärn

För en tid sedan anmälde jag mig friskt till Pockelovers utmaning tre på tre. Min valda utmaning består i att läsa tre böcker av Hjalmar Bergman under tiden september-november som ligger och dammar på min hylla. Det är loppisfynd allesammans, utgivna 1934. Nu har jag klarat av bok nummer 1 Dansen på Frötjärn.

Jag har läst en del av Hjalmar Bergman tidigare såsom Farmor och vår Herre, Clownen Jack och Flicka i frack och gillat de böckerna ganska bra. Dansen på Frötjärn lever tyvärr inte upp till förväntningarna. Boken skrevs 1915 och enligt min litteraturhistoria var det ett försök "att träda Selma Lagerlöf i spåren". Alla författare är bäst när de är sig själva och trogna sin stil och inte härmar andra. Detta var tydligen ett försök till komedi, men inte ett särskilt lyckat sådan.

Boken är delad i två delar, två historier om två kvinnor som är djupt olyckliga i sina äktenskap, var och en på sitt håll. Båda kvinnorna försöker på olika sätt att hantera sin situation. Den första kvinnan, fru Gunhild, flyr in i en fantasivärld och blir till slut sinnessjuk. Den andra kvinnan, Barbro Backe, söker döva sin olyckliga själ genom att festa. Bägge berättelserna slutar tragiskt.

Nu sätter jag mitt hopp till att bok nr 2 och 3 ska visa vara bättre. Närmast väntar Lotten Brenners ferier och Hans nåds testamente.

torsdagen den 15:e september 2011

Tyskspråkigt inför bokmässan

Det har blivit ett antal böcker med tyska som ursprungsspråk, speciellt under de senaste tolv månaderna. Det är mig en övermäktig uppgift att skriva utförligt om alla, men några har jag redan recenserat här på bloggen och hänvisar till länkarna. Jag kommer inte att släppa den tyskspråkiga litteraturen efter det här året med den här närmare bekantskapen utan försöka fortsätta att ta del av vad de  tyska, österrikiska och schweiziska författarna producerar. Fast ärligt talat, så värst mycket från Österrike och Tyskland har jag inte läst utan det har blivit en stark slagsida från Tyskland.  

En handfull av böckerna har jag tragglat mig igenom på originalspråk och det är jag glad för. Även om det går långsammare och jag måste ha ett lexikon jämte mig ger det som bekant en helt annan dimension på läsandet.

Tyskland

Uwe Timm - I skuggan av min bror och Upptäckten av currywursten
Hans Ulrich Horster - Barn 312
Thomas Mann – Buddenbrooks, Döden i Venedig
Herta Müller - Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv
Heinrich Böll - Katarina Blums förlorade heder, Ej blott i juletid
Paul Heyse - L'Arrabiata
Erich Maria Remarque - På västfronten intet nytt, och Triumfbågen
Siegfried Lenz - Förlusten
Claudia Rusch - Honeckers kanderade äpple
Bernhard Schlink – Högläsaren

Österrike


Schweiz

Selma Mahlknecht - Ingen fara

Lyrik


Drama


Biografier och memoarer

Marie Valerie von Österreich – Das Tagebuch
Karin Feuerstein-Prasser - Die Preussischen Königinnen, Vergessene Frauen der Welfen
Corinne Hofmann - Den vita massajen
Corinne Hofmann - Den vita massajens dotter
Corinne Hofmann - Resan tillbaka till den vite massajen
Carmen bin Ladin - En gyllene bur

onsdagen den 14:e september 2011

Gayatri Devi - A princess remembers

Vilken kontrast de här memoarerna varit mot de flesta andra böcker jag läst från Indien. Det vanligaste temat är fattiga människor och deras dagliga strävan. Den här boken handlar från de allra högsta topparna i det indiska samhället. Kvinnan som skrivit boken föddes 1919 som prinsessa och var gift med den siste maharadjan av Jaipur. Hon dog för bara två år sedan och hennes fullständiga titel lyder:

Her Highness Maharani Gayatri Devi Sahiba, The Rajmata of Jaipur Raj.

När hon som 20-åring gifte sig med maharadjan blev hon hans tredje fru. De andra två fruarna levde i kvinnokvarteren åtskilda från alla andra män än de som tillhörde familjen, de färdades i bilar med gardiner fördragna, när de skulle förflytta sig mellan bilen och palatset byggdes ett speciellt tält så de kunde vandra ostörda.

Detta är en berättelse om ofattbara rikedomar och lyx som de styrande klasserna levde i innan Indien blev fritt och maharadjorna förlorade mycket av sin makt och inflytande. Gayatri Devi var inte bara ett vackert smycke i sin makes ägo utan hon gjorde politisk karriär och blev tre gånger vald till parlamentsledamot. Under Indira Gandhis styre på 1970-talet hamnade Gayatri i fängelse liksom många andra oppositionella mot regimen. Där satt hon i flera månader men blev väl behandlad.

A Princess Remembers är som en saga, en berättelse om en svunnen tid som är svår att greppa och förstå. Bitvis var den ganska långrandig men rolig att läsa och viket tillskott till min kunskapsbank. Jag är så glad att boken kom i min väg.

tisdagen den 13:e september 2011

Böcker och miljön

Min lokaltidning Smålands Posten hade för några veckor sedan en artikel om böcker och vad som är det bästa miljövalet.

Pocketböcker som trycks på billigt papper och i stora upplagor kanske inte är det mest klimatsmarta valet när böckerna blir slit-och-släng jämfört inbundna böcker. Ett slags regelverk för göra det bästa av de sju miljoner pocketböcker som trycks årligen i Sverige håller på att tas fram, ett samarbete där bl a KTH är inblandade. Det handlar bl a om miljövänligt papper och att tryckningen sker i Sverige för att minimera transporter. När den är utläst så är det ett alternativ att ge bort boken, spara den eller vara riktigt drastiskt så går det utmärkt att lägga den i återvinningen för papper.

E-boken då? Är inte den det allra bästa miljöalternativet? E-boken påverkar också miljön, främst genom tillverkningen av läsplattan. 2009 gjordes en studie som visade att användaren måste läsa minst 33 böcker á 360 sidor för att läsplattan ska bli en vinnare ur miljösynpunkt.

Till sist några råd hur vi läser miljövänligt.
  • Låna böcker på biblioteket
  • Om du köper böcker, välj gärna miljömärkta produkter
  • Låna ut dina böcker till vänner eller sälj vidare. Två läsare halverar miljöbelastningen per läsning.
  • Ifrågasätt böcker där omslagen är dekorerade med metallfärger eller där titeln är präglad, s k foliering.
  • Väljer du läsplatta, se till att utnyttja den så mycket som möjligt.
  • Ge läsplattan lång livslängd och se till att den därefter lämnas för återvinning.

måndagen den 12:e september 2011

Tematrio - böcker på tyska

Den här veckan lyder Lyrans utmaning Berätta om tre tyskspråkiga romaner, novellsamlingar, grafiska romaner, barnböcker, lyriksamlingar etc du läst (eller har lust att läsa)!

Jag tillhör de som verkligen gått inför att läsa tyska böcker under året som gått och att göra ett urval av tre blir svårt, men av olika skäl väljer jag följande.

1. Jag börjar med Buddenbrooks av Thomas Mann. Den här boken figurerade i mitt urval även förra veckan men då handlade det om tre klassiker.

2. Charlotte Roches bok Våtmarker är så speciell att den förtjänar ett omnämnade. Våtmarker i det här sammanhanget är alltså alla de kroppsvätskor vi människor åstadkommer, allt ifrån snor och tårar till variga sår och mensblod. Huvudpersonen i Våtmarker ligger på sjukhus och excellerar i att smaka på allt vad hennes kropp kan åstadkomma. Det var en bok jag läste med väldigt blandade känslor, allt från äckel och avsmak till fascination över vad fantasin kan åstadkomma. Det är inte en bok för äckelmagade.

3. Jag bekantade mig ganska nyligen med Günter Grass för första gången och nu vill jag läsa mera. Mitt århundrade har både Violen och Ingrid läst och gillat och den står definitivt på min vill-läsa-lista.

Rochus Misch - Jag var Hitlers livvakt

Förlagen slutar aldrig att ge utt öcker om Hitler och alla aspekter av hans liv. En av de sämre jag har läst är denna, Jag var Hitlers livvakt - det sista vittnet berättar. Det är lite retligt eftersom det kunde varit så bra. Den här unge mannen var den med Hitler ända in till det bittra slutet som ordonnans och växeltelefonist. Han tillhör en av de få som bevittnade Hitlers och Eva Brauns döda kroppar, han är ett fantastiskt vittne som fortfarande lever och ändå blir boken så tunn, så flat och så dåligt skriven.

Rochus Misch var den unge soldaten som lyckades bli skadad i andra världskriget inledningsskede i Polen. Efter omplåstring och konvalescens omplacerades han till det garde som stod närmast Adolf Hitler. Han blev budbärare, vaktmästare och växeltelefonist i rikskansliet i Berlin med ofattbart nära tillträde till Führern och hans närmaste. Vad skulle han egentligen inte kunnat berätta? Det är synd att det sista vittnets vittnesmål slösas bort.

Visserligen måste Misch vara oerhört naiv och aldrig ställt en fråga eller visat nyfikenhet. Det är mycket av tidens illdåd som han aldrig säger sig ha märkt eller känt till. Till exempel har både kristallnatten och förekomsten av koncentrationsläger gått denne soldat helt förbi. Författaren var aldrig politiskt intresserad eller engagerad. Han var aldrig medlem av nazistpartiet och under hela andra världskriget avlossade han aldrig ett enda skott.

 Jag undrar över vilka som egentligen är den tänkta målgruppen? I stort sett framkommer inget nytt. Språket är torrt och tråkigt, nästan telegramstil, stilen är kortfattad och bristen på detaljer ofta skriande och skeende väldigt översiktliga. Dock skulle jag vilja säga Misch lyckas skildra undergångsstämningen som rådde i bunkern de sista dagarna innan Hitlers självmord och Tysklands kapitulation mycket bra. Det är en väl levandegjord beskrivning.

söndagen den 11:e september 2011

Bilder från min trädgård vecka 36

Astrarna blommar länge.

Höstfloxen är jag rädd om. Moderplantan kommer från min farmors mors trädgård.


En släkting till jordgubben som blommar rosa och inte bär frukt.


lördagen den 10:e september 2011

Höstweekend på Österlen

Maken och jag tog hunden med oss och for för att hälsa på släkt på det vackra Österlen. Vi belönades med de allra vackraste höstdagar i en av Sveriges härligaste trakter, i sanning en lisa för kropp och själ.

Historia i form av Ale stenar, världsarv.
Mat i form av rapsolja från Gunnarslöv, rökt fisk från Kåseberga, äpplen från Kivik.
Blommor i form av Apotekarens trädgård i Simrishamn och Ulriksdals trädgårdar i Kivik.
Litteratur i form av Björn Ranelids postlåda, patetiskt jag vet men det närmaste litteraturen jag kom den här helgen.

Det mäktiga Ale stenar

Apotekarens trädgård i Simrishamn är en oas.


Dessvärre blev det ingen bild på Björn Ranelids brevlåda men jag kan rapportera att den är vit och av gammal hederlig, ordinär storlek utan alltför mycket plats för beundrarpost.

fredagen den 9:e september 2011

Igelkottsklubben - Ann-Charlotte Alverfors

Efter många år har jag återskapat bekantskapen med Ann-Charlotte Alverfors vars tidiga bok Sparvöga jag läste och älskade för alltför många år sedan. Här har både läsare, författare men också romanfigurerna blivit äldre. Huvudpersonen i Igelkottsklubben är Dolores Johnsson och hon fyller snart 85 år.

Boken börjar med att Dolores berättar om sitt pensionärsliv och hur hon fyller sina dagar, handlar på loppis och tittar ut på torget för att se vilka som kommer och går. Pö om pö rullas Dolores liv upp för oss och det har varit allt annat än idylliskt. Det är en berättelse som starka kvinnor som överlever alla törnar livet ger dem och besvikelser, växer sig starkare men också allt stickigare, härav igelkottens symbolik.

En röd tråd är de goda vänner som hjälpt Dolores när först hennes föräldrar och senare hennes make sviker henne. Väninnorna som den finska kvinnan i hittegodsavdelningen på Göteborgs station eller Regitze, den danska servitrisen på ett café i Helsingör. Dolores själv är också en svikare tyvärr. Först sviker hon sitt barn som hon lämnar bort vid födseln och sedan som äldre en thailändsk kvinna vars barn sexuellt utnyttjas av den svenske man till vilken hon flyttat till Sverige för och litat på. Ruelserna är starka men i slutet sker i alla fall ett visst mått av försoning med det förflutna.

Jag har lyssnat på boken med Stina Ekbladh som uppläsare och hon är erkänt skicklig sådan, men helt felvald för den här boken. Hennes sjungande finlandssvenska är underbar att lyssna till men när skånska och göteborgska dialekter ingår i uppläsningen kommer hon till korta och det låter bara löjligt.

torsdagen den 8:e september 2011

Dilsa Demirbag-Sten - Stamtavlor

Samtidigt som Dilsa Demirbag-Sten skildrar sina kurdiska anor i en rad kärleksfullt tecknade, och som det verkar, raka berättelser i boken Stamtavlor ger hon läsaren även en lektion i kulturskillnader och kulturkrockar. Ett aktuellt tema är såklart den s k hederskulturen och författaren väjer inte för att tackla det. Det är svårt för mig som västerländsk kvinna och med i grunden kristen livssyn att ens börja förstå alla aspekter som ligger bakom.

Kärleken till mormor Mukades är stark och vacker och denna starka kvinna tilldelas ett helt eget kapitel fyllt av kärlek, tacksamhet och förståelse.

Bitvis blev jag väldigt arg när jag läste boken och beskrivningarna av det turkiska förtrycket av kurderna och kurdernas eget förtryck av sina kvinnor och barn. Berättelser om grymheter som tortyr och de lekar barnen roade sig med som små är starka och det framkallar bara avsmak hos mig. Som så många gånger förr när jag läst skildringar från andra kulturer är jag så innerligt glad att jag dragit en av livets vinstlotter och är född där jag är född.

tisdagen den 6:e september 2011

Lyrans tematrio - Klassiker

Den här veckan vill Lyran att vi ska lista våra tre favoritklassiker.

1. Vilhelm Moberg måste vara med i den här typen av lista och då väljer jag Utvandrarna. Ett oslagbart epos om fyra böcker om några utvandrare från Ljuders socken i Småland.

2. Leo Tolstojs Anna Karenina är en ganska sentida bekantskap. Det var först för två år sedan jag tog mig nacken och läste boken. Ångrar verkligen att jag inte har läst den tidigare.

3. Thomas Manns fantastiska bok om den Lübska familjen Buddenbrooks platsar också på min lista. En fascinerande berättelse med många härliga  personskildringar.

Balsamblad - ett väldoftande bokmärke


I min kryddträdgård växer många väldoftande örter men en av mina favvisar är balsamblad. Du kan läsa mera om växten här. Balsamblad var en av de örter som ingick i den s k kyrkbuketten förr i världen. Då, när predikningarna var flera timmar långa och hygienen bland kyrkbesökarna inte den bästa, var det skönt att ha med sig en bukett med väldoft att doppa näsan i. Förutom balsamblad ingick bl a åbrodd, lavendel och isop i kyrkbuketten.



Nu går jag inte så värst ofta i kyrkan men brukar sommartid nypa ett balsamblad att använda som bokmärke. En skön doft, lite pepparmynta sprider sig, i alla fall brukar jag förnimma doften från tuggummit Spearmint när jag öppnar en bok med ett balsambladbokmärke. Varför inte utöka sin läsupplevelse till att gälla näsan också.

måndagen den 5:e september 2011

20 snabba á la O

Den här roliga och snabba enkäten hittade jag hos O. Mina svar är fetlagda.

Morgonpigg eller nattuggla? 
Bibliotek eller bokhandel?
Adlibris eller Bokus?
Ljudbok eller e-bok?
Inbunden eller pocket? Ögonen klarar bättre "riktiga" böcker
Vampyrer eller zombies? Varken eller.
Camilla Läckberg eller Jan Guillou?
En i taget eller slalomläsning?
Bokmärke eller hundöra?
Chips eller choklad? Varken eller men har svårt att säga nej tack till popcorn.
Biografier eller memoarer?
Skräck eller chicklit? Varken eller.
Boken eller filmen?
Twitter eller Facebook?
Strindberg eller Heidenstam?
Kokbok eller Bakbok?
Te eller kaffe?
Rött eller vitt? Om det rör sig om vin väljer jag vitt och nog även i andra färgval.
Boklördag eller ViLäser?
Man Booker Prize eller Augustpriset? Svårt val, men det är kul med svenska författare.

Carl-Johan Vallgren - Kunzelmann & Kunzelmann

När Joakim Kunzelmanns far Viktor Kunzelmann dör hoppas den ekonomiskt trängde sonen ärva faderns stora och värdefulla konstsamling. Ganska snart visar det sig att tavlorna är skickliga förfalskningar, gjorda av Viktor själv, 1900-talets främste konstförfalskare. Joakim börjar sin resa med att försöka återupprätta sin ekonomi och samtidigt luska i sin fars historia. Vi får följa far och son Kunzelmann i två tider. Joakim i 2000-talets Sverige och Viktor som ung förfalskare i Berlin, som homosexuell i koncentrationsläger och som en ung flykting som börjar ett nytt liv i Sverige efter andra världskriget. 

Det är en svindlande historia vi läsare tas med på och jag har lyssnat på CD-boken uppläst av författaren själv och njutit. Vissa dagar har jag inte velat lämna bilen för att gå och jobba, jag vill lyssna vidare. Carl-Johan Vallgren har lagt ner mycket tid och omsorg på att forska kring konst och konstförfalskning, Berlin på 1930-talet och hur en invandrartät Stockholmsförort ter sig. Denna breda kunskap ger tilltro det han skriver om men ibland blir det lite väl detaljrikt och den som endast är milt intresserad av renässanskonst tröttnar.

Jag tillhörde de som läste och älskade Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren och hade vissa förväntningar på Kunzelmann & Kunzelmann. De infriades till viss del. Jag skulle kunna ge den olika epitet som t ex seg, humoristisk, faktaspäckad, historisk, spretig, imponerande research, osannolik, moralisk etc etc. Faktum kvarstår. Den går inte att stoppa in i ett enda fack och jag ångrar inte att jag lyssnade på den.

söndagen den 4:e september 2011

Christer Hermansson - Ich bin ein Bibliothekar!

En lustig titel och en lustig liten bok på bara dryga 100 sidor. Inte mycket att skryta med kan tänkas och visst är huvudpersonen, bibliotekarien Oliver C Johansson en försynt herre som tror gott om alla. Han arbetar på Södertälje stadsbibliotek och är den ende av av sina kollegor som ser fram emot att få en ny chef, en ökänd omorganistaionsfreak som anländer med många rykten före sig.

Boken är skriven som en satir och utges för att vara humoristisk. Jag har läst andra bloggare som fnissat sig oupphörligt genom boken, det gjorde inte jag. Vinkeln med "de goda anställda" som kämpar mot omorganistaionen kan många av oss varit med om omorganisatoner på andra arbetsplatser än bibliotek känna igen. Ämnet är tyvärr varken orginellt eller fräscht och kanske måste man ha arbetet på ett bibliotek för att känna igen den speciella humorn.

Boken är skriven i jag-form med ett naivt språk, ungefär vad någon som stannat i växten vid ca 13 år, skulle åstadkomma, säkert medvetet men lite trist och tjatigt.

lördagen den 3:e september 2011

Bilder från min trädgård vecka 35

Hösten närmar sig men än finns det om vackra blommor att njuta av i trädgården.

Kärleksörten är vacker och tacksam.

Rudbeckian är en riktig långblommande växt.

Trädgårdsmadamen hjälper till med ogräset när jag själv inte orkar.


fredagen den 2:e september 2011

Bokbloggsjerka om min att-läsa-hög

Den här veckans bokbloggsjerka handlar om olästa böcker. Frågan lyder:

Hur många böcker har du precis i detta nu i din att-läsa-hög och vilken/vilka är du mest sugen på att läsa just nu?


När jag räknade de olästa böckerna nu på morgonen kom jag till 27 olästa. Det är både mina egna hyllvärmare och några lån från biblioteket.

Vilka är jag då mest sugen att sätta läständerna i?
Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger är lockande  liksom Syster min av Barbara Voors och Effi Briest av Theodor Fontane. Dessutom har jag tre loppisfynd av Hjalmar Bergman som jag ska läsa i Pocketlovers utmaning om att läsa tre besläktade böcker i september-november.

torsdagen den 1:e september 2011

Barack Obama - The story from my father

Jag hade egentligen inte några förväntningar alls på den här boken som jag kom över mest av en slump i MP3-format och den har varit min följeslagare under många svamputflykter nu på sensommaren. Politisk litteratur eller memoarer är inte det jag normalt väljer att läsa men jag är ändå glad att jag gjorde det här undantaget.

Barack Obamas bok handlar i hög grad om sin far som titeln antyder men i lika stor utsträckning om sina vita morföräldrar han växte upp med på Hawaii, sin mor och naturligtvis om sig själv. Hans historia är natutrligtvis tillrättalagd men ändå självutlämnande och ärlig på ett ibland riktigt naivt sätt. Han väjer inte för att beskriva hur han själv kom på glid som ung man och testade droger men det är ändå en mycket väl balanserad beskrivning vi får av Barack som barn, tonåring, student och ung man.

Han beskriver resan han gör till Kenya för att träffa släktingar på sin fars sida, se de platser där hans far växte upp och bekanta sig med sitt afrikanska ar. Samtidigt som han söker sina fars rötter gör han också en större inre resa, väl beskriven i boken, där han lär känna sig själv.

Ett minus är att han själv har läst in boken. Hans röst ändras sällan genom uppläsningen vare sig det är glada eller sorgliga episoder han minns. Tempot är detsamma och det är ganska forcerat vilket gör att jag tappar läsupplevelsen. På slutet får lyssnaren lite bonusmaterial i form av Obamas s k Keynote tal som han höll på demokraternas partikongress 2004. Här kommer Obama som talar verkligen till sin rätt. Han är en stor retoriker och det är synd att han inte använde lite av de kunskaperna när boken spelades in.